känna, kännä
1 (bibl, dial o åld) fornsvenska känna; veta, förnimma, ha samlag med. Allmänt germanskt ord t ex tyska kennen; vara bekant med, gotiska kannjan; göra bekant (ursprungsbetydelsen). Swedberg (1720-t) har känna i betydelsen samlag. Rietz (1867) har ’coire, tangere’ det senare latin för röra vid, särskilt i betydelsen antasta, förgripa sig på. Rietz har ”känna sin hustru”. Serenius (1757) har engelskans ”to know; känna, hafwa samlag med en qwinna”. En modernare engelsk eufemism för samlag är know someone biblically eller know someone in the biblical sense. ”Bara känna, repeterade jag, men skall mamsell då vara så hård att låta mig känna där bara med fingrarna. Jag har så starkt begär att få känna där på annat sätt.” (Hallenstierna 1972/1700-t)
Känna är ett ord som skapar viss förvirring i bibelleden. Inte minst i våra dagar, när nästan ingen längre kopplar samman känna med samlag. Ändå är den betydelsen vanlig i bibelsammanhang. Så talas det i Dom 19 om en gammal man som tar emot en främling och dennes frilla i sitt hem. I 1981 års bibelversion (v 22) heter det: ”Medan de så gjorde sina hjärtan glada, omringades plötsligt huset av männen i staden, onda män, som bultade på dörren. Och de sade till den gamle mannen, som rådde om huset: ’För hit ut den man som har kommit till ditt hus, så vi får känna honom’.” Slutar man läsa där, tror en modern läsare att männen därute ville bli bekanta med främlingen. Men läser man vidare så börjar ett annat mönster framskymta. Den gamle mannen vägrar nämligen att tillmötesgå de onda männens önskan och erbjuder dem istället både sin jungfruliga dotter och främlingens frilla ”så kan ni kränka dem och göra med dem vad ni finner för gott”. Men männen vill inte lyssna på honom. ”Då tog mannen sin bihustru och förde henne ut till dem. Och de kände henne och hanterade henne skamligt hela natten ända till morgonen.” (v 25)
Även i 1703 års bibel användes känna, men på den tiden var ordets samlagsbetydelse välkänd för läsarna. År 1900 talas det om att: ”pläga umgänge med honom” (främlingen), och att männen ”kränkte henne [frillan], och våldförde henne hela natten”. I Bibel 2000 heter det ”ligga med” och ”utsätta dem för vad ni vill” på respektive ställe.
Ett parallellfall finns i 1 Mos 19, där det talas om den syndfulla staden Sodom och om hur Gud skickar dit två änglar för att straffa dess invånare. Dessa hamnar hos Lot, han med de två döttrarna. Även här omringas huset av männen i staden som kräver att Lot släpper ut främlingarna ”så att vi får känna dem” (1981 års bibelversion, v 5). Här, liksom i förra fallet, finns en tydlig anspelning på homosexualitet. Men Lot vägrar och erbjuder istället männen sina döttrar: ”Se, jag hafver två döttrar, som ännu icke hafva känt någon man. Dem vill jag föra ut till eder, och gören med dem hvad eder godt synes, men gören blott ej något ondt åt desse männen! ty derföre hafva de ingått under skuggan av mitt tak.” (1900 års bibelversion) Döttrarna skonas dock och änglarna straffar männen med blindhet. Lot och hans döttrar är de enda som klarar sig undan Sodoms förstörelse. Alla tre hamnar i en grotta, där systrarna turas om att fylla fadern med vin, för att sedan gå in till honom ”efter all världens sedvänja”. (1981 v 31) Lot, som är för full för att veta vad som pågår, gör båda sina döttrar med barn. Så här skildrar Bellman (1791) händelsen i Fredmans sång nr 36: ”Gubbens döttrar, (Lot) ett artigt par,/ Trodde världen skul’ gå till ända,/ Blevo på bibliskt sätt då kända/ Uti dryckom av söta far.”
Under tidernas gång har debatten gått het kring detta känna. Under rubriken ”Bibeln knappast entydig om homosexualitet” (SvD 13 sept 1994) diskuterar professorn i semitisk filologi Christopher Toll och SvD:s Leif Carlsson utifrån det bibliska känna. Toll påstår att ”Ingenstans där Sodoms synder omtalas nämns homosexuella handlingar. När Lot hade besök och män från Sodom ville känna de besökande, har ordet därför ingen sexuell betydelse (som är sällan förekommande), utan männens synd var brott mot gästfrihetens lagar. Jesus, som antagligen kunde mer hebreiska än Leif Carlsson, förstod saken så då han sade (Matt 10:14 —15): ’Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden [...] det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad’.”
