(euf) 1 här om barn. Byrman (1989) har med en rad uttryck där små, smått ingår. Kvinnan ”väntar/ska ha, få smått”. Vidare ”lagar hon till, rustar till smått”. ”Hon är med smått”, ”ska komma med smått” eller så "ska det bli smått”. I några fall som ”de väntar smått” och ”de väntar sig små”, är båda könen inblandade. Jämför barn, liten, unge och vänta. 2 små, småsaker (smn o euf) små bröst. ”Jag kysste henne och frågade henne hur de små befunno sig i dag, i det att jag nu utan hinder emparerade [fra s’emparer; bemäktiga sig] mig av dem.” (Hallenstierna 1972/1700-t)

(fisv) trosor, underbyxor. Se vidare intima plagg.

(euf) barn. Ordet småfolk ingår i en rad dialekter. Byrman (1989) har ”de/hon väntar småfolk” använt huvudsakligen i Norrland. I Halland och Småland säger man ”hon ska ha småfolk”, i Dalarna ”väntar de/håller på och väntar småfolk” och i Halland ”ser det ut att bli småfolk”, eller ”så rustar kvinnan till småfolk”. Se även vänta och rusta.

(euf) barn  som i ”det kommer småfrämmat”, som det heter i V Ryd (Ögl) när en kvinna är gravid. Se även främmande. Uppgift från Byrman (1989).

(sl) mycket unga sexuellt åtråvärda flickor. ”... han fick bara pippa gamla horor som hörde till de kulturella kretsarna; smågodiset ville uppenbarligen ha sångare istället.” (Houellebecq 2000) Jämför plockgodis.

(dial) smågnägga. Om stoet smågnäggade var hon parningsberedd och stod kvar när hingsten ville krypa* på. Uppgift från OFVG. Se även humra.

(dial) avbrutet samlag. Det förra meddelat av Schön (1996) som hört det söderut i landet.  Se även ryska och finska rycket.

(sl) lösaktig kvinna.

(dial) smådjävlar som har ansetts dansa runt den person som frammanat dem. (OFVG) Se också perkele.

(sl) små kvinnobröst. Se även planka.

(sl) småpyssla, ta det lugnt. "Han smårunkade sig genom dagen!"

se under små (2).

(dial) småfjärta. (OFVG) Se fjärt, fjärta.

(sl) lösaktig flicka. Se även skubb.

se små.

(euf) ”hon rustar till småttingar”; hon ska ha barn.  (Byrman 1989)  Jämför rusta.

(euf) när en kvinna är på väg att få barn sägs det i Småland att ”hon är på småvägar”. (Byrman 1989) Se även väg.

(åld) hädelse, grovt smäda, enligt Swedberg (1720-t).

(åld) skamliga, nesliga ord. "Talar han annars smäligh ord, som ey gå å heder eller äro, Böte fyratighi Marker: eller liggie i Konungs Häktil som en Månadh och äti Watn och Brödh."  (Karlsson A & A 2017 s 113)