se under fula ord.

(euf) om de runda skinkdelarna och skinkstyckena.

(sjö mil) Langenfeldt (1947) har avträde på båt (1830-t). SAOB (1962) har rundhus (sjöterm) och förklaringen ”däckshus använt ss avträde”. Det finns ett slangord till sjöss, rundhusorder, som betyder rykte ombord, vilket kan jämföras med tysk slang Latrinenparole och engelsk slang shithouse rumour. Bergholm (2000) ser möjligt släktskap med rundhult ”som betecknar grova träkonstruktioner ombord, som kranbalken, där ankaret hissas och hängs och som mycket väl kunde användas som avträde i lämpligt väder.” ”Jag [...] var tvungen att stiga upp i natt, för att gå till rundhuset.” (Kommendör-Kapten 1830) ”En fyrkantig kajuta bär namn av rundhuset, vilket är snörrätt stridande mot Euklides som bevisar, att en rund fyrkant är omöjelig.” (Wallenberg 1781/1960) Signaturen G B från Malmö menar att ”det helt riktigt är dasset på ett skepp. Att tjänstgöra som rundhusgast var inte den mest ärofulla sysslan ombord.” Dalnäs (2014) jämför galleriet* där officerarna hade sitt avträde och rundhuset som fanns på vardera bogen och var dass för manskapet. Se även hus (1).

(sl) knull. Se också rundsmörjning.

(dial) med trind bak (om flicka, ibland även om häst). (OFVG)

(sl) kuk. Se även kniv.

(sl) ge en brud en rundsmörjning; ett ordentligt knull. ”På kvällen hade dottern i huset kommit ut med te och mackor och efteråt hade hon gett de bilburna ynglingarna varsin rejäl rundsmörjning.” (Palmenfeldt 1986) ”Hon var beredd att överse med det bara han gav henne en rejäl rundsmörjning ibland.” (Wahl 2004) ”Män behöver rundsmörjas och få service med jämna mellanrum. Byta olja och tändstift och spänna muttrar.” (Drougge 1998/2003) Se också smörja och rundkörning.

se runddel.

(sl) ta sig en stilla rune/runa; runka, onanera. ”Svenskt, dvs en runa, kan jag själv klara av.” (Lektyr mars 1999) Kopplingen till namnen kan vara  likheten med runk, runka.

(sl) ”onanera” (Kotsinas 1996) med tidsangivelsen 1946. Finns med hos Thesleff (1912) i betydelsen ”coire*”. Se också fissa.

(sl) onani, onanera. Skaka, röra fram och tillbaka, t ex runka på huvudet eller runka på en tand. I den senare betydelsen är ordet från fornsvensk tid. I betydelsen onani, onanera ”hist.: sedan 1814.” (NEO). Fornsvenska runka; svaja besläktat med svensk dialekt rinka; vaja av och an. ”Frun runkade på huvudet och talade om den tokiga Laurin och lät mig fuska igenom alla hennes saker.” (Hallenstierna 1972/1700-t)

I Gustav Frödings (1860—1911) dikt ”Jonte och Brunte” heter det ”När vägen är krokig/ vem raggen kan hjälpa,/ att litet det sölas?/ Och Jonte han runkade/ sävligt på nacken,/ och Brunte han lunkade/ sävligt i backen./ ’Och jämt få vi ovett/ för mödan’ sa Jonte,/ ’skall det vara tacken’?” (Uppgift från Rolf Liljhammar i Arboga som hittat dikten i Folkskolans läsebok för femte klassen, Norstedts 1940.)

Olle Waller (2002) minns att ordet ofta användes i icke-sexuell mening så sent som i början av 1960-talet. I Per Anders Fogelströms bok Mina drömmars stad (1960) livnärde sig huvudpersonen Henning som sumprunkare [äldre yrkesbeteckning för en person som syresätter fisksumpar genom att skaka dem så att vattnet i dem byts ut] ett ord som, enligt Marcus Priftis i Techna (6/2002), ”idag mest låter som en taskig filmtextöversättning av engelskans motherfucker”.

Vissa menar att ordet kan härledas till ranka; gunga i sjögång eller rugga; gunga, vagga. Hellqvist (1980) anser att det kan röra sig om en nasalerad form av rucka; flytta på något så tungt att det måste vaggas och gungas fram. ”Nittiårs gubbar till horahuset lunkar/ har dom inga pengar står dom utanför och runkar.” (Jacobsson 1977) ”Du är kvinna och användbar för att runka av med, runka av i eller runka av på.” (Kielos 2008)  Anderberg (1971) gör skön konst av runkandet i Skaparens runkarvisa som börjar: "När Gammalfar runkar då är det hårda tag. Kuken är inte större än ett plommonkart i en äggkopp av rynkigt skinn. Men jävlar vad den får tåla.” Och några verser längre fram heter det: ”Men det är för jävligt att runka med slak kuk. ’O, lilla krympling med den blåa huvudskallen! Vem har förbjudit dig att växa?’ ”

I Radio Ellen (10/6-2002) intervjuades strippan Helena 21 år på en stockholmsk porrklubb och hon använde orden runkis och runkgubbe om kunderna. Äldre manlig uppgiftslämnare från Gävle kallar penisollonet för runkhuvudet och penis för runkstången. Ordet runkmusik används i media för intetsägande pausmusik. ”Om killar tränade mer på att använda kondom skulle det nog gå mycket bättre. Ett tips som jag alltid ger är att träna genom att lyxrunka, det vill säga onanera med kondom.” (Manne Forssberg i ”Problemen uppstår när kondomen ska på.”  SvD 22 sep 2010) Norsk slang har runk(a), ronk(a). Se även runka bulle, runkbulle.

(sl) ett gäng sitter runt en kanelbulle och runkar. Den kille som missar bullen eller är sist med att lägga satsen på bullen, tvingas äta upp den.  "...fyra, fem grabbar sitter i ring på golvet och på ett tecken från Smolka börjar alla taja*— och den som det går först för får potten, en satsad spänn per man." (Roth 1969) Jämför soggy biscuit.

(för sl) slänga på telefonluren.

(sl) blemma, finne. Påstås uppkomma p g a runk.

1 (jvgsl) ellok litt D (särskilt DU) för dess något ryckiga gång. 2 (sl) dator uteslutande använd för porr. Se även burk.

(sl) enligt slangopedia.se "mjukisbyxor, sweatpants". Ett bekvämt plagg att få ner handen i, eller ta av/rulla ner.

avskilda bås på sexbiografer och videosalonger för runksessioner under sexfilmvisning. Ordet kan också användas om runkställen av mer privat natur, som t ex en garderob eller toalett, samt även, som följande citat visar, också om kyffen i allmänhet. ”Kyffen, livsstilspimpade runkbås bara, på nedre bottens mörkaste hörn, där före detta garderober har förvandlats till ’öppna planlösningar’ till salu för lika många miljoner som allt annat.” (Clemens Poellinger ’I lägenhetsvisningar bor likformigheten’. SvD 17/1-2011)

(sl) homosexuell. Se runka och bög.

se runktrasa.