(dial) växten prästkrage. (OFS)

(euf) kvinnans könsorgan. ”Under detta rannsakade jag nymfens helighet tämligen nära utan mycket motstånd. Hon hade likväl en hand med i sprundet för att liksom mota.” (Hallenstierna 1972/1700-t)

(sl) kuk. Helikoptern heter det också när en man genom att vicka på underkroppen får sin kuk att rotera. "De hade ju båda bevittnat Lotuz helikopteruppvisning vid ’midsommarhålet’ på Lovespace. Mindre snorre fick man leta efter.” (Drougge 2011) "Med en kuk kan man ju göra helikoptern. Om vi hade haft kukar hade det varit något av det första vi skulle hitta på. Det är ändå en otroligt underskattad (nåväl) aktivitet och källa till glädje och skratt." (Colldén/Dahlbäck 2019)  Se även propellern, blädderblocket, fladdermusen och borg (2).

(dial) tusan* (lindrig svordom). (OFVG)

(dial) allmänt om fan, helvete. Från  finska helkkari med samma betydelse.

(dial) helvete. Jämför helkota. (OFS)

(dial) allmänt om fan, helvete. (OFS) Åländskan har helkoti och hälkota som är lån från finska helkuti.

se jäkutaralla.

(dial) helvete. (OFS) Jämför engelska hell med samma betydelse. I engelskan är heck en vanlig eufemism för hell.

(sk) herregudarna milt kraftuttryck.

(sl) när bröstvårtorna syns genom kläderna på en tjej och bländar betraktaren.

(dial) allmänt om fan, helvete. (OFS)

(euf) helvete. Helsefyr är enligt SAOB ”starkt vard med anstrykning av folkmål”. ”Vilket helsefyrs liv!” ”I helsike heller!” ”Barka åt helsike!”  SO har helsike ”hist.: sedan 1886”. Östergren (1919) har helskota, helskote med anmärkningen att det ofta är skämtsamt eller folkligt. ”Hist.: sedan 1898.” (SO) ORB har helskokk; helvete. I SAOB anges det som starkt vardagligt, mera slangbetonat än helsike. ”Vem i helskota kan det vara?” Hellquist (1902) menar att hälsike möjligen är ett äldre svenskt hälske, en ellips för hälskefyr. Han jämför hälsefyr med norska helsk(e)fyr lånat från medellågtyska helschvur; helveteseld. Adjektivet helsch motsvarar tyska höllisch och betyder helvetisk och vur är eld, varifrån vi fått vårt ord fyr.

(dial) tusan, helsike* (lindrig svordom). (OFVG)

(svr) se under helvete.

(sl) full resning, styvis* ”Jag hade en sorts långvarigt helstånd hela tiden, men inget bestämt objekt i sinnet.” (Miller 1956) Jämför halvstyvis.

(sam) helvete.

(för sl o so) jävla idiot! Se även CP.

fornsvenska hälvite, häluiti, hälwitte.  Enligt SO är ordet ”hist.: sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen)”.  Hos Söderwall (1888) förklaras ordet bl a  med "det straff som efter döden drabbar de onde". Söderwall tar också upp hälvitis diävul; djävul i helvete och hälvitis hunder; åt helvetet hemfallen varelse.  Ordet är bildat av fornsvenska hel, häl namn på det hedniska dödsriket och identiskt med benämningen på dödsgudinnan Hel. Ordet kommer av samma germanska grundform som tyska Hölle och är släkt med håla. Helvetet döljs i en håla. Vete är vite; straff, böter ett ord som fortfarande är i bruk, t ex ”det är vid vite förbjudet att beträda gräsmattan”. Båda leden är gamla inhemska svenska ord och sammansättningen kan rent formellt vara svensk. Det troliga är ändå att orden är ett lån utifrån, kanske från fornengelska hellewite eller fornlågtyska Helliwite. Orden har säkert hedniska anor, fast de fått ett kristet bruk. Från att ursprungligen ha betytt ”straff i dödsriket”, kommer helvete så småningom att beteckna enbart strafforten. Vanligt i förbannelser som ”drag, gå, packa dig åt helvete!” Detta ”åt helvete” är en ålderdomlig form och åt var förr i världen den vanliga riktningsprepositionen i uttryck som ”resa åt något ställe”. Ända till slutet av 1800-talet reste man inte ”till Danmark” utan ”åt Danmark”.

I Språkrådet på Twitter (11 juli 2017)  påpekar Joakim Broberg i ett inlägg att uttrycket för i helvete används mer och mer och undrar om inte För helvete ochVad i helvete är de mer frekventa?  Språkrådet svarar att För helvete är vanligare och den mer standardiserade varianten. Möjligen är för i helvete  en sammanblandning av för helvete och i helvete. Ett annat vanligt uttryck i sammanhanget  är det desperata (så) in i helvete!  "Jag är så in i helvete förbannad att jag ser rött!"

I vardagligt språk omskrivs ofta helvete med förmildrande ord som helsefyr, helskota, helgotta, häcklefjäll, Häljeröd, Hälsingland och Hästrikland. Ordet är vanligt i våra tidiga bibelöversättningar, men är helt borta i 1917 års bibel. Där talas det istället om dödsriket och Gehenna. I Bibel 2000 finns dock helvetet på plats igen. När Petrus tillfrågades om han kände Jesus, förnekade han det, som bekant, tre gånger. När frågan ställdes tredje gången svarade han, fritt översatt, i nusvensk översättning: ”Men för helvete, jag har ju sagt att jag inte känner den mannen.”

Hellquist (1980) berättar att Helvete förr var ett rätt vanligt gårdsnamn. Från 1400-talets Västergötland finns gården Häluite. Ett alltför grovt namn under kommande sekel då gården döps om till St Heljevad. På samma grund blir stockholmska Helvetes gränd först till Helvetii gränd för att senare försvinna helt.

Chrispinsson (1999) menar att ”Namnet Helvetet betydde helt neutralt väderstrecket norr.” Helvetets namn gavs ofta till avsides liggande gårdar och gränder, som präglades av elände och fattigdom. Holm (1964) berättar om general Sven Lagerberg (död 1905) som var känd för sitt mustiga språk. Han kallades allmänt för Sven i Helvete efter en händelse då hans yngre bror vid en inspektion tilltalat honom med förnamn i stället för titel. Generalen avsnoppade honom med orden ”Sven! I helvete!”

Ett lustigt exempel på hur helvetiskt fel det kan bli när en tolk inte är med på noterna, ger en artikel i SvD med rubriken ”Svensk tolkning ligger efter” (20/2-1995). Där berättas om den tolk i Strasbourg som istället för en ”schweizisk debatt” översätter med ”en helvetisk debatt”. Helvetisk ”hist:. sedan 1740”. (SO)