(lmo) porrbiograf. 

(sl) stimulansmedel vid runk. ”Vad har du gjort med inbjudan? Haft som runkfoder, ey?” (Khemiri 2004)

(för sl) runk, tvångsrunkare. ”Jag gnuggade ögonen och smugglade upp pyjamasbyxorna så han inte skulle tro jag höll på ta runkish.” (Khemiri 2004)

(sl) pornografisk bild eller text att runka till.

(sl) kallas den muskel som sitter på underarmens ovansida och som aktiveras vid en runk.

(so) sexuell avvikare.

(sl) den person eller det objekt man fantiserar om vid en runk.

(sl) 1 bög.  2 kuk. Jämför Pelle (1) och runkbög.

(sl) runk speciellt när någon annan drar åt runkaren.

 (sl) handduk eller annat tygstycke som används för att samla in spermaflödet vid runkning. ”Dom ledde det grottrollsliknande flickebarnet till morfar å la sina runkdukar på hennes axlar, å han satte sä vinglit balanserande upp på hon, å så bar de av.” (Teratologen 2003) Norsk slang har runkeklut som Tryti (2008) förklarar med ”... som brukes ved onani for ikke å søle sæd”.

(sl) stimulansmedel (t ex porr) vid runk. Se också runkfoder.

(euf)  runt föremål diminutiv till runt. I västra Åboland heter det ”hon är på runteln” om gravid kvinna. Uppgift från Byrman (1989).

(åld) livmodern*. (Roberg 1718)

(gråspråk) kvinnobröst. Gråspråk var det hemliga språk som talades av gråarna (gårdfarehandflarna) och var en variant av älvdalska.

(grekiska rhypos; smuts och philia; kärlek) att bli sexuellt upphetsad av dålig lukt och smuts.

(sbst o dial) Ihre (1766) har rusa; liten hög af träck, med platsangivelsen Ångermanland. Rietz (1867) har rus; ”liten hög af spillning efter boskap”, och anger Västerbotten som fyndort. Därtill har Rietz rusä och ris med samma betydelse och hemmahörande i Hälsingland. Jämtland har ruus, bestämd form rusa samt kurus; korusa. Min jämtländske sagesman (f 1929) berättar att den japanske diplomaten Kurusus namn, som ofta förekom i pressen under 2:a världskriget, vållade stor munterhet.

(so o åld) liderlig och kåt individ. Rietz (1867) har ruse; fräck skamlös människa. (Sml)

(sbst o sl) ruska; avhuggen gren, kvist, buske. 1 (kvinnas) könshår. Nedsättande även om flicka, kvinna. "Tänk så lycklig Pender skulle ha blivit om han hade vetat hur Mollys ruska nu såg ut!” (Het Kärlek 1967) 2 ruska av den, ruska tupp, ruska pung, ruska punk; runka, onanera om män och ruska busken; kvinnlig onani. Thesleff (1912) har ”ruska på en bytta; masturbari”. Se även under bytta. 3 nedsättande om prostituerad. Ordet förekommer bl a hos Bergman (Ur en Stockholmsnasares ordförråd 1934). Se även pissruska. SAOB menar att ordet möjligen har att göra med ”ruska; ruska bullra, larma, stimma och ruska; röra fram o tillbaka som i ruska på huvudet”. Själv menar jag att det snarare är substantivet ruska i betydelsen avhuggen kvist, buske, kvast som avses. 

(sl) kuk.  Varningssignal i sjö och hav som består av en kvast och en ruska. Även tänkbar koppling till engelska prick; kuk. Ruskprick; person med snuskig fantasi.