kärleksbett
(sym) kan bestå av sugmärken*, bit- och rivmärken uppkomna under erotisk upphetsning. Kärleksbetten kan också vara tecken på en omedveten lust att ’märka’ sin partner, så att omgivningen förstår att han eller hon är upptagen. Se även bett.
(sym) knull. ”Jag älskar drottningen/ för hennes skönhets skull/ och skyr bespottningen/ av hennes många knull./ Jag älskar drottningen,/ som härskar i sitt land/ och som i kärleksbrottningen/ fast håller spiran i sin hand.” (Meurling 1973:1) Se även brottning och spira.
(put) ecstasy.
(euf) fitta ”Jag knyckte med stjärten och drog samman kärleksfällan för att fånga så mycket som möjligt. ” (Salten 1983) Jämför fällan.
(euf) sexuellt förhållande oftast av tillfälligt slag. ”Hist.: sedan 1699”. (NEO) Se även förbindelse.
(euf) ”Hist.: sedan 1880”. (SO) Se även förhållande.
se grotta.
(sl) bilringar runt midjan. ”Men du höll dig till kaloritabellen va, skämtade Calle för att vibba in Jonnes fåfänga och som en betingad apa började Jonne krafsa sig på kärlekshandtagen.” (Drougge 1997/2003) "Emil grep om sina bägge kärlekshandtag. —Menar du att de här mysiga bilringarna skulle vålla mig bekymmer med hälsan?” (Drougge 1998/2003) Bo Bergman (Sydsvenskan 22/11-2009) menar att "svenskan har direktöversatt det engelska förskönande uttrycket love handles för kelfläsk eller bilringar runt höfterna.” Och fortsätter han: ”Många andra språk har gjort samma inlån: tyska Liebesgriffe, nederländska liefdeshandvatten, franska poignées d’amour, italienska maniglie dell’amore och så vidare.” Jämför norska elskovshåndtag.
(euf) ha en (kärleks)historia med någon; älska med någon. Oftast, men inte alltid, av kortare varaktighet. "Hist.: sedan 1785”. (NEO) "Många av mina väninnor, eller mina väninnors väninnor, hade haft en historia med honom, eftersom det verkade som om de aldrig lyckades få någon som räknades, och de talade om honom på ett sätt som verkligen gjorde mig intresserad." (Det oåtkomliga. Vertigo 2022)
se hål.
även kallad kärsex innebär att allt intimt umgänge bör ske mellan två personer som älskar varandra. Helst då i form av en etablerad relation i stil med det gifta heterosexuella paret.
(euf) samlag. ”De är i guldfärg, hänger från en bokhylla och föreställer ’Amor och Psyke’ när de sover och drömmer, lugna och trötta, efter kärlekskampen, fortsätter Sandra. Kärlekskampen? Ja alltså, de har haft samlag, om man säger.” (Antik såpa inspirerar tonåringar, SvD 9/6-2004.)
(fornsvenska kranker; sjuk, svag av tyska krank med samma betydelse.) ”Hist.: sedan 1805”. (NEO) Stark (sjuklig) längtan efter (sexuell) kärlek.
sexualliv hos människa och vissa andra djur. ”Hist.: sedan 1794. ” (SO)
(nyo) Nyordslistan (2010) har ”hänglås som ett kärlekspar fäster på någon offentlig plats och låser, varefter nyckeln kastas bort. Symboliserar evig trohet. Från 2007.” Egentligen rör det sig om en gammal österländsk tradition, som innebär att ett brudpar sätter fast ett hänglås med sina initialer på vid en bro och slänger nyckeln i vattnet. På vissa platser låser paren två hänglås i varandra. Enligt legenden varar då kärleken för evigt. Ursprungslandet för denna tradition är Kina. På 1980-talet kom sedan de första kärlekslåsen först till Ungern för att sedan sprida sig vidare till bl a Ryssland, Sydkorea, USA och Italien. Den 12 januari 2009 kom så fenomenet till Sverige och Stockholm när ett par låste fast ett hänglås med sina initialer på Västerbrons högsta punkt och kastade ner nyckeln i Riddarfjärden.
se madrass.
