(euf) fan, djävulen.

(fvn) inskrift på benbit från Kamien, Pomarski (Pommern, Polen). Datering 1030-1050. A-sidans text har fuð och B-sidans kur.  Troligen  en ofullständig futhark på a-sidan medan tolkningen av b-sidans Kúrr är oklar men Norrøn ordbok har dels kurr; missnöje, rykte samt kúrr; avslappning. Inskriften skulle därför kunna tolkas med det sammansatta fúðkúrr; fittavslappning eller kanske snarare fúðkurr; fittrykte. Uppgifterna från Holm (2013) som också nämner att en bronsslev från inre Trøndedlag ”undersöktes med mikroskop i oktober 2007 och då upptäckte man en kort runinskrift på handtaget: fuð kur. Inskriften dateras till 800-talet, vilket gör den till ett värdefullt fynd för runologerna”.

(fvn) enligt Karin F. Seim (1997) pervers, nymfoman, karlgalen. Seim menar också att det bör röra sig om den feminina formen till rass-argr; pervers, homosexuell. Enkelordet argr/ragr står för omanlig, osedlig. En ”omanlig” man på fornvästnordiska var den man som spelade den kvinnliga rollen i ett homosexuellt förhållande. Motsvarande kvinnliga roll i perversitet och osedlighet var inte en lesbisk kvinna, utan en karlgalen kvinna. Sammansättningen fuð-vrg/rvg kan uppfattas som en förstärkt och preciserad variant av enkelformen vrg/rvg, på samma sätt som argr/ragr har en utvidgad och preciserad belagd form rass-ragr. Samtliga uppgifter från Karin F. Seim (1997).

(sl) fittan.

(älvdalska) ha samlag.

turkiska för prostitution.

(sl) gonorré. Se vidare könssjukdomar.

(sl) sexig*.

(euf) könsutsöndringar av fornsvenska fuktoghet. ”Smek henne längs ryggraden, sug varsamt på hennes bröstvårtor tills de styvnar, kyss henne sedan på blygden och kittla hennes klitoris med tungan och träng sedan ännu djupare in tills hennes fuktighet flödar mellan hennes lår.” (Kärlekens Tao 1994)

1 benämning, oftast på äldre man, som visar något slag av intresse för barn. I vårt sjukligt sexualfixerade samhälle räcker det ofta med att mannen ifråga pratar med eller bjuder barnet på godis, utan någon annan tanke bakom än vänlighet, för att han ska beskyllas för att ha sexuella avsikter och stämplas som ful gubbe. I boken Sexuallivet i modern belysning (1944) ges ett klassiskt exempel på definitionen av en ’ful gubbe’, samtidigt som citatet ger en för sin tid förvånansvärt ’modern’ syn på nakenhet: ”Den flicka, som blivit van att se sin pappa naken, lider helt säkert mindre psykisk åverkan genom exhibitionister och andra ’fula gubbar’ än den flicka, som endast hört talas om manliga könsorgan i samma andetag som ’usch’ och ’fy’.” Se under gubbe (4). 2 (sl) pedofil*. 3 (euf) fula gubben; djävulen.

urnordiska fulaz, fornsvenska ful, isländska fúll; ful, skamlig, i äldre  nysvenska och dialekt ful; ful, rutten, oren. Söderwall (1886) har ful; oren, stinkande men också med betydelsen oanständig, liderlig, otuktig och citatet "draghas till fula qvinna hws" som han hämtat från Svenska Medeltidens Bibelarbeten. (Utg. af G. E. Klemming 1848—1855) Hist.: sedan förra hälften av 1300-talet.” (SO) Gemensamt germanskt ord, t ex engelska foul; otäck, äcklig, tyska faul; murken och latin pus med ursprungsbetydelsen rutten, illaluktande. Ordet går tillbaka till den indoeuropeiska roten pu- med samma betydelse. Fula (sbst) kan stå för vulva och anus och fula (vb) kan betyda ’ha samlag’. ”Ha... har du gjort det fula med honom?” (Drougge 1998/2003)

Signaturen G B i Malmö har en teori om hur fula kommit att betyda ’knulla’. ”Ful betyder fågel på skånsk dialekt. Jag kände en ivrig brevduveägare som kallades Sven Ful, och det hade inte med utseendet att göra. Tyskan har ett slanguttryck vögeln som betyder knulla. Fula i denna betydelse skulle kunna vara en översättning från tyskan.”

