(svr) 

(euf) barn utom (jämte) äktenskapet. ”Ni träffar här trenne slags ansikten utom de vita: gulbrune hottentotter, becksvarte slavar och blackote bländningar eller europeiska jämtungar med någon svart demoiselle.” (Wallenberg 1781/1960)

(dial) fan, tusan. (OFS)

kort för Jag Älskar Dig!

(sl) 1 kuk, mest om ståkuk. Ha ett järn i byxan; ha ståkuk. 2 smida järnet; runka, onanera. Jämför stål. ”Minns du när vi dansade den där natten? Min erektion som sakta penslade din sammetsmage. Jag ville ramla i golvet med mitt järn pekande genom den tangolimmiga luften, jag ville kasta upp dig i röken och ligga där raklång och vänta på att du skulle landa över mig i spagat.” (Dahlström 1975)

(sl)  kraftuttryck från Astrid Brismans ordbok med flickslang (1932), publicerad och kommenterad av Kotsinas (1994).

ett slags medeltida kyskhetsbälte*, som enligt Forel (1942) ”finns än idag i våra museer och som riddare under medeltiden satte fast på sina fruar, när de drogo ut i krig, för att därmed lugna sin svartsjuka”. Gördel är ett slags bälte.

(dial) ”benämn på tafattlek där den som håller i ett järnföremål är fredad”. (OFS)

(euf) stånd, erektion. Rubank är en sorts hyvel.

(euf) användbara kraftuttryck för att de börjar på jä- som i jävlar, men är betydligt mildare och oskyldigare att uttala. Kraftuttrycket järnvägar ”hist.: sedan 1900”. (NEO) ”Järnspikar också, gav sig Håkansson. Du vet det blir kanonpådrag snart, va.” (Drougge 1997/2003)

(euf) penis. Jämför ten; liten smal stång av metall av fornsvenska ten; slända, stekspett, smal stång. ”... det tog flera månader att upptäcka att den lilla godingen som han körde in sin snabbt rostande järnten i var en märklig ung dam...” (Mailer 1971)

se järnspikar.

(sl) sätta en kvinna på jäsning; så att hon sväller upp som en degklump. En gravid kvinna kan också ”stå på jäsning”. I Skåne talar man om att ”gå på jäsning” om havande kvinna. ”I fredags hade hon problem med flaskan. Nu är hon på jäsning.” (Drougge 2011)

(dial) jäkel* (lindrig svordom). (OFVG)

(dial) ed, lindrig svordom. Jäsiken togeta hört användas i Hammerdals församling i Jämtland på 1930- och 1940-talen av man f 1888.

(euf) börjar precis som jävlar på jä-, men där slutar alla likheter enligt användaren. ”Jäsingen vilken fart han fick!” SAOB har jäsingen (lindrig svordom) och exemplet: "Det är styft! Jäsingen så urstyft!" Citatet hämtat från Björn Cederberg: "Dimfigurer ur Stockholmslifvet (1887).  OFS har jessingen som lindrig svordom. Ingers (1977) har jäsingen antura 1930-t. Se även antura. Lundblad/ Josefsson (2021) har jässtingen; jävlar. Ofta Herre Jästingen!  Båda orden har koppling till Jesus*.

(sl) endast återfunnet hos Gibson (1978) samt hos Wiklund (1999/1940-t) med betydelsen ”kasta vatten, urinera” utan närmare förklaring. Också, enligt Gibson, jäsk; pantbank som förklaras komma från gärd (måns); utskyld [skatt som erlägges till stat, kommun eller kyrka] och jäska på; belåna, pantsätta.

(sl) att ”vara på jäsning med någon” är slang för att vänta barn med någon. Även jäsa om gravid. ”Va hundan, hela Tveta härad såg att hon var på jäsning. Hon försökte dölja magen sin under förklädet.” (Kallenberg 1997) ”Den eventuella avund som kan jäsa bland mina kollegor kvävs dessutom snabbt av jäsningsprocessen jag befinner mig i.” (Drougge 2003) Jämför jäst. Se även jäs, jäsen.

(svr) i ett mejl (14 februari 2021) berättar Sven-Ove Svensson (70) i Forshaga  att jäspalt är "en snäll liten svordom" och ett "typiskt ersättningsord för jävlar".  Ordet förekommer i Värmland och i Fredriksberg (Ludvika kommun) "där de lär tala en dialekt som liknar värmländska."  Vidare meddelar Sven-Ove Svensson att "användningen av ordet är på tillbakagång, men vi är en tapper skara som håller det vid liv". Han avslutar sin fylliga redogörelse kring jäspalt med att  det rör sig om  "en blodpalt eller blodpudding, dvs den variant som bakas och alltså har jäst först."