1 (euf) penis.  Fornnordiska skapt; handtag och fornsvenska skapt, skaft, skafft; käpp, stake. Även symboliskt  som  i rida på kvastskaft. ”... medan gumman red till Blåkulla på sitt tjocka, knotiga kvastskaft.” (Anderberg, Kärlek 4/1965) ”Själv släpper jag henne för ett ögonblicks vingligt bökande med att försöka dra av mig badbyxorna, som envisas med att fastna på kvastskaftet, som obevekligt pekar snett uppåt.” (Mogens Jacobsen, Sänghästen 1987)  Norsk slang har sette skaft på kosten (kvasten); om knull. ”Det är klart att någon med en kuk, som ett hammarskaft, varit där och öppnat dosan*.” (Ekroth 2012) 2 (sl) prostituerad. (Thesleff 1912) SAOB har svensk dialekt skaft; prostituerad samt apskaft; obehaglig människa, och hamskaft; enfaldig människa. 3 (euf) skafta upp; knulla.

Min jämtländske sagesman (f 1929) berättar, att han ca 1944 hört en 55-årig kvinna, född i Västerbotten, säga om en skaftlös potatishacka att det var med den som det ofta var ”me gammjänter: dem behöv skaftas opp”. OFVG har skafta ikring; ränna ikring (i betydelsen vara ute och försöka skaffa sexualpartner). 4 (dial) havande, gravid i  ”stog över på skafte” (hon stod över på skaftet), vilket i Säfsnäs (Dl) innebär att kvinnan ifråga blivit med barn. Uppgift från Byrman (1989). 5 (sl) ord för när något gått käpprätt åt helvete. 6  trilla av skaftet; dö.

(sl) rörelsebeskrivande om 1 knulla  som i skaka fitta och skaka lakan samt 2 skaka (av sig, banan); runka, onanera. Med hos Thesleff (1912). Även skaka hand med den arbetslöse. ”Och den får väl inte utsättas för skakningar, antar jag ... så här till exempel (Hon skakar den).” (Harris 1965/1900) ”Det hjälpte inte heller att han skakade hand med sin sak — inget finger i piphålet, ingen knådning vid pungen kunde utträtta något.” (Aretino 2008) 3 skaka hand med fruns bäste vän; pissa. 4 skaka tupphuvudet; ejakulera. 5 skaka loss livmodern; få orgasm. 6 skaka rumpa; knulla. Se rumpa (3). 7 skaka kalsong; lätt göra någon gravid. ”Jag behövde bara skaka kalsongerna över frun, så var hon gravid igen.” (Ekroth 2012)

en stång av trä eller metall varmed en vagn fästs vid selen på vardera sidan om ett dragdjur. Ordet ingår, sedan 1600-talet, i hoppa, löpa över skaklarna, vilket innebär att man gjort något som var opassande eller otillåtet då man lämnat det invanda spåret. Byrman (1989) har ”hon har hoppat över skakeln”; egentligen gjort något opassande men roligt. Här rör det sig om en kvinna som haft en utomäktenskaplig förbindelse som lett till graviditet. ”Jag vet ju, att ni är en ordentlig flicka, och inte hoppar över skaklerna.” (Stilgebauer 1923) ”Nej, mina vänner! Ta ni till fästemö den första ni tycker om, och sätt henne bra till att syssla, så löper hon ej över skaklerna.” (Wallenberg 1781/1960) Se även bortamatch.

(sl) kuk. Se även master.

(dial) Rietz (1867) om avträdeshus i Älvdalen, vilket motsvaras av skal-öjs i Mora. Ordet skal-aus, av skala; skvala och aus; hus, hörde jag användas på 1950-talet vid sommarbesök i Älvdalen.

(åld so) bov, skurk. Ett av de äldsta och mest frekventa skällsorden med hundraåriga anor.  "Där bor bara tjuvar och skalkar och jag önskar dem alla till helvetet," (Arboga 1470 hos Inedahl 2023) Se även skälm.

 (euf) 1 om dass- och toalettbesök. ”En eftermiddag när Roland ’skulle till’, gick han för första gången in på den manliga avdelningen och fick se tidningarna.” (Schütt 1992) 2 om samlag. "Om kvällen skulle prästen till efter gammal vana och då frågade frun om det inte var bättre nu, sen hon fått kusan* rättad." (Folksagan i Sverige 2 s 429)

(sl) i uttrycket den skallige hämnaren;  kuken.

(sl) klitoris.  Leksak som det skallrar om. ”Låt mig banka på din låda, lilla vän. Låt mig leka med din skallra, lilla vän ...” (Jong 1975)

(sl) kuk.

 fornsvenska skamber,  isländska skömm; blygsel, förtret, skada, utskämd person.  Av omstritt urspung eventuellt till fornsvenska  skamber; kort. Ursprungligen  ”något förringande”. ”Hist.: sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen).” (SO) Enligt Norsk Etymologisk Ordbok hänger ordet skam samman med att betäcka. Tyskan har Scham och engelskan shame. Swedberg (1720-t) har Skam med förklaringen. ”Här i Västergötland kallas den onde anden (djävulen) Skam.” Skam talar också Agneta Horn om i sin självbiografi (1600-t): När hennes försmådde friare Erik Sparre bjuder upp henne till dans ber hon ”skam gå mädh honom” dvs ber honom gå med djävulen i stället.

