1 knull, knulla. Dialekt  pirra; sticka, ha samlag, uppreta, irritera. Även känna kittlingar/darrningar. Troligen ljudmålande.  NEO har ”Hist.: sedan ca 1875”. Rietz (1867) har pirra (Bl), pirva (Ha) och pirka (Sk), samtliga med betydelsen ’coire*’. ”Ett annat knullord var pirra. Jag minns det som väl så vanligt. Apropå det ordet råkade mina föräldrar ut för en sak — vid ett besök av några nyförvärvade skånska vänner. Från Stockholm hade min far och mor med sig en liten metallsnurra som användes som ett spel. Man tävlade om en pott. Detta spel kallade mina föräldrar för pirra. När de så frågade sina gäster om vi skulle pirra väckte detta naturligtvis bestörtning hos gästerna som trodde det gällde något sexuellt. Det blev givetvis uppklarat och väckte en hel del munterhet.” (Manlig pensionär, Skanör) 2 I Kyrkhult i Blekinge säger man ”perra åpp”; han har ”pirrat upp henne” gjort henne gravid. Enligt uppgift från man (f 1937) är det här fråga om ett dialektuttryck från ca 1900 som överlevt och frodats. Även från Småland (Långaryd) finns uppgifter om uttrycket. Också uppirrad. Allt enligt Byrman (1989). 3 pirr, pirra (sl); piss, pissa.

(dial) 1 kuk. ”Jag pekade mot mitt kön och sa: Pirre!” (Niemi 2000) I den tornedalsfinska ordboken Meän kielen sanakirja heter det: ”Pirri (tirri) pojkskruv (penis).” Uppgiften från författaren Mikael Niemi (f 1959) som också förklarar: ”Pirre är en variant av pirri. Det betyder enbart själva könsorganet, alltså aldrig piss, eller att pissa.” 2 (sl) piss.

(sl) kuk. Se även fjong.

(svr) piru finska för fan, djävul, pirro en åländsk variant för samma djävel.

(spa) kuk.

(da) jävla skit.

(fsv)  piss, urin. Forndanskan har pis och medelnordtyskan pisse. " watnith aff  blädronne (blåsan) som folk kallar piss." (Läke- och Örte-Böcker. Utg. af G. E. Klemming 1883—1886.) Se även pilta pis och bepissa.

(fsv) forndanska pis, medelnordtyska pisse; urin. Uppg. från Söderwall (1892) med citatet: "watnith aff blädronne som folk kallar piss." (Läke- och Örte-Böcker. Utg. af G. E. Klemming 1883—1886.) Se även pissa, piissa och pyssa.

(bulg) kuk.

(ita) pick, pitt, lillebror. ”Den kollektiva omtanken om fotbollsspelarnas ’pisselino’ är som en mammas omsorger om sin baby. Pojkarna ska äta gott och sova gott och inte störas av orena tankar.” (Kristina Kappelin: Nu är det slut med älskogen, Sportbladet (23/5-2002.)

(dial) illamående p g a graviditet. (OFVG)

(fra) om maskros. Eg pissa i sängen.  Uttrycket, som anspelar på att maskrosen är milt urindrivande, kan av en fransman användas som skällsord.

(jid) piss.

1(so) lättsinnig flicka. Rietz (1867) har pisk; lösaktig qvinsperson och piska; lättsinnig flicka; flicka som mycket springer efter karlar; skällsord. SAOB har dialektalt lättsinnig flicka, men även som smeksam benämning på flicka. Ryskan har pichka (so); kvinnligt könsorgan. Jämför hor-piskor. 2 (sym) kuk. ”... jag och den andra kvinnan nafsar på varandras bröstvårtor för att han ska kunna komma snabbare, eftersom hans piska hör till de latare...” (Hûlová 2015)

(sym) även kallat pisk och smisksex med sadistiska* och sadomasochistiska* inslag. Att piska någon till utlösning eller orgasm med hjälp av allt från en enkel ridpiska till mångsvansade tortyrinstrument. ”Ett tag pendlade han till Nynäshamn och hade tydligen rätt sjukt rajtantajtan med en dagisfröken, pisksex och grejer ...” (Skantze 2001) Se också flagellatio. ”Jag öppnade kappan och visade honom två piskor som satt fast i fodret. ’Så du hade med dig Övertalarna? Då hade du kul alltså’?” (Belle de Jour 2006)

(dial)  ”gå halfsjuk; säges mest om qvinnor, som äro sjukliga i följd af hafvandeskap”. (Rietz 1867) Även pisli, pislig (dial); halfsjuk, mager.

(dial) vid dåligt lynne p g a menstruation. (OFVG)

skällsord till allmänt nedgången och sunkig person.

(sl) ”urinförgiftning”, enligt Kotsinas (1996) med tidsangivelsen 1966. Även ”vara dum i huvudet”.