skithål
(sl) ändtarmen och dess mynning. "Brön och fittor och ben och läppar och munnar och tungor och skithål! Hur ska jag kunna avstå från det som jag aldrig ens har haft, i utbytge mot en flicka som, hur ljuvlig och eggande hon en gång må ha varit, ohjälpligen kommer att bli lika vardaglig och välkänd för mig som en limpa?" (Roth 1969) Se även hål.
(sl) 1 skit i det. 2 kort för skitig. Som i titeln på klotteboken: Världen är skiti! Leve graffiti! (1980).
(sl) smutsiga kalsonger.
(sl) 1 avträde, dass. Se även skitan. 2 skitis som enligt Öresunds Översättningsbyrå (danska-svenska.se) är chattspråk för skit.
(sl) rövhål*, brunöga*, enligt slangopedia.se.
(dial) enligt Lundblad/Josefsson (2021) "intorkad avföring kring baken". Se även konkelbär.
(sl) arsle, röv. Se även låda.
se bajsmacka.
se nödig.
1 (dial) pik, gliring. (OFVG) 2 (sl) fult ord, ett ord som det stinker om.
(sl) om homosexuell man som håller till i skitan*.
(lmo) nedvärderande nonsensord för kuk, något som understryks av skit- och pruttinslagen. ”Det var jag som gav honom idén att sätta sin lusiga skitpruttimuta mellan benen på morsan.” (Salten 1983)
(sl) en rejäl hög med skit. Jämför ruka.
(dial) enligt jämtlänning (f 1929) ”rännskita i Jämtland”. Han säger sig ”ha uppfattat det som att den lösa skiten rinner av, inte som att man får ränna på skithuset”. Jämför ränn, ränna.
(sl) när någon tar en selfie medan hen sitter och skiter.
(sl) struntprat. Se även bullshit.
(sk) soptipp. ”När jag bodde i Lund åren kring 1970, uttalade traktens folk benämningen på den gamla sophögen, som numera så fint kallas ’Sankt Hans backar’, som ’skitspiss’ (alltså skitspets), dvs med kort i.” (Roger Hansson, Järfälla)
(sym) rumpa, anus. ”Ja kom int ur greppet å blev int nämnvärt förvånad när den stötte snuten me en stygg svordom körde in batongen i min skitstrut.” (Teratologen 1998) Jämför strut.
(so) ”Hist.: sedan 1884”. (SO) Se vidare skit (1).
(sk) skitigt, skitiga. Därav skitta-sissa; (kvinnlig) lortgris och skitthung allmänt om skitig, smutsig person.