(dial) ändtarm*. (OFVG)

(sl) bög, homosexuell. Se även under tomte.

från tyska Arschwischer. Lagerspetz (2006) berättar om Johan Temmsch, en då 23-årig civiltjänstgörare i en västtysk storstad, som på 1990-talet skrev en artikel om sina erfarenheter inom vården. I artikeln presenterar han sig som en Arschwischer dvs en som jobbar ”vid folks kroppshålor, helt i ändan. Där den enskilde upphör att existera, där han långsamt löser upp sig och blir en illaluktande hög av rynkat kött”.

(sk) förstoppning*. Se även täppa.

(sl) skidlärares benämning på nybörjare i slalombacken.

(fi) satan. Ett av finskans fem huvudsvärord. För övriga se helvetti.

(sym) mannens könsorgan som huggvapen. Danskan har få slebet sablen (få sabeln slipad) om att ha samlag. ”Törnrosa kommer att bli liggande i hundratals år och sova mickel, medan hon kliar sig i baken, på lur efter den saftiga prinsen med den stora sabeln.” (Brøgger 1974) "Stallmästare Munck lyfter bakifrån upp den ynkligt lille kungen på sitt erigerade organ. Det är ett väldigt organ, en köttsabel." (Brunner 2020 s 384)  Kungen ifråga är Gustav III som levde 1746—1792.

(dial) mild svordom. (ORB) Jämför sabla.

(euf) trolig sammansmältning av satans och djävla. Enligt NEO är sabla ”hist.: sedan 1889” och sablar  "sedan 1896”. Cederschiöld (1900) menar att ordet också kan ha uppstått av sakra, som i Tyskland och Tjeckien, troligen även i Danmark brukas eller brukats som svordom. Han nämner också ”det stundom hörda sakel som torde vara en sammansmältning av sa(tan) och (djä)kel”.

Cederschiöld tar också upp ”de va sablarna” och anmärker att ”i krigiska bedyranden förekommer ju också namn på vapen, t ex bomber å´granater!" OFVG har förutom sabla(r) även sablarna som lindrig svordom. ”Sablar och hjältemod” kraftuttryck, enligt Astrid Brismans slangordbok (1932) utgiven och kommenterad av Kotsinas (1994). ”Ty du är ta’ mej sablarna jordens stilfullaste kvinna, och vore jag inte löjtnant vid gardet skulle du dj — rr i min själ få bli min fru.” (Haraldsson 1918) ” Mor, mor, ja kan fem nya svärord — sabla, skitt å fiser, å så sylten (hungrig) å snöred (snorig).” (Ohlmarks 2004)

Ingemar Hedenius nämner i sin bok Varför blev jag den jag är (1992) ordet sabligt:  "En vintersöndag satt vi i Engelbrektskyrkan, och plötsligt dök det upp en iskall vindpust i vår bänk. Det var sabligt vad det drar här, viskade jag och använde den enda svordom vi hade hört vår far göra sig skyldig till." Det är också enda gången jag själv stött på ordet.

(sl) avlida, dö. Sacka; komma på efterkälken.

(sk) hängrövad. "Den som är sackrövad utstrålar allt man inte bör utstråla för att betraktas som lyckad." (Lind 2016) Se även röv.

(lat) när man klipper hål i byxfickan för att kunna runka offentligt.

en av franskans mest använda svordomar i stil med vårt  herre gud! Utttrycker förvåning, överraskning eller irritation. Sacré bleu, sacrebleu är en omskrivande förmildrande form av sacré dieu, där dieu = gud.

(dial) svettas. (ORB)

(sl) 1 (lmo och svr) Saddam = So Dam Insane; så in i helvete vansinnigt. 2  släppa in Saddam; skita.  Saddam Hussein (1937-2006) irakisk diktator.

(sym) fornsvenska sadhul. Germanskt ord t ex engelsk saddle. Här symboliskt för fitta; i vilken man rider. ”Det sårade mig heller inte att de erbjöd mig sina sköna sadlar icke blott i min egenskap av van ryttare utan även därför att de betraktade mig som en hingst.” (Meurling 1973:2) ”... men då var det redan för sent: då var han alltför fast i sadeln för att jag skulle kunna kasta av honom...” (Cleland 1965/1749) Även stig upp i sadeln; uppmaning till knullritt.

(nyo) ”en åkomma som uppstår när en person spenderar mycket tid på cykeln och på så sätt förlorar känsel och funktion i sin lem. Benämns som penile numbness på cykelforum”. (SAO 2013)

(smn) symtom vid syfilis. "Näsbenet kan angripas av smittan, så att själva benstommen vittrar och ger upphov till en vämjelig stinkande snuva, medan näsroten sjunker ihop och nässpetsen pekar uppåt." (Lennartsson 2019 s 215)

(sl) förekommer både hos Langenfeldt (1947), som härrör ordet från 1860-t, och Gibson (1978) i betydelsen ”ändan, baken”. Sadelstad kallas den del av hästens rygg där man lägger sadeln. Ordet sadel är av omtvistat ursprung men troligen besläktat med sitta och då i betydelsen säte, sittplats. Stan; ställe en sammandragning av staden.