Om något förment skamligt som 1 könsorganen. I den betydelsen förekommer ordet både i våra äldsta ordböcker och bibelöversättningar och i gamla medeltidslagar, som i Gotlandslagen eller Gutalagen. Den äldsta handskriften av denna lag är från 1300-talet, men det troliga är att lagen går tillbaka till hednatid. Så här stadgas det om kvinnofrid: ”Tager du qvinna om handleden, böt en half mark, om hon vill kära. Tager du om armbågen, böt åtta örtugar. Tager du om axeln, böt fem örtugar. Tager du om bröstet, böt en öre. Tager du om ankeln, böt en half mark. Tager du mellan knäet och vaden, böt åtta örtugar. Tager du en hand mera (d. ä. längre upp), då är det skamliga gripet, och heter en dåres grepp; der ega inga penningböter rum ...”  Att skamgrepp inte föranleder några böter beror på, att om kvinnan låtit det gå så långt så är hon själv med på det och får stå för konsekvenserna. Se även under pudenda. Anm: 1 Mark = 8 öre = 24 örtugar. "Jag tog tag i hennes metalliska, skimrande hår, tvingade hennes ansikte mot min skam, kände hur den trängde in i hennes mun." (Edenborg 2019)

I norskan förekommer ordet skam i sammansättningar som hör till könsdelarna, t ex skamben; blygdben. Tyskan har Scham om både mannens och kvinnans könsdelar och i en fransk 1500-talsbok om dissektion talas det, i samband med könsorganen, om partie honteuse; skamliga delar, organ. 2 i svordomar och andra kraftuttryck. Swedberg (1720-t) har få jag skam, ett slags svordom. Enligt Hellquist (1918) ”benämning på den onde, men från början med annan betydelse."  ”Då grät Elle och sa: ’Du har sålt mig till själve Skam.” (Schön 2010) "Du lagläsare! Skamma dig att du vill att jag skall gå neder om dig." (Karlsson A & A 2017 s 71) Och från samma källa: "För dessa oförskämda och skamlösa ord dömdes han att plikta med 50 daler silvermynt." (Karlsson A & A 2017 s 76)

Ursprungligen i förbindelser som få skam (t ex 1674), men sedan också i sådana uttryck som skam taa den som honom fölier, det weete nu skam, hvar skam är han wägen tagen? det var då själfva skam”. Ihre (1766) har skam, skammen; hin onde. Idag används skam i frasen ”nu går skam på torra land”. "Att få skam betydde att få förakt och nesa, och också i överförd betydelse att förlora, till exempel ett slagsmål eller ett fältslag." (Inedahl 2023) 3 Swedberg (1720-t) har skam; bakdel och citerar Esaja 20:4: "Alltså skall Konungen i Assyrien drifwa den fångna Egypten, och förderfwa Ethiopien både unga och gamla, nakota och barfötta med blottad skam, Egypten till blygd.” (Bib 1703) 4 samlag. I protokoll från 1600-talets Häxprocesser talas det om hur ”häxorna” har samlag med djävulen ibland specificerat som ”att göra skammen” eller ”att lyfta särken” Se även under häxa.

(lmo) fläck efter onani. Se även fläck (2).

” urspr. grepp efter ngns könsdelar ofta med sexuella avsikter men äv. som regelbrott i brottning.”   (NEO) Också enligt samma källa: ”Hist.: sedan 1911”. Det finns en äldre variant skamtag; oanständigt tag, i bruk sedan minst 1700-talet. ”Och så tog han med handen ett rejält gammaldags mjukt skamgrepp på henne...” (Olausson, Kärlek 9/1968) Se även skam.

 (dial o so) sexuellt liderlig och kåt kvinna. Se också skam och hynda samt tacka.

(sl) kalsonger man måste återanvända smutsiga för att man inte har några rena att ta till. Se även kallingar och skam.

se under kapsel och blygdkapsel.

(dial) oanständigt tal. Därav skamtala sig; tala skamligt och oanständigt.

1 (euf) könssjukdom*. ”Dessutom hade jag vid tre tillfällen fått skamliga sjukdomar.” (Het Semester 1967) 2 skamlig;  (sexuellt) oanständig. ”Hist.: sedan senare hälften av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor).” (SO) 3  skamligt finger. ”Långfingret har sen gamla tider haft ett dåligt rykte. Romarna kallade det digitus infamis, dvs det skamliga fingret. Att peka mot någon med detta finger räknades som en mycket skymflig gest. Fingret betecknade en fallos i antikens värld.” (Tilander 1989) Se även under fula fingrar. 4 skamligt hus; bordell. "En dag när hennes mor var borta band hon ett linnekäde om huvudet, men tog inget annat ur hemmet och slog följe med en kvinna till Köln — en hon inte litade på; hon var rädd att bli lämnad till ett  'skamligt hus', men så skedde inte utan hon kunde ansluta sig till beginkolonin." (Blomkvist 2019 s 116)  5  skamligt språk; fult, opassande språk. "Precis som på alla andra helgdagar var allt arbete förbjudet och det var viktigt att alla förde ett nyktert och kristligt leverne. Festande, lekande, fylleri och skamligt språkbruk var bannlyst." (Karlsson A & A  2017 s 74-75) 

(lmo) kuk. Jämför påle.