(sl) prostituerad homosexuell man. Se även under hor och bög.

(sym) en litterär genre "som har med akten att begå hor att göra — och att denna diktning är inpyrd av könsglosor, inte sällan i form av nu utdöda svordomar." (Kommen, o knullare, kommen med mig. Daniel Möller i  Understrecket (SvD 30 mars 2022). Prov  på hordiktning finns bl a under uppslagsordet nifichera.

(åld) otuktigt leverne, skörlevnad*. Söderwall (1888) har hordomber, hoordoomber; hordom, äktenskapsbrott och " nar en quinna var gripin i hoordom [in adulterio)" (Bonaventuras Betraktelsern öfver Christi Lefverne. Utg. af G.E. Klemming 1860)

(fno) hordom*.

(sl) som raggardusch* fast finare och noggrannare och med hjälp av våtservetter.  

(dial) hora. "I fjol feck jä sitje på kantora mä' a Tore./ I år fär jä gå som e utpeka hore." (Svensk Folkpoesi 1991)

(åld) ordet förklaras hos Thunander (1992): ”Nu befinnas många, skrev lagkommissionen 1665, som för någon ringa vinst och båtnad prostituera sina egna hustrur, barn och tjänstepigor och i sina hus hålla horekrog. Sådana ’horehyllare’ borde inte tålas bland ärligt folk utan skulle enligt kommissionens förslag förvisas från häradet och staden.”

(åld so) ”man som springer efter lösaktiga kvinnor”. (Falk 2011)

(åld) horunge*. (1600-t) Se även kläpp (2).

(dial) skäver; engelska sjukan. ”En kvinna som fött barn utom äktenskapet ansågs kunna sätta sjukdomar på barn. ’Horeskäver’, engelska sjukan, var en sådan. Därför stängde man dörren om hon försökte komma in i någons hem. Det var ett sätt att säkerställa att hon inte kom in i gemenskapen igen, utan behöll sin marginella status.” (Dahlgren 2013)

(åld so) "At Hustru Jingeborg ... kommit in och sagt till Britta, Du sitter rätt vacker du horeslid, hora, täfva och tiufkona." ( SAOB från Växjö Rådhusrätts Protokoll 1737)  Se också täva och kona.

(åld so) horunge*. (1600-t) Se även skökoson.

(åld so) hallick. (se do)

(so) hora från Dimbo i Västergötland.

(so) ”liderlig man som inte låter kvinnorna vara ifred”. (Svahn 1999) I småländskan finns horefuck, horefock; horkarl, 'torsk' enligt Lundblad/Josefsson (2021). 

(dial) utomäktenskapligt barn. (OFVG) Glytt (sk); barn.

(so)  Svahn (1999) om ”kvinna som brinner av köttsliga lustar (och låter sig tillfredsställas utan att vara gift).”  (Näshult, Sm) och ”kvinna med obetvinglig och omättlig könsdrift, ung. nymfoman*”.  (Virserum, Sm)

(so) allmänt om horbock*. Se även under hund.

1(åld) bordell. ”Hist.: sedan 1538.” (NEO)” ”... att de kunna som kavaljerer förstöra på ett liderligt horhus om söndagen, vad de förtjänat om veckan.” (Wallenberg 1781/1960) "Han tyckte inte att han hade råd att försörja flickan utan tog med henne till ett värdshus och sålde henne, för det värdshuset var också ett horhus." (Folksagan i Sverige 3 s 434) Se även under hus. 2 (sl) kaos, tillställt. "Här ser ut som i  ett djävla horhus."