(sl) kvinnlig homosexuell. Räbba (dial); rävhona.

se racerbajs.

(sl) 1 fitta med tonvikt på den lilla rädislika klitorisknoppen. 2 liten kuk; antingen ett normalt tillstånd eller bara när den är slak. ”Nu spratt det till i vargens rädisa. Ty vilken varg kan ligga tätt intill två älskande kvinnor utan att känna av det, hur slak han än dessförinnan varit.” (Svedberg, Kärlek 1/1965)

(Ög) rapa*. Jämför oäfte.

(sl) tonårstjej som lätt faller för lite äldre killar.

se reje.

(sl) liten kuk.

(dial) saliv, spott. (OFVG) Lundbladh (2012) har skånska räge, redje; saliv, spott.

(lmo) åka räkexpressen; runka, onanera. Se även expressrunk.

(dial) könslem på djur, främst då tjur och häst men även om manslem*. En vanligare form har varit rär, i äldre nysvenska räder. Se även under rär. ”Det satt en gubbe på rännefjäll som bruka sitta å mäta./ Så tog han fram sin stora räl, sin stora styva och räta./ För de hängande, dängande,/ flygande, flängande,/ rasande, brasande,/ ruliga, pruliga,/ knektemansräl i blandom.” (Anderberg 1977)

(sl) obehaglig. Här om kvinnlig homosexuell i rälig jävel. I Skåne är rälig allmänt pejorativ med betydelsen dålig.

(sk) samlag. ”De e så längesen ja gjorde de rälia så ja har nästanpå glimt houns de går te.” (Ohlmarks 2004)

(sl) mens, menstruation.

1 (sl) diarré som i slangens rännare, rännis, rännskitan, ränn- och räntanbubblan och i dialekt som ränn(e)skita (allm) och rännsjuka, som Rietz (1867) menar hör hemma i Västergötland. I skånskan finns ränneskjida; diarré samt rännespragare (rännsprakare) om lös, långdragen fjärt. Hjelmqvist (1903) har ränne-Katrina (Ha, Sk), ränn-Katrina (Kalmar), ränn-Katrinä (Got) och ränner-Katrina (Vrm). Han menar att Katrina har med katarr att göra och jämför med tyskans laufend-Katharine; springande Katrina. Ränn(a) — tillsammans med Katrina kan ersättas med snäll(a) — också det med tysk anknytning i schnelle Katherine, där schnell står för hastig, snabb.

I Skåne heter det ränneskida, ränning eller bara ränne och i Västergötland rännesketa. Värmländskan har ränndreta. Ränn(a) är besläktat med rinna och har grundbetydelsen ”låta rinna, låta löpa”. ”Från Malingsbo i Dalarna talas om ett sätt att sätta rännskitan på sina fiender: ’Då la de ner ihåliga folkben i en bäck som rann mot norr, och då de lade ner det där benet, sa de: Nu ska jag sätta rännsketa på dej N N, så du ska dö inom fjorton dagar. Det ger jag mig faen i våld på’.” (Tillhagen 1962)

Stolpe (1979) menar att ränna här har med takränna att göra. Han förklarar genom att utgå från ordet cholera som bland mycket annat också kan betyda takränna. Och han citerar H M Melins handlexikon från 1853 om kolera: ”En sjukdom, hwarvid wätskorna genom kräkning el stolgång utströmma ur kroppen liksom en ränna, cholera.” Ur denna betydelse kommer så rännskita som synonym till diarré. Ordet har således inget med det eviga rännandet till dass och toalett att göra utan är, menar Stolpe, gammal studentjargong som syftar på cholera; takränna.

I Jämtland heter diarré skettränna, vilket min sagesman (f 1929) uppfattar som ”skitrinnande”, med hänvisning till att ”ränna av” betyder ”låta rinna av”, t ex i ”ränna av potatisen”, låta vattnet rinna av potatisen genom att vicka kastrullen och hålla locket för. 2 (sl o vb) ränna in kuken i fittan; rakt på sak knull utan förspel och finesser. ”Jag lyfte upp hennes lätta kropp på köksbänken och rände in pålen.” (Drougge 1998/2003) Jämför ränna (dial); vara brunstig. 3 ränna (sbst o sym) kvinnligt könsorgan. ”Tre gånger sprutade hans fulla slang säd i hennes ränna.” (Chorier 1967) 4 (dial) springa omkring brunstig och paras, löpa (om hund och räv). (OFVG)

(sl) gata där de prostituerade ”ränner, springer omkring”.

(sl) diarré*. Se vidare ränn, ränna.

 (sk) rännsketa*. Se under ränn, ränna.

(sl) ”avträde*” (Kotsinas 1996) med tidsangivelsen 1949. Se även hus.

se under ränn.