(euf) djävulen, satan, fan i ge Hornpelle i; ge fan i. OFS har hornpelle, hornad Pelle och hornad häre för den onde, fan. "När Vår Herre skapade människan, så förvandlade sig Hornper till en ilsken tjur, för att stånga människan." (Folksagan i Sverige 3 s 117) "Håll mig i svansen! sa Hornpelle, ty det var ju han, så far vi till stan." (Folksagan i Sverige 2 s 351).

(eng sl) sexuellt tänd, kåt. Ordet kan spåras till slutet av 1800-talet och härrör från slanguttrycket to have the horn; vara upptänd, kåt.

(åld) Biskop Jesper Swedbergs (1653—1735) benämning på peruk, närmast ett måste under hans tid och i hans ställning. Själv använde han peruk bara en gång i sitt liv och det var när han som student anlände till Lund 1669.

(för sl o so) horospo; prostituerad, hora och horospo jojo; horunge.

(sym) även kallad pliktpall, skampall och tjuvpall. Under 1600- och 1700-talen rådde en sträng sexualmoral och brott mot den medförde hårda straff och utstötning från samhällsgemenskapen. Ett dylikt brott var sex utanför äktenskapet som bestraffades med dryga böter och t o m i sällsynta fall med döden. Därtill kom att brottslingarna straffades av kyrkan med uteslutning från nattvarden. Under söndagens gudstjänst skulle den skyldige dessutom stå på en särskilt s k horpall och inför församlingen erkänna sina synder och be Gud om förlåtelse. Först efter detta kunde han eller hon åter tas upp i församlingen. "Börta hade alltså en gång i tiden gjort sig skyldig till olovligt umgänge, och hade fått stå på kyrkans pliktpall inför församlingen — den så kallade horpallen, eller skampallen som man också sade." (Karlsson A & A 2020 s 63)

(so) man som begår hor*. Jämför pese.

Ulla Ekvall redovisar i sin bok Gotländska växtnamn (1990) en rad intressanta kopplingar mellan växtnamn och ”fula” ord. Följande är dokumenterat från Lau och När på Gotland (1800-tal): ”Lär ock ha varit brukeligt att horkonor måst stå i horbänken med ris i handen. I det omtalade riset kan ha ingått ’väddklint’ eller ’cikoria’ de växter som fått namnet horpiskor. [Synonymer är karlris och kär(r)ingris.] Att till synes just nyttiga växter tilldelats associationsrika namn är inte förvånande, då de i stor utsträckning kan ha fått namn just för att de appellerat till människans sinnen. Men att namnen traderats under så lång tid tyder på att namnen i sig själva haft en stark dragningskraft.”

1 (so) horbock. 2 penis i Glimåkra, Skåne, enligt Svahn (1999). Raft; lång käpp, tjockt spö bl a i Skåne. Uppgift från  Rietz (1867).

(åld so) "Jag ska lära dig veta hut din horridare!" Se skälling för källan.

(dial) av hors; häst, sto och pära; päron, potatis samt mög, mök; spillning, gödsel.  Rietz (1867) har skånska för hästgödsel. Han nämner även horsa-ruga; ”liten hög af spillning af häst”. Även hästpäron, då päron till formen påminner om hästskit.

(fsv) "säng  der hor begås."  (Söderwall 1888)

(sl) bordell. Jämför sjapp.

(so) hora, lättsinnig kvinna i Veinge, Halland. Se även under skaft (2).

(so) om hora, lättsinnig kvinna i Halland och Småland. Se även skinn.

folkligt för rakitis; engelska sjukan. Enligt Rietz (1867) är skäver dialekt från Skåne och Halland. Från fornnordiska skeifr; sned. Sjukdomen drabbade barn som en hora sett på.

(sl) handväska.

(so) otuktig kvinna i Blekinge och Bohuslän, sköka i Småland. Slåk (dial) otymplig kvinna, öknamn i Hälsingland. (Rietz 1867)

(so) hora, otuktig flicka i Ångermanland. Rietz (1867) har ”slöra; vara slarvig, oordentlig, vårdslös”. (Halland).

(åld) äktenskapsbrott. "Om han tager en annan man inne hos henne i horsäng och får dem sakfällda för horsmål med laga vittnen och laga dom, då ska han icke gälda böter till biskopen för hennes sak, ty hon har förverkat allt det som hon ägde i bondens bo." (Utdrag ur kyrkobalken i Östgötalagen [1200-tal])