Bergman (1934) har ful; skräp, smörja och fulan; anus. Palm (1910) har fulan; anus och jämför med ful; skräp, smörja även om exkrementer. Thesleff (1912) har ful; exkrement och fula; cacare* samt fulan; sitsen. Även fulgrund; i behof af cacare*. Gibson (1978) har fula; anus. Lindell/ Thorbjörnsson-Djerf (2008) har ful, fulano; skitig, smutsig och fula; skita, smutsa (ner). Se även fulpenneri.

Om en ful person brukar man säga att han eller hon ”ser ut som ett arsle i ansiktet”. Även fula (rom); skita i, uträtta naturbehov. ”Miro fular i diro”; jag struntar, skiter, i dig. Olof Gjerdman (1947) menar, med utgångspunkt i två förbrytarordlistor från 1840-talet, att ”ful kanske kommer från sanskrit gutha; dung av gu; cacare, hindi ghur; dunghill, ghura manure (gödsel)” och att ”fula är bildat till ful”. Carling (2005) har ka min ful (rom och so) dra åt helvete! (ät min skit!) samt khul (rom); exkrement, skit , smörja.

Uttrycket fula i är slang för strunta i. Se även fulhäck. Göra det fula står som eufemism för knulla. "Barbro vill hemlighålla havandeskapet för byn, men en besökande grannfru råkar ertappa henne när hon provar mammaklänning. Både Barbro och mamma Britta vet att det nu handlar om sekunder innan hela Järvsö socken förstått att Svenssons stinta gjort det fula med handlarns pojk."   (K Lind 2018)

man kan förbanna och förolämpa någon med hjälp av fingergester, av vilka många är kända sedan antiken. En mycket gammal gest är det uppåtriktade långfingret. Det symboliserar en ståkuk. Om en man saluterar en kvinna på det sättet är det en inbjudan till samlag. Men om gesten används män emellan så innebär den förakt. Den amerikanske tennisspelaren Jimmy Connors (f 1952) pekade ofta finger mot domaren när han var missnöjd med ett domslut. Stolpe (1984) översätter den föraktfulla gesten med tyskans ”fick mich im Arsch”; knulla mig i arslet (se arsle). Gesten var vanlig i antikens Rom och Grekland och är fortfarande gångbar på dessa platser. Stolpe rekommenderar inte att den används på en gata i Aten eller i en italiensk småstad. Och på Sicilien ”har denna gest den stora förtjänsten att hålla arbetslösheten nere bland öns dödgrävare”, menar Stolpe.

I Grekland används bl a knytnävs- och fingerfallosen för att uttrycka avsky för någon. Den senare utförs genom att man böjer långfingret nedåt samtidigt som handen förs upp och ner. Man kan också ”fladdra” med långfingret under rörelsen, medan man ser den man vill förolämpa stint i ögonen. Fingerfallosens historia är lång och gesten är känd minst sedan Sokrates dagar (470—399 f Kr). ”Greken som var först hette Diogenes [död troligen 323 f Kr] var filosof och bodde enligt skrifterna i en tunna. Gesten var riktad mot den atenska politikern Demosthenos som han av någon anledning ogillade. Diogenes sträckte upp sitt långfinger runt 300 före Kristus. Betydelsen ska ha varit en anspelning på att personen som fingret riktades mot tar emot analsex. Sokrates ansåg, enligt uppgift, att gesten var lite fjantig, men trots detta levde den vidare in i romarriket.” (Lundgren Fuck You Ottar 3/2012)

Från svensk horisont läser vi i ett dokument på Landsarkivet från 1933 om ”magiska gester, tecken, tal och färger” hur man genom att sträcka fram långfingret skyddade sig mot trolldom. Tanken var att man med gesten skulle jaga bort demonerna, vilka tänktes uppfatta tilltaget som pinsamt och ge sig av.

Också knytnävsfallosen har gamla anor. Redan Ovidius (43 f kr—17 e Kr) kunde konsten att föra in tummen mellan pek- och långfingret (mano fico) och peka med den knutna handen mot den han ville förolämpa. Knytnävsfallosen är fortfarande mycket vanlig i Grekland och även i Italien, Frankrike och Ryssland. Om man i Bayern i Tyskland sticker fram handen med tummen och pekfingret formade till en ring betyder det ”kyss mig i arslet”. Enligt en artikel i DN (19/11-1983) kostar det tretusen mark i böter för en bilist som med denna gest förolämpar en polis eller medtrafikant. Enligt Maledicta (13/1997-2004) kostar motsvarande gest idag 675—750 Euro och från samma källa meddelas att den som ”ger fingret” (ty Stinkefinger) åt en polisman får böta upp till 4 000 Euro, beroende på polismannens rang.

