FULA ORDBOKEN

sjö

(sym) 1 kvinnans könsorgan. ”Den metkrok* du sänkt i min sjö, får mitt sköte att skälva av njutning!” (Chorier 1967) 2 utlösning. "När den heta sjön vällde fram kände han det och spändes öm och hård." (Länsberg 1959)

sjöa å si

(sk) pissa så ymnigt att det bildas en sjö (pöl). Uppgift från Ohlmarks (2004).

sjöbergsplanare

(sl) Thesleff (1912) om ”gammal, förfallen hora vid västra slussporten (i Sthlm), där sådana hålla till om somrarna vid ’vedmottorna’ och supa”.

sjöen

(sl) ”som ett samlingsord för svordomar fast lite coolare än att svära”. (slangopedia.se)

sjögräs

(sym) fitthår. Se även gräs.

sjöhäxa, sjöjungfru

(sl) prostituerade som specialiserar sig på sjömän. Se även häxa och jungfru.

sjömansfitta

(sl) enligt slangopedia.se ”annat ord för Henriquatre skägg”.  Henriquatre, efter den skäggstil som den franske kungen Henrik IV (1553—1610) bar.

sjöstjärnan

(sym) samlagsställning där "personen med fitta  ligger på rygg och lyfter sitt vänstra ben över partnerns höft eller lår som ligger [...] Penis/dildo går in i fittan snett underifrån och båda kommer mycket bra åt att stimulera klitoris samtidigt." (Fittskrift 2021 s 184)

sjötermer

(sym) för samlag hos Hallenstierna (1972/1700-t): ”Ulla gick och så som capitainskan satt kvar kunde jag ej undgå att gå till segels (se segla) med henne. Detta var salig capitainens ordaform då han gjorde sin sak med henne. Hon lärde mig alla hans termer, brassa segel, fälla pliktankaret, röra på rorkulten, lovera, manoeuvrera m m. Ett var kölhala skutan, då han akterifrån entamerade (inträdde i) henne. För övrigt, då han ej nyttjade sina sjötermer, sade han allt rent ut på svenska såsom grovt folk brukar och hon var därmed ej nogräknad och log hjärtligt, då jag nyttjade hans plumpa språk. Efter hand sökte jag likväl reformera hennes smak däri och anförtrodde henne, att anständighet även under det oanständiga gjorde det hederligare och artigare.”

En annan 1700-talsförfattare som gärna använder sjötermer är John Cleland som i sin sedeskildring Fanny Hill (1749) berättar om den unge sjömannen som ”direkt och rättframt går ombord” och då Fanny protesterar när han tänker ta bakvägen utbrister: ”Bah! min kära, i storm duger vilken hamn som helst!”  Så småningom kommer de överens och Fanny talar lyriskt om ”den varma bredsida som så hurtigt skjuts rätt in i henne”. Vid ett annat tillfälle med en annan sjöman heter det: ”... vi hade ju redan avseglat, vinden var god och vi hade full last; och inte heller lät vi det dröja länge förrän vi fullbordat vår färd till Cythere och lossat vår frakt i den gamla hamnen.” Adams (1982) tar upp några latinska och grekiska metaforer inom sjöfarten för mentula*  bl a latinets clavus; rorpinne, rorkult.

skaalm

(dial) blotta sig. Jämför skælm. (ORB)

skabb

fornsvenska skabber gemensamt germanskt ord besläktat med skava och latin scabies av scabo; skrapa, skava, klia. ”Hist.: sedan 1430—50 (Fem Mose böcker).” (SO) 1 kliande hudinfektion som orsakas av skabbkvalster, vilka borrar sig in i huden och lägger ägg. Smittar vanligen genom sexuella kontakter. Vanligt förekommande vid könsorganen samt kring bröstvårtorna och på lår och stjärt. Behandlas med olika skabbmedel som mestadels utgörs av organiska fosforföreningar. 2 (so) homosexuell.

skabbhals

(åld so) snåljåp, slusk."De äro lortar och skabhalsar." (Magnus Lagerström: Molière, JBPde, L'avare eller den giruge, Sthlm 1731) Uppgift från SAOB.

skabbinfestation

(sym) arsle, röv. Infestation; angrepp av skadedjur. Se även skabb.

skabrös

oanständig*. Från franska scabreux; skrovlig, skabrös till latin scabrosus; skrovlig. Besläktat med skabb*. ”Hist.: sedan 1840.” (NEO) "Den tidiga skämtpressen kopierade lustigheter från internationella publikationer i samma genre, men byggde också vidare på en folklig tradition av skabrösa visor, skämt och berättelser." (Såra tukt och sedlighet, Natur & Kultur 2021 s 70)

skælm på

(dial) gå oanständigt klädd. (ORB)

skælmes

(dial) oanständig ställning och klädsel, visar för mycket av benen = skälman. Även skålmas; blotta delar av sin kropp och skallma; visa blygsamma leder samt skælmut; visa bara ben. Uppgift från ORB.

skaendes

(dial) enligt Rietz (1867) ”hafvande, fruktsam”. Han ger exemplet ”hon är skaendes” och anger Skåne som ordets hemvist.

skærspsnarn

(dial) hård snorkråka. (ORB) Se även under snor.

skærven, skarven

 (dial) även skärv, skärva. Sitsen (sittbrädet) på dass. (ORB)

skaffa

(sl) i en artikel ”Fina flickor klär sig sexigt” med underrubriken ”Ny undersökning om synen på sex” (Mitt i Botkyrka/Salem 5/12-1995) berättar beteendevetaren Ann Frisell om en flicka som fick dåligt rykte för att hon låg med ”fel” kille. ”En annan kille slog då vad med sina kompisar om att han skulle ’skaffa’ henne, dvs få henne att ligga med honom också.” Skaffa; förse sig med (något) eller befatta sig (med).

Användandet av skaffa med sexanspelning är gammalt. I Bibel 1703 heter det t ex i Dom 11:39: ”Och efter twå månader kom hon igen till sin fader, och han gjorde henne, såsom han låfwat hade: och hon hade intet skaffa haft med någrom man.” Och i kapitlet Guds lag står det i Arnberg m fl (2015) i ett utdrag ur Kristoffers Landslag (1608): Du skall icke ligga när något djur, att du där med orenar dig: Och ingen kvinna skall hava skaffa med något djur, ty det är en styggelse.”

TILLBAKA TILL TOPPEN