(ljud) spy. Även snyfta, gråta. Ordet känt sedan 1899.  Holka, hulka (sv dial); dricka häftigt, spy.

(sym) kuk.  Jättelik muskulös kraftkarl. Namnet inspirerat både av Mary Shelleys Frankenstein  (1818) och R.L Stevensons Dr Jekyll och Mr Hyde (1886).

(euf) att lägga på hullet kan i Malung stå för att vara gravid. ”Hon har lagt på hullet”. Också i Småland kan det skämtsamt sägas om en gravid kvinna att ”hon lägger på hullet”. Jämför fäbodhull, sälbergshull. Uppgift från Byrman (1989).

(dial) ”konsten att spruta saliv från salivkörteln under tungan (östgötska?)”. (folkmun.se)

(för sl) anus, arselhålet. ”Har du fått den i hullet?; har du fått den i arslet? (Förortsslang 2004) Skånskan har hull; hål.

(eng sl) om den extra lustkänsla som lär skapas vid oralsex av vibrationerna när mottagaren med penis eller klitoris i mun samtidigt hummar (sjunger hm, mmm). Se även razz job.

(euf) 1 kuk. 2 (svr o euf) ”släpp ingen humhum över bron”; släpp ingen djävel över bron.  Se även hmm.

(sl) 1 bisexuel*. 2 fitta, fitthår. 

(sym) kallades på 1950-talet en grupp homosexuella och ledande statliga ämbetsmän med Humlegården i Stockholm som mötesplats. Kalle Lind (2018) berättar att " i revyn Karl Gerhards glädjehus (1951)  hade han och  Göthe Ericson en dialog om 'Stockholmskatekesen': tio budord för den som ville röra sig fritt i Stockholm." I sjätte budet hette det: "Du skall icke göra dig ärende till Humlegården."  Humlegården hade,  allt sedan 1800-talets slut, varit en känd raggningsplats för homosexuella och den som ville ha sitt goda rykte intakt skulle undvika den platsen.

(euf) kuk.  Lång stör som håller upp humleväxten. ”— Jag är rädd att göra fröken illa med den här humlestången, sade han.” (Salten 1983) Se även stång och stör.

(lmo) knulla. "Ska vi göra lite hummeli hummeli. Försiktig fråga från en kille till en tjej. 

(euf o sbst) samlag. Humpa (dial o vb); rida dåligt, skumpa. (Gotland) I Bo Ludvigssons ”Erotisk tango överträffar humpa-humpa” (SvD 23/5-1998) från filmfestivalen i Cannes menar författaren att ”För nittionio gånger av hundra är detta humpa-humpa-hump-hump inte bara tråkigt att titta på utan direkt avtändande för fantasin”.

(sl) vara voyeur, tittare. Jämför hummer, snuskhummer; liderlig person.

fsv hunder. Germanskt ord  samma som engelska hound. Se även hynda. 1 slå ut en hund; som är detsamma som   ”släppa (låta avgå) skallrande vind”. Holm (1986) citerar Jesper Swedberg (1720-t): "Samlingen utökas med ett tillägg till uppslagsordet Hund: slå ut en hund, crepitus ventris emittere (SAOB 1764).”  OFS har hund; fjärt från St Nyland. 2 (so) leva hund; ’leva jävel’ med någon. Detta enligt min jämtländske sagesman (f 1929) som också berättar om en bonde på 1920-talet som kom litet sent in till middagsbordet och missnöjd konstaterade att det fanns väldigt litet smör kvar. Han utbrast: ”Je tror da ha levvd’n hunn mä ma härri gås’n!” (Jag tror att ni har levt [en] hund med mig i [fråga om] smöret!) Bellman använder ordet hund som skällsord till män. På flera ställen i F E heter det din hund (t ex i nr 31, 40 och 67) eller edra hundar (nr 4) och den hund (65 och 68). "Fanen  sitter hos dig du falska hundar, svarar Enok och rusar upp." (Stockholm 1619 hos Inedahl 2023)