Hertoft (1989) berättar att handens tredje finger, långfingret, ofta symboliserar manslemmen i olika sammanhang. Vidare ingick tredje fingret som signal mellan sodomiter*.  Vänster hand och i synnerhet dess tredje finger används i vissa kulturer till att torka sig i rumpan efter avföring. Om man formar fingrarna till ett ”o” betyder det bra eller ok i Sverige och USA men du är en nolla i Frankrike. Och i Afrika symboliserar o-tecknet kvinnans könsorgan.

Ytterligare en provkarta på fula förolämpande gester får man i boken med samma namn sammanställd av Romano Lefevre och Daniel Castro. Där finns också en rik provkarta på sexuellt kopplade gester som t ex när man slår ena handens knutna näve i den andra handflatan vilket betyder ”Ska vi ha sex? Samma fråga ställs när någon lägger handens pek- och långfinger på varsin sida om näsan, ”där fingrarna representerar kvinnans delar och näsan mannens.” Den kanske råaste och mest uppenbara gesten i sammanhanget är när ena handens långfinger förs in i den andra löst knutna handen. Samtliga uppgifter från Fula gester (2011). Se även under finger.

(materialet hämtat från David Kornhalls bok Sydsvenska fisknamn, 1968.) Där berättas att marulken kallas Djävulsfisk i skånska Borstahusen, medan simpa benämns Sjödjävul i Kivik och att ”namn som dessa används vid snart sagt alla Europas kuster om mörkfärgade fula eller skräckinjagande fiskar”.

Vidare konstaterar Kornhall att ”om fiskar med flat eller tilltryckt kroppsform används särskilt i nv Skåne ett pejorativt lock någon gång enkelt — men framförallt i sammansättningar med förleder som betyder vulva”. Och han ger exemplen: ”Fitt(e)lock ’liten flatfisk’ (Båstad), kus(e)lock ’liten rocka’ (Arild), muslock ’liten rocka’ (Mölle).”

Med utgångspunkt i att taska ’väska, ficka’ också kan betyda ’vulva’ menar Kornhall att ”om nu ett ord som tasklock ’ficklock’ kommit att användas metaforiskt om flata fiskar som man inte sätter värde på, kan denna i sig själv pejorativa benämning ha associerats med taska, vulva, varefter fältet legat fritt för nybildningen såsom fittlock etc”. Namnet sjöfitta på bergvar i Båstad kommer sig troligen av att ”fisken har ett ludet, nästan hårigt utseende”. I Torekov används sjöfitta som namn på havsanemonen (sjörosen, aktinien), som i Skåne även kallas märrkusa eller, med en annan lättförståelig liknelse, stutröv varav bohusländska struderöv tydligen är en urspårad form.

Som en parallell till sjöfitta kan man ur vissa synpunkter uppfatta danska, norsk och, färöiska hav-taske,-a; ’marulk’. Marulken är ful och illa sedd och en affektladdad, pejorativ benämning är på sin plats. Fiskens väldiga mun och liksom fransiga läppar skulle kunnat framkalla ett havtaske med obscen syftning.

Ålkus(s)a, kus(s)a ’tånglake, lake’, menar Kornhall, innehåller ”sydsv kusas, kussa, da kusse ’vulva’ och är en obscen variant av namntypen ålmoder, ålkäring”. Ålkusa ”hist.: sedan 1746.” (SO)

(lmo) öknamn på  Hasse & Tages revy Gula Hund (1964) som innehöll en del "vågade" nummer bl a  ett där Gösta Ekman lider av Tourettes syndrome (se under TS) och inte kan sluta säga 'pitt'. "Numret avslutas med att de tre på scenen (Gösta Ekman, Birgitta Andersson och Tage Danielsson) kväll efter kväll lurar med sig hela publiken i ett rungande 'PITT'.  Resultatet blir att några  reser sig och går i vredesmod, andra rodnar och ingen är oberörd. 

 I SvD (19/11 2011) under rubriken ”Ta nytt namn kan bli lättare” heter det bl a: ”Det kan bli lättare att byta namn — både dubbla efternamn med bindestreck och fler nya namn kan bli tillåtna, enligt den kommitté som just nu ser över den utskällda lagen.” Lars Tegenfeldt på Skatteverket, som framförallt hanterar förnamn, påpekar dock att denna nyvunna frihet har sina givna begränsningar. ”Vår tolkning är att vi i princip godtar allt utom könsord och svordomar. Jag brukar säga att gränsen går vid det en sköterska inte vågar ropa ut i väntrummet.”

