singlartjej
(sl) ”prostituerad” enligt Thesleff (1912) och Gibson (1983) utan närmare förklaring. Det finns, som Rietz (1867) påpekar, ett dialektord singla från Göta- och Svealand med betydelsen ”klinga, skramla: om slantar”. Kanske kan det sättas i samband med prostituerad; tjej som tar betalt för sina tjänster. Lennartsson (2001) menar att singlartjejer och shanor (se schana) hade större värde på könsmarknaden än t ex gnoor och grändkärringar. (se do) De båda sistnämnda grupperna höll till i Gamla stan medan singlartjejerna och shanorna frekventerade gatorna på Östermalm i Stockholm. Se även under tjej.
som ger upphov till eller inriktar sig på (erotisk) vällust. Av tyska sinnlich med samma betydelse. Till Sinn; sinne. Enligt NEO är ordet ”hist.: sedan 1743”. ”Jag kommer ihåg att när jag första gången betraktade mig naken i spegeln och medvetet snuddade vid min fysiska kvinnlighet, då gick det som en stöt av sinnlighet, just sinnlighet, igenom mig.” (Stiehler 1950) "Balen som företeelse förknippades med låga nöjen, fåfänga, köttets lust och en feminint laddad sinnlighet." (Lennartsson 2019 s 136) Se vidare under horbal.
(dial) Ihre (1766) har sinslere ”urinam mittere”; kasta vatten, från Östergötland. Rietz (1867) menar att sinselera kommer av sissa*, och är allmänt gångbart i samband med barn. SAOB (1962) har svensk dialekt sinselera och anser att det ”sannolikt är en utvidgning av sinsa; ytterst av ljudhärmande ursprung." Jämför pissa. Man har också med Bellmansexemplet: ”Gudar, kom sincellera,/ Utprässen ert skin!/ Gudinnor, fyllen min flaska mera/ Med nectar af er urin!” (Bellman: skrifter 1922/1771) Hjelmqvist (1903) har uttrycket ”(Grefve) Sins i säng”; om den som väter under sig. Enligt samma källa kommer uttrycket från Stockholm och är en allitterationsbildning. Fotografen Mimmi Gustafsson (1862—1949), med ateljé på Götgatan i Stockholm, beskrivs av en sentida släkting, i en artikel i SvD (Unik bild på pionjär fanns hos SvD-läsare 5 okt 2019), bl a som "liten och pimpinett och sa alltid 'att cincilera' istället för 'att kissa'." Se även pinkilera.
(nyo) ”en musprutt; luft som sipprar ut ur en kvinnas vagina”. (SAO 2013) Jämför sipp; pryd.
(sl) kalsipper, kalsonger. Se vidare intima plagg.
(grekiska Seiren) enligt grekisk mytologi väsen med kvinnohuvud och fågelkropp, bosatt på öar i Messinasundet och Neapelgolfen, som lockade till sig förbiseglande män med sin eggande sång och sedan dödade dem. Ordet siren används nu om en kall kvinna som hjärtlöst beräknande förför män och utnyttjar dem ekonomiskt, en farlig, vampyraktig kvinna.
Även gatusiren; prostituerad i boken Stockholms Nattfjärilar (1890): ”Alltnog, under några års tid påträffades i Stockholm ’vackra Elsa’, som blifvit något hes och rödflammig af den myckna portern, men för öfrigt gjorde temligen skäl för namnet” [näml gatusiren]." I Hugo Öbergs bok Makter (1906) heter det: ”I en tvärbacke stodo några gatans sirener och lockade högt ...” Trettiosex år senare tog Auguste Forel upp ordet i Den sexuella frågan.
(åld so) "Lättsinnig kvinna." (SAOB) Möjligen från finkfågeln siskas fladdrande flykt. Här i likhet med den kvinnliga siskans flykt från man till man. Och från samma källa: " Att..sucka för en Djurgårdssiska." (1775) från Carl Israel Hallman, C.I. Hallmans skrifter 1820.
(barn) kiss, kissa. Enligt Hjelmqvist (1903) har det skånska namnet Sissa en ful klang, som han tror möjligen kan bero på ”inverkan från ett liknande verb”. Hjelmqvist nämner också mögsissa; smutsig kvinna, vilket han menar är ett grovt skällsord i Skåne. ”Kan du inte hålla sisset länger, gammelfar?” (Ohlmarks 2004) "Behöver du gå och sissa lite? frågar hon mig — när jag vill göra en forsande ström, när jag vill göra en flod: jag vill som han ändra tidvattenståndet i toalettstolen!" (Roth 1969)
(sk o ljud) när man ska få en unge att sissa* på pottan och inte i byxorna. Uppgift från Ohlmarks (2004) med exemplet: ”Sisselidiss, sisselidiss — såja, nu kommer de sträjs, min lille vän.”
(eng) för feminin manlig typ; vekling, morsgris, mes. Kort för sister. Används också om lesbian*. Men även, som Nils Haglund (f 1930) påpekar, om en riktig karlakarl.
1 (euf) ”hon går på det sista”; i sista stadiet av graviditeten. Byrman (1989) har: ”... hon gaar på he sista”. (Österbotten) 2 Dahlman (2012) har sista försöket om "urringad och färgglad klädsel på äldre dam".
(euf) i Kalix sa man ”hon är i sistone”, om slutet av graviditeten. Detta enligt man (f 1906).
(barn) skit.
(fno o euf)) sitta/sätta sig hos. Här omskrivning för erotisk uppvaktning, samlag.
grekiska sito; vete och philos; vän, vänskap, kärlek. Att bli sexuellt upphetsad av mat i olika former som t ex chokladpudding eller kombinationen chokladsås, jordgubbar och vispgrädde, smetad över partnerns kropp. Det kan också röra sig om att onanera med hjälp av livsmedel som t ex morot, gurka och banan.
(euf) bak, ända av tyska Sitz; säte. Ordet är besläktat med sitta, tyska sitzen. Stolpe (1979) menar att ordet är ganska ungt i svenskan och dyker upp hos oss först omkring 1800. ”När hon gjorde en knäböjning, putade hennes bak ut på det mest löjliga sätt. — Dra in sitsen, brukade fröken Bell ropa.” (von Krusenstjerna 1933/2004) Se även säte.
(euf) knull. ”Men sitt har han fått i natt, som vanligt. Mitt i bolandet* knuffa jag han ifrån mej.” (Kallenberg 1999)
(euf) mens, menstruation. "Då min mor (född 1900) troligen tyckte det var dags att tala med sin dotter (född 1937) om livets realiteter. inledde hon samtalsstunden med den för mig fullständigt obegripliga frågan: ' Är det många flickor i din klass som nu sitter i gymnastiken'?" (Marianne Ehinger, Språktidningen 5/2021) Kan tänka mig att uttrycket har att göra med att kvinnor bör ta det lugnt under mensperioden för att undvika onödigt läckage.
(euf)r ”det är bäst du far hem, medan du sitter ihop”. I Venjan (Dalarna) uppmaning till kvinna som skall till att föda. Se även hel. Uppgift från Byrman (1989).
(sl) bak, ända som i få sittfläsk; drabbar den som sitter mycket. ”Han: — Har du inget att sitta på? Hon: — Jodå, men jag hittar ingen stol!” Se även dyna och fläsk.