var ett viktigt område inom trolldomen som kunde användas både i postivt och negativt syfte. Om den egna kärleken inte besvarades sökte man vägar antingen att ändra på det förhållandet eller, om det var omöjligt, att bli kvitt den egna plågsamma kärleken. Det kunde också hända att man uppvaktades av någon vars känslor man inte alls besvarade och därför ville bli kvitt. Med hjälp av magi trodde man sig också kunna utmanövrera en rival. Ibland kunde det också hända att t ex föräldrarna till de inblandade hade behov av magi för att avstyra ett i deras ögon olämpligt parti. Från gamla tingshandlingar kan vi läsa om hur en flicka kunde blanda mensblod i kaffe eller brännvin och bjuda sin utvalde på eller så kunde hon klippa några hår från sin blygd och blanda i en pannkaka. Svett och urin var andra vanliga ingredienser när det gällde att binda någon vid sig precis som blod från fladdermus och duva som redan i antiken ansågs som älskogsdjur. En man kunde få en kvinna att bli kär i sig genom att upphetta ett duvhjärta på ett yxblad. Ju hetare hjärta desto större blev kärleken. Han kunde också fästa en ormtunga i kvinnans kläder eller kyssa henne med ormtungan i sin mun, ibland instoppad i en hasselnöt, vilket kallades att ”kyssa med ormtungenöt”.
I ett småländskt tingsprotokoll från 1770 ges exempel på en grym magisk metod för att vinna någons kärlek. En orm fångades levande och en tråd träddes genom dess båda ögon. Efter det att ormen släppts fästes nålen och tråden i flickans kläder. Flickan skulle då bli trogen och tillgiven och mannen skulle få osviklig potens ”så att han ständigt förmådde förnöja henne” som det stod i sagda tingsprotokoll.
Kärleksbringande örter var t ex nattviol, libsticka, kärleksört, styvmorsviol och femfingerört. Andra kärleksmedel fanns tillgängliga på kyrkogården i form av t ex döingeben och kyrkogårdsmull. Att hälla brännvin i munnen på en död, en dryck som man sedan bjöd den älskade på var en framgångsrik metod liksom att stjäla en oblat vid nattvardsgången och placera den obemärkt någonstans i den tillbeddas kläder.
Metoder för att döva kärleken fanns också som t ex att strö ”dödsand” på vägen där de älskade gick eller så kunde man kasta ett ben mellan dem eller smyga in lite av den enes torkade avföring i den andres mat. Den vanligaste metoden var dock att ” sätta ner” en person så att denne inte kunde bli gift. Det kunde gå till så att den tollkunnige skrev offrets namn på en träpinne och tryckte ner den i marken helst tillsammans med en lock av den drabbades hår. Förbannelsen hävdes först när pinnen togs bort eller hade ruttnat. Under tiden ansågs den nedsatte vara gift med t ex ett träd eller en källa och inte vara tillgänglig för annat giftermål. Ett nedsättande kunde hävas också genom att t ex läsa den kristna bröllopstexten baklänges men då måste den som läste först att funnit platsen där pinnen nedsatts för annars hade läsningen ingen verkan. Uppgifterna hämtade från Schön (2004).
Så här skriver Inger Ingmansson i en Understreckare i SvD 2 april 2011: ”Som kärleksdrog och våldtäktsmedel är det få växter som gör spikklubba, Datura stramonium, rangen stridig. En 1600-talsförfattare skriver: 'Med fruntimmer kan likaså mången man göra alldeles som han behagar och få ut mycket, ja allt, av dem. Därför tror jag inte att det finns en skadligare ört på jorden, med vilken man kan utföra så många ondskefulla saker som den naturligaste sak’. " Och i Lust och lidande (1968) skriver Matts Bergmark att spikklubba var ’ett infernaliskt medel i händerna på bordellägare, avsigkomna skökor, vällustingar och fräcka flickförföljare.’ Med insmugglade blad och frön i mat och dryck har kvinnor ’med öppna ögon och förblindad själ’ apatiskt låtit sig bli våldtagna.”
(sl) kuk. Mobil; rörlig hängprydnad.
(smn) kvinnligt könsorgan.
se muskel.