(sym) karta över Sverige; fläck på lakanet efter spilld sädesvätska.

(dial) tusan (lindrig svordom). (OFVG) Det vete kartingen; det vete tusan*.

(lmo) häftigt knull.

(dial) på Åland om en kvinna som lockar till sig karlar. Kommer av vetta eller vette som ju betyder lockfågel. Uppgift från Svenblad (2008).

(dial) 1 enligt Rietz (1867) ett skånskt ord för ”liten torkad ruka* af fäkreatur”, som, ”begagnas på den skoglösa slätten af fattigt folk till bränsle”. Kas(a), (dyng)kas; gödselhög, gödselstad i Jämtland. Uppgift från jämtlänning (f 1929). 2 kokase och kasfyr; stjärt, bakdel. Det sistnämnda menar Rietz är gotländska för latinets ’podex*’. Jämför  svensk dialekt kasa; bränna, värma och kase; sängvärme. En kasfyr är således något som ”avfyrar eller avger värme”. Jämför brasa.

(sl) kvinnobröst. Enligt en undersökning i tidningen Nya Åland (5/3-1999) vanligt för bröst bland åländska ungdomar.

(åld so) med betydelsen mordbrännare.

(sym) sprutande spya. Av kaskad; skur. ”Naturligtvis slutar kvällen med kaskadspyor på en heltäckningsmatta och du sätts ensam i en taxi hem och du spyr i taxin och måste betala 1000 kronor i böter.” (Skugge 2003) Se  även  katapultspya och spy.

(sym) fitta; där mannen sätter in sina besparingar. Se också  bank, bankbox och apparat.

(sl) 1 behå. Även ICA-kasse. 2 pung. 3 kvinnobröst. Också ICA-kassar.

(sk) person med gällivarehäng, dvs nedhängande byxbak.

sägs en djurhona göra som föder fram ett ofullgånget foster. ”Hist.: sedan ca 1500 (Läke- och örteböcker).” (SO) ”En ungkviga ledde de till slakt, när hon kastat...” (Lo-Johansson 1935/1978)

(sl) kasta omkull förberedelse till  kasta över och sammantaget ett mansdominerat ofta rått och känslolöst knull, ibland rena våldtäkten*. Även kasta runt; knulla.

fornsvenska kasta up, upkasta. Uppgift från Söderwall (1903) som också har uppkastilse; uppkastning, kräkning och citaten:  "än man kasta gerna vp aff math:"  (Läke- och Örte-Böcker. Utg. af G. E. Klemming 1883—1886.) samt  "um de [fjädrarna] ätas tha göra the oc hiälpa til opkastilsa." (Heliga Birgittas Uppenbarelser. Utg. af G. E. Klemming 1857—1884.)  ”... och då han blixtsnabbt vände sig om riktade han i flygande fläng en stöt med värjspetsen i ett låtsat utfall mot Tripet, och medan denne skyddade sitt ansikte rispade han med en förnyad stöt upp magen på honom, skar av grovtarmen och klöv levern i två delar, vilket kom honom att falla till marken, och i det han föll kastade han upp mer än fyra kannor soppa, varibland själen också befann sig.” (Rabelais 1945/1534) ”Detta är ett sakrament, tänker jag och mitt bröst vill sprängas av den kärlek som hans uppkastning i min mun har skapat.” (Pohjanen 1992) ”Utan tvekan borrade han sig in i hennes fitta och stötte runt tills hon kräktes. De skrattade båda mellan uppstötningarna, kände sig nära varandra, och han hjälpte henne att hålla undan det stripiga håret när hon kastade upp.” (Otrohet i Närstrid Vanessa 2005) Se vidare under spy. 

(euf) även kasta sitt vatten, vattenkastning. Kasta vatten är en av de mest använda omskrivningarna för att pissa. Serenius (1757) översätter engelska to piss med   ”kasta sit watn”. Förr även kasta ifrån sig och giva ifrån sig, det senare mest om att skita. I medeltidens Paris var man skyldig ropa gare l’eau; se upp för vattnet, när man kastade ut det flytande eller fasta pottinnehållet genom fönstret och ner på gatan. Detta för att förbipasserande inte skulle få en obehaglig dusch.

Samtidigt rekommenderades i Sverige munduschar med urin bl a mot alkoholism: ”När en brännvinssupare kommit så långt i lasten att hans andedräkt fattar eld, hvarpå icke sällsamma exempel anföres, tillkallas en qvinna som ställer sig midt öfver uslingen och kastar sitt vatten uti den uppspärrade munnen hvarigenom branden släckes och lifvet för tillfället räddas.” Muntl. fr. Kumla Hållstuga i Östergötl. (Rääf 1946) ”Vi har aldrig sett en vattenklosett tidigare och systern har bett oss gå in där och kasta vatten. Brorsan ser sig omkring. Jag vet vad han tänker. Är det längs väggarna man kastar vattnet?” (Pohjanen 1992) Ur en uppsats om Stockholm citerar vi: ”Mitt i staden flyter den stolta Norrström, genom vilken Mälardrottningen kastar sitt vatten i Saltsjön.” (Holmkvist 1962)

Men Mälardrottningen kan i sin tur bli offer för vattenkastning. Under Vattenfestivalen i Sthlm, 1990—1999, årligen återkommande omfattande festligheter under tio dagar i augusti, orsakar bl a det omåttliga öldrickandet att det kastas vatten överallt på gator och i gränder, vilket får litteraturkritikern Mats Gellerfelt i SvD att träffande tala om ”Kasta Vattenfestivalen”. ”Tänka sig att han kan ligga bredvid den där masugnen som jag eldat upp åt honom, utan att göra annat än att kasta sitt vatten!” (Miller 1934) Se även vatten.

(sl) rumpa, ända. Hög överbyggnad i för eller akter på äldre fartyg. Se även akterkastell.

(skol sl) "avträde i Umeå". (Bergman 1934)

(dial) OFS har  dräktig* i sista stadiet. Jämför kasta.

upplevs i samband med föreställningar om förlust av könsorganet, dvs fruktan för impotens, att inte duga. Se vidare under kastrering.