håla, hålighet
(sl) djup urgröpning. 1 kvinnans inre könsorgan. ”Ögonblicket därpå gled min tunga in i den ljuva hålan som öppnade sig mer och mer för att motta de begärliga kittlingarna och göra det möjligt att tränga in i det doftande djupet.” (Swinburne 1983; ca 1900) 2 (sl) ändtarmsöppning. Se även grotta. 3 (åld svr) håla ko dö som Hellquist (1918) förklarar med ”hvars ko säkerligen tolkats som en af de många eufemistiska förvanskningarna af Guds namn, medan håla är en dialektform för hårda...” Även håla ko femtan.
(dial) allmän svordom. Hålan också!; fan också! Även om hin onde, fan. (OFS) Jämför håle.
(dial) djävla, satans. (OFS) Se också håle.
(svr) i hin håle; djävulen. Hin*; den. Svensk dialekt hår, hål; hård. ”Hist.: sedan 1639”. (NEO) "Det var en skogsarbetare som var oherrans full i håle." (Folksagan i Sverige 3 s 771)
(lmo) fotsvett.
se håla.
(euf) ha samlag. "Det skall du få, min kära flicka, sade herremannen, om jag får hålla av dig först, annars får du inte ett enda korn." (Folksagan i Sverige 2 s 202) "Jag vet en vacker flicka som har låtit hålla av sig för nöds skull." (Folksagan i Sverige 2 s 203)
(lmo) 1 pissa, kissa. 2 runka,onanera.
1 (euf) knulla. ”Han: Ska vi hålla på? Hon: Nej, jag håller på mig.” ”Min pinsammaste händelse hände för 2 år sen på min födelsedag. Min dåvarande flickvän hade sovit över hos mig, jag vaknade tidigt och kände mig lite upphetsad, så jag väckte henne så att vi kunde ha lite sex. Mitt i allt kommer min familj in sjungande! När vi ligger och håller på!” (Sexspex 2004) 2 (euf) hålla på sig; spara sig (från samlag). ”Av de flickor jag träffat, har de som inte haft för sig att dom obetingat måste ’hålla på sig’ i det längsta varit långt rikare utrustade både emotionellt och intellektuellt än de som representerar motpolen.” (Ahlmark Michanek 1962) 3 (euf) hålla sig; om naturbehov. ”Han kunde inte hålla sig längre.” 4 hålla räcket, hålla en god vän i handen (sl); runka, pissa.
(sym) fitta. ”— Jag vill ändå att Ni ger mej utförligt besked hur det känns, sa jag och började föra erigendum* sakta fram och åter i hennes hållare, som nu av allt att döma var maximalt sekretfylld.” (Eckerbom, Kärlek 11/1969)
(euf dam som mannen har, håller, vid sidan om (den ordinarie). Till hålla i underhålla. Enligt SO ”hist.: sedan 1884”. ”Ja, så levde vi en tid framåt, och fast jag inte var vad man kallar hålldam åt honom, var han mycket frikostig och gav mig så att jag kunde klara mig utan att behöva arbeta, eller, vad som var ännu bättre, ägna mig åt mitt gamla yrke.” (Defoe 1944/1720) "Spridd och efterliknad var till exempel den brittiske konstnären William Hogarths (1697—1764) serie med målningar och gravyrer från 1730-talet som illustrerade en ung kvinnas väg från oskyldig lantflicka till en judisk köpmans hålldam i London, följd av ett hastigt förfall mot prostitution och slutlig död i syfilis. (Lennartsson 2019 s 88) "I en skön 'oas' blir jag eremit med ett litet semitiskt 'hållfnask' i granngrottan." (Midal 2022 s 46)
(sl) hålldam*.
(dial) ”yttre könsorgan hos ko”. (OFS) Jämför aljuver, harajuver.
(sl) fitta.
(dial) inklämd vid bakdelen (om ko). (OFVG)
(sl) två bekanta män som knullar samma kvinna. ”— Det är bättre vi håller det här inom familjen. — Hur då familjen? Jag är fan inte din bror. — Men du är min svåger. Hålsvåger.” (Dahlström 1988) Se även buksvåger.
(sl) 1 hålldam*. 2 knull.
(dial) förbaskat (lindrig svordom). (OFVG)
(sl) lösaktig kvinna. Jämför dosa.
Nyordsboken (2000) har ”(mått på) inslaget av hångel”. ”Snart dyker vårsolen upp och hångelfaktorn, en klubbingrediens som aldrig kan bli överskattad, skjuter i höjden.” (Nöjesguiden 3/1 1996). Se vidare under hångla.