Leif Carlssons svar: ”Berättelsen om Sodom och Gomorra är kontroversiell. Professor Toll har rätt i att Jesus kunde hebreiska bättre än jag. Kanske kan dock bibelöversättaren, professor Bertil Albrektson i Uppsala, hebreiska nästan lika väl som hr Toll? Han översätter: ’Var är männen som kom till dig i kväll. Skicka ut dem till oss, vi vill ligga med dem.’ Hr Toll föredrar en äldre och mindre motbjudande teori, som inte helt förklarar varför det vore så hemskt att be att få träffa två märkliga främlingar — och varför denna visit kunde ersättas av ’två döttrar som ännu äro orörda [...] att göra med dem vad ni vill’.” Lina Sjöberg (2014) menar att ”verbet jada` kan betyda känna, lära känna, veta, få insikt om eller ha sex med, och det är långt ifrån självklart vad manshopen är ute efter”. Merparten översättningar och tolkningar har dock, enligt Sjöberg, uppfattat situationen som hotfull i sexuell bemärkelse. Sjöberg menar vidare att flera alternativa läsningar är möjliga, men själv lutar hon åt sextolkningen eftersom jada i sammanhanget har, som hon uttrycker det, ”tydliga sexuella konnotationer”. 2 känna efter; onanera.
(sym) 1 kuk. ”Kallt ute inga vantar/ käppen står inga slantar.” (Dagrin 1984) ”Då sprang jag upp till mamma och berättade det för henne.— Men det var inte nån riktig, förklarade jag, för det var en käpp, och han kissade inte riktigt, för det var alldeles vitt, sa jag och åt min mat.” (Brøgger 1978) Norsk slang har hun får smake staven (käppen) om en kvinna som blir knullad. I dansk slang finns få kæp; om knull.
Käppen användes också som fallossymbol vid icke verbala frierier. Schön (1996) berättar följande från Klövedal på Tjörn: ”I forna dagar friade de med käpp. Han (friaren) hade en käpp med sig då han kom till stället där han ville ha dottern. Tyckte flickan om honom, så gick hon ut och hämtade in käppen. Då visste han att han var godtagen.” För ett annat liknande frieri se under kniv. ”Den hårda mörka käppen hade över huvud taget inget skum på sig." (Björnebœ 1967) 2 vifta med käppen; runka.
(so) idiot, tokstolle. "Din jävla käppkines!"
i svordomslika sammansättningar som käpprätt åt helvete, skogen, fanders, uppåt väggarna. Käpprätt kan också stå ensamt och betyder då alldeles rakt uppåt/neråt.
fornsvenska käär, kiär av fornfranska cher från latinets carus; att känna kärlek för någon. I uttryck som stört- dö- och blixtkär. ”Hist.: sedan 1420-50.” (SO) "Hon var dökär i mig medan jag inte var kapabel att bli kär, men jag ville inte såra henne och hon var skör." (Kalmér 2024 s 170)
(euf) ”men kära nån då” som 1 % av de tillfrågade i Lars-Gunnar Anderssons undersökning Varför är det fult att svära? (1977) menade var ett svärord.
(smn) kuk. ”Han håller om hennes höfter, det är hon som vant leder in den käre, hon som stöter och kramar rytmiskt om kuken.” (Blind Date i Din geografi 2006)
(so) kvinna. Från fornsvenska kærling, isländska kerling; bildning till karl; bög, homosexuell. "Förleden är således karl och den tidigare skrivningen kärling är den kvinnliga motsvarigheten. I den äldre närkingskan — liksom i den dåtida högsvenskan — kallades alla unge män dräng, alla flickor piga. Gift kvinna av folket hette alltid käring, var hon än aldrig så ung. Käring är ju också bildat av kär (hårt k), såsom karl också heter i den äldre närkingskan, och en ogift kvinna — alltså en som ej fått någon kär — kunde aldrig heta käring.” (Saxon 1922) Används idag mest som nedsättande skällsord i form av skvallerkäring, satkäring och motvallskäring. "Maria Hansdotter skulle ha blivit skälld för kärring av ladufogden i samband med att hon hade sagt till ladufogden att arbetsfolket på gården skulle arbeta i överstens trädgård." (Karlsson A & A 2020 s 44)
(sk) rosengeranium. Förr tog man bort dålig luft i huset genom att ruska om bland växtens skarpluktande blad. Uppgift från Ambrius (2002).
(dial) att sätta eld på en hel ask tändstickor. Jämför käringfis.
(dial) "ett slags svamp, torr som fnöske och rökandes när den tryckes". (Ordbok Över Helsing-Dialecten 1841) Jämför käringafis.
(dial) utseende hos gravid kvinna. I ett ålderdomligt skånskt uttryck talas det om att ”någon har fått käringgrimma” och denna någon är då en gravid kvinna vars ansikte förändras så att hon ser gammal ut. Jämför grimma. Uppgift från Byrman (1989).
se horpiskor.