Helgesson (2003) bidrar med ordet svinhund. ”Brv(t)vs canis est.”; Brutus är en hund! (Hunink 2011) Falk (2011) har hundar (so) ”gemena människor”. och maasshundh; snåljåp. Jarick/Söderberg (1998) har bälghund*. Ytterligare ett skällsord där hunden är inblandad är lumpehund, troligen från lumpen; gemen, usel. " Härmed måste jag föda mig och försvara sådana skälmar och lumpehundar som du äst, svarar Rasmus och sätter handen på värjan." (Stockholm 1618 hos Inedahl 2023) 3 samlag  på hundars vis. ”Sexuella handlingar var, enligt kyrklig normbildning, skamliga i sig, [...] Kyrkan hade uttryckligen förbjudit samlag ’bakifrån’ eller ’på hundars vis’ som man också sade.” (Ferm 2002) ”Eller också gjorde han det på hundmaner och medan hon stönade och slingrade sig tände han nonchalant en cigarett och blåste in röken mellan hennes ben.” (Miller 1956) Se även hundställning. 4 (sym) kuk. ”Hon tog åter hunden vid svansen och vred och vände den så ivrigt hit och dit, att den snart var i gott skick igen.” (Aretino 2008) 5 (sym) gå ut med hunden; gå på toa.

hos Rietz (1867) som lindrig ed. Han har också formerna hundingen, hunn(a), hunnar och hundrik. Min jämtländske sagesman (f 1929) berättar att i Jämtland har man huunn som lindrig ed och han ger exemplen: ”dä va huunn!” och ”vö huunn?” Ett annat jämtländskt uttryck är fy hunn; fy sjutton. NEO har hundan ”hist.: sedan ca 1655”. Hundan kommer troligen av räkneordet hundra precis som tusan av tusen. Hundingen kan jämföras med tusingen där båda orden är en ytterligare förmildring av hundan och tusan vilka i sin tur är eufemismer till djävulen. Det finns ett uttryck ”ge någon hundarna”; ge någon djävulen. Även om hundan kommer av hundra så uppfattas det av många som om det hörde samman med hunden, särskilt som det i alla tider varit vanligt att skälla en människa för hund, när man velat förolämpa henne. Ohlmarks (2004) har ”hundan ungefär ’tusan’.” "Hundan heller, det var ingen lycka. Gården brann upp för mig! (Folksagan i Sverige 2 s 39

Stroh-Wollin (2008) ifrågasätter dock utvecklingen från hundra till hundan och menar att man kan få intrycket att beskrivningen mest tillkommit i brist på bättre. Hon hänvisar till en artikel i Nysvenska Studier (1937) där en viss K.G. Ljunggren menar att  ge något hundana kan knytas till Jesu Bergspredikan (Matt. 7:6) där det i äldre tid hette: ”J skolen icke geffua hundomen thet heligt är...” Ljunggren påpekar att bergspredikan är ”ett av de allra oftast utlagda och av gemene man bäst kända partierna i hela Nya Testamentet”. Därför kan  ge något hundana mycket väl ha varit allmängods.

(dial) förbannad  som i din hundandi rackare. Från: Tenala. (OFS)

(sym) orgiefest, beskrivs hos Wistrand (1843): ”Oaktadt detta nya plågoris [de veneriska sjukdomarna], blef dock skörlefnaden ingalunda mindre efter Frans den förstes tid, utan ännu mycket värre. Till firande af Isabeau’s af Bayern bröllopp (1385) gaf man, i St Denis, fester hvilka vida öfverträffade de gamles Bacchanalier* och Saturnalier*. Vid en sådan fest samlades hofvets kavaljerer och damer med sina tjenare och tjenarinnor maskerade, men för öfrigt alldeles nakna under en kappa eller domino; under det de voro sysselsatte med dansen, blefvo alla ljusen utsläckte; på ett gifvet tecken föllo dominor och kappor af kavaljerer, damer och tjenare, och nu i mörkret... Enligt denna tidens krönikeförfattare qvarlemnade dessa vidriga fester, dessa hundbröllopp, många vanärande kärleksmärken och mångahanda ondt, som länge fortforo.”

(åld)  "Va i Hundekulle är det om? sa pojken." (Folksagan i Sverige 2 s 369) Eufemistiskt för Vad i Helvete är det fråga om? 

(dial) de va hundeln; det var som tusan*. (OFS) Jämför hundan.