(fsv) horsbrott. "nu kan thz sa henda ath systher är giffth ok hon haffwer mz broder i hoormal brwkath." (Stadga för ett S:t Gille nära Upsala. I Småstycken på Forn Svenska 1868—1881.)  Uppg. från Söderwall (1888). 

(sl) kvinna som förestår eller innehar bordell. ”Efter hvad det uppgifves, för att undgå gatuprostitutionens olägenheter, inrättas bordellerna eller prostitutionshusen. Sådana finnes naturligtvis för hvarje smak, för rika och för mindre bemedlade. Vanligen är deras föreståndare en genompiskad äldre kvinna (kopplerska, bordellvärdinna, också kallad hormamma), som icke sällan har en ’äkta man’ till medhjälpare.” (Forel 1942) Se även mamma.

(sl) Thorén (2015) om lösaktig man, kvinnojägare och nymfoman*.

(sym) germanskt ord, fornsvenska horn. 1 kuk. ”Han skulle spetsa henne på sitt mäktiga horn.” (Eckerbom, Kärlek 12/1969) ”Inget horn kunde vara hårdare och styvare. Men inget sammet kunde vara mjukare och skönare att röra vid.” (Cleland 1964/1749) 2 sätta horn på någon; bedra någon. ”Hon anförtrodde den unge mannen att hon verkligen inte njöt av att sätta horn på sin stackars älskling, och hon sa att han inte ett ögonblick påminde henne om en sån där narraktig bedragen äkta man som man ser på teatern.” (Djup och varaktig söndring ur Kärlek i vår tid 1961.) ”Alltför toleranta äkta män exponerades offentligt med gigantiska horn på pannan.” (Eriksson 1939) "Gabriel Olin var en gammal gnet som knappast ansågs förtjäna sin unga vackra hustru och det ryktades att operadivan 'försåg honom med horn' — det vill säga höll sig med älskare." (Lennartsson 2019 s 185) Även hornbärare för samma sak. Jämför hanrej. 3 spetsiga bröst. ”Bland dem [moralisterna], exempelvis den tjeckiske reformatorn Jan Hus som lade ner mycken möda och hetta på att fördöma de urringningar som kom brösten att se ut som.’utskjutande horn’.” (tankar om sexualiteten 2001) 4  stånga hornen av sig heter det om den som i ungdomen ansvarslöst ger fritt utlopp åt sin livs- och sexlust. 5 det lutande hornet av fisar (lmo) rumpa, röv. Travesti på det lutande tornet i Pisa.

(åld) hanrej* (1600-t).

(euf) djävulen, satan, fan i ge Hornpelle i; ge fan i. OFS har hornpelle, hornad Pelle och hornad häre för den onde, fan. "När Vår Herre skapade människan, så förvandlade sig Hornper till en ilsken tjur, för att stånga människan." (Folksagan i Sverige 3 s 117) "Håll mig i svansen! sa Hornpelle, ty det var ju han, så far vi till stan." (Folksagan i Sverige 2 s 351).

(eng sl) sexuellt tänd, kåt. Ordet kan spåras till slutet av 1800-talet och härrör från slanguttrycket to have the horn; vara upptänd, kåt.

(åld) Biskop Jesper Swedbergs (1653—1735) benämning på peruk, närmast ett måste under hans tid och i hans ställning. Själv använde han peruk bara en gång i sitt liv och det var när han som student anlände till Lund 1669.

(för sl o so) horospo; prostituerad, hora och horospo jojo; horunge.

(sym) även kallad pliktpall, skampall och tjuvpall. Under 1600- och 1700-talen rådde en sträng sexualmoral och brott mot den medförde hårda straff och utstötning från samhällsgemenskapen. Ett dylikt brott var sex utanför äktenskapet som bestraffades med dryga böter och t o m i sällsynta fall med döden. Därtill kom att brottslingarna straffades av kyrkan med uteslutning från nattvarden. Under söndagens gudstjänst skulle den skyldige dessutom stå på en särskilt s k horpall och inför församlingen erkänna sina synder och be Gud om förlåtelse. Först efter detta kunde han eller hon åter tas upp i församlingen. "Börta hade alltså en gång i tiden gjort sig skyldig till olovligt umgänge, och hade fått stå på kyrkans pliktpall inför församlingen — den så kallade horpallen, eller skampallen som man också sade." (Karlsson A & A 2020 s 63)

(so) man som begår hor*. Jämför pese.

Ulla Ekvall redovisar i sin bok Gotländska växtnamn (1990) en rad intressanta kopplingar mellan växtnamn och ”fula” ord. Följande är dokumenterat från Lau och När på Gotland (1800-tal): ”Lär ock ha varit brukeligt att horkonor måst stå i horbänken med ris i handen. I det omtalade riset kan ha ingått ’väddklint’ eller ’cikoria’ de växter som fått namnet horpiskor. [Synonymer är karlris och kär(r)ingris.] Att till synes just nyttiga växter tilldelats associationsrika namn är inte förvånande, då de i stor utsträckning kan ha fått namn just för att de appellerat till människans sinnen. Men att namnen traderats under så lång tid tyder på att namnen i sig själva haft en stark dragningskraft.”

1 (so) horbock. 2 penis i Glimåkra, Skåne, enligt Svahn (1999). Raft; lång käpp, tjockt spö bl a i Skåne. Uppgift från  Rietz (1867).

(dial) av hors; häst, sto och pära; päron, potatis samt mög, mök; spillning, gödsel.  Rietz (1867) har skånska för hästgödsel. Han nämner även horsa-ruga; ”liten hög af spillning af häst”. Även hästpäron, då päron till formen påminner om hästskit.

(fsv) "säng  der hor begås."  (Söderwall 1888)

(sl) bordell. Jämför sjapp.

(so) hora, lättsinnig kvinna i Veinge, Halland. Se även under skaft (2).

(so) om hora, lättsinnig kvinna i Halland och Småland. Se även skinn.

folkligt för rakitis; engelska sjukan. Enligt Rietz (1867) är skäver dialekt från Skåne och Halland. Från fornnordiska skeifr; sned. Sjukdomen drabbade barn som en hora sett på.