(sym) man som går till andras kvinnor (hustrur).
mindre, vattentät behållare. 1 (euf) potta. Se även nattkärl. ”En händelse inträffade under mina ströftåg i de Wärmländska Finnskogarna. Berättelsen därom skall befria mig från att vidare bevisa hurusom den ifrågavarande klassen [bondeklassen] icke är synnerligen renlig. Vi sofvo alla i ett och samma rum; det var ganska stort. Jag låg i en sängsoffa i ett hörn. Hvarenda morgon uppsteg husmodern — en ung, vacker, mörkhårig qvinna — i deshabillé, och satte sig på en stol framför den öppna eldstaden. Hon höll i sina armar en sex månaders liten unge, som såg ut som en hoptussad fågel. Hon ’höll fram’ denna utan att ens vårda sig om att hafva något kärl under.” (Lloyd 1979; 1871) 2 i olika former vanlig nedsättande metafor för kvinnans könsorgan, något som mannen tömmer sig i. Även om mannens könsorgan. "Kärlen, så omrörda och intensivt upphettade, kokade snart över och släckte därmed elden.” (Cleland 1964/1749) ”Den katolska moralen fordrar nämligen, att allt könsumgänge skall leda till ’ejakulation av den verkliga säden i kvinnans naturliga kärl’...” (van de Velde 1933/1953) ”Om den onaturliga njutningen som jag talade om alldeles nyss inte lyckas tända er, knulla i fittan, gärna för mig, men töm kärlet genast det blivit fyllt...” (de Sade 2009)
fornsvenska kærleker, kiärlek samma som isländska kærleikr och äldre danska kär och lek. Söderwall (1890) har kärlek, älskog, könsdrift. Kär från fornsvenska kær samma som isländska kærr och danska kær. Ursprungligen från latinets carus. Lek fornsvenska leker; hastig rörelse, kamp, spel m m, samma som isländska leikr och danska leg. Förekommer bl a i fåglarnas parningslekar och fiskarnas fortplantningsakt.
Kärleken utgör själva fundamentet för det mänskliga sociala livets uppbyggnad och uppträder i många former och arter samt omfattar alla sinnesområden. Trots att fysiologer, psykologer och diktare lagt ner stor möda på att utforska fenomenet kärleken, förblir den en gåta. Vare sig man betecknar kärleken som ett patologiskt tillstånd, en hormonell yttring, som en stegring av affektiviteten eller som en fixering till föreställningen om begäret, kommer man inte åt dess väsen. Kärleken består av två komponenter, en fysisk och en psykisk, varvid den ena ständigt griper över på den andra och skapar psykofysiska symtom utan att en differentiering kan göras. Vissa fysiska egenskaper alstrar vissa psykiska anlag och vice versa.
En mycket omdiskuterad form av kärlek är den s k fria kärleken, sexuella förbindelser som är fria från borgerliga eller religiösa skrankor. Genom historien har det alltid funnits en minoritet som i ord och gärning motsatt sig de allmänt borgerliga och religiösa reglerna. I västvärldens samhällen erkändes sexualiteten endast när den inom äktenskapets ramar sörjde för släktets fortbestånd. I vår s k upplysta tid är den fria kärleken mer allmänt accepterad, men det var inte länge sedan röster som doktor Henrik Bergs hördes i debatten kring fenomenet: ”Ser man efter hvad som döljer sig under de vackra talesätten, finner man att ’fri kärlek’ i våra dagar är precis samma sak som den alltid varit: könsumgänge utanför äktenskapet. Man har användt andra ord för att beteckna saken såsom osedlighet, köttets evangelium och liderlighet. I bibeln och katekesen kallas saken för hor.” (1909)
”Hon vet nog vad de gör: de leker ’kärleken’. Det är den lek de vuxna tycker bäst om.” (Säfve 2002) ”Det är byteshandel, precis som min mor säger. Män ger kärlek i utbyte mot sex, och kvinnor ger sex i utbyte mot kärlek.” (Hite 1977) Raggningsreplik: Tror du på kärlek vid första ögonkastet, eller ska jag gå förbi en gång till?
(euf) samlag. ”Jag gick därför till ett ställe där jag kunde köpa kärlekens fröjder för pengar, men med avsky vände jag mig bort.” (Casanova 1936/1700-t)
(euf) fitta. ”Trevande med sina heta, små händer/ söker sej ner till hans styvnande lem/ och sedan skötet emot honom vänder/ och för den in uti kärlekens hem.” (Uvén 1967) Se även hem.
ofta kortare sexuellt förhållande. ”Hist.: sedan 1771.” (SO) "Jag bad att få veta, om hon haft några kärleksaffärer sedan hon skildes från sin make." (Boswell 1951) Se affär.
(euf) samlag. ”Hist.: sedan ca 1820”. (NEO) ”Kammarjungfruarna, som med hungriga och häpna ögon beskådat denna väldiga kärleksakt, såg på varandra. Det var alltså så det skulle knullas?” (Jussopov 1983/1920-t) ”... eftersom Kock inte vedergällt henne för de kärleksakter hon givit honom...” (Helgesson 2003) Jämför akt.