I Språktidningen (1/2019) står under rubriken Nytt om namn att "I Sverige har 39 män förnamnet Tolle. Men en pojke i Alingsås blir inte den 40:e. Föräldrarna fick nämllgen avslag hos Skatteverket."  Enligt myndigheten ansågs namnet  olämpligt därför att: "Ordet Tolle är ett etablerat och allmänt känt skånskt dialektalt ord som betyder en klump eller korv med avföring." Denna betydelse kände föräldrarna inte till. Istället ville de med namnet Tolle hedra moderns farfar som kallades så. Efter att de fått avslag i domstol  godkändes slutligen Thole, med samma uttal som Tolle.  Skatteverket  gillar inte heller förnamn som kan förknippas med satan. En man i Norrtälje har fått avslag på Wasp  som ett extra förnamn. Skatteverket motiverar avslaget med att  det  visserligen  betyder geting på engelska "men det kan även vara en förkortning för bland annat 'White Anglo Saxon Protestant' och 'We Are Satan's People'."

”När Gerhard Burman 1684 gjorde sin karta över Skåne, drog han sig inte för att förteckna de ’fula’ namnen på tre intill varandra liggande gårdar mellan Vanstad och Ramsåsa.” Så lyder bildtexten till Burmans skånska karta, som illustrerar Bo Bergmans Ord och Uttryck (SDS 11/3-1980). Orden det gäller är Röfven, Kuken och Kuusen, det sistnämnda troligen av kusa; fitta.” Någon gång mot slutet av 1500-talet byggdes de tre torpen på mark söder om Vanstad något som fick vanstadborna att ilskna till då de menade att det utan tillstånd byggdes på byns mark. För att visa sitt missnöje döpte de torpen till Röfven, Kuken och Kuusen. Idag lär gårdarna på platsen heta något helt annat. Så fula gårds- och ortnamn finns bara inte i vårt välstädade land. Ändå är det märkligt att gårdsnamnen levat kvar så länge.

Prov på detta seglivade ”namnmissbruk” hittar vi hos Bengtsson (1993) som berättar att ”helvete var namn på ett medeltida kvarter i Gamla Stan i Stockholm. Där låg bl a Helvetesgränd. Passande nog bodde bödeln i ett av husen. Gränden utgjorde norra delen av nuvarande Prästgatan. Namnbytet skedde 1885.” Hallenstierna (1972/1700-t) berättar att han vid besök i Stockholm fått sig ”tjänliga rum hos sockerbagaren på Stadssmedjegatan med ingång från Helvetii gränd ...”

Elva ortsbor i Fjuckby har tröttnat på ständiga skämt om den uppländska byns namn och skrivit till Lantmäteriet och bett om tillstånd att få döpa om byn till Fjukeby. Fjukbyborna klagar i skrivelsen på att namnet leder till tvetydiga associationer ”gällande vissa könsrelaterade aktiviteter såväl människor som djur emellan”. De vill inte heller skriva ut adressorten vid kontakter med utlandet. Allt enligt Göteborgs-Posten i december 2006. Jämför under pöka.

I Språktidningen (8/2019) berättas att ett sankmarksområde i Jokkmokks kommun sedan 1970-talet haft namnet Negerskallelandet på kartorna. Namnet ska ha uppkommit då området har viss skallform. Nu försvinner namnet eftersom det inte lever upp till kraven på ett vårdat språkbruk som Lantmäteriet uttrycker det. Enligt myndigheten kan namnet uppfattas som både kränkande och nedsättande.

Envall (1969) ger prov på en rad ’fula’ hedniska namn på bl a sjöar, gårdar och orter, vilka efter kristendomens seger ansågs alltför utmanande och förskönades. Så blev Bonäset, av fornsvenska bo; ’coire’, ursprungligen Knullnäset, till det neutrala och ofarliga Bodanäset och gårdsnamnet Hunnhamra, av hunn; ’coire’, ändrades till dagens Hundhamra.

I Maledicta (1/1—1977) räknas en rad fula amerikanska ortnamn upp, som idag är bortsuddade från kartan. Där ingår Nellies Nipples (nipple; bröstvårta), Nipple Peak, Squaw Tit (tit; tutte, bröstvårta), Whorehouse Meadows (whorehouse; horhus), S O B Rapids (S O B; Son Of a Bitch), B S Gap (B S; bullshit) samt S H Butte (S H; Shit House). Än så länge har bl a följande ortnamn, av någon anledning, klarat sig; Bald Peter (Peter; kuk), Bloody Gap (bloody; svordom), Wee Wee Hill (wee wee; kissa), Blue Balls (balls; ballar) och Intercourse (samlag).

Svenska ortnamn, som också klarat censuren, ger Bengtsson (1994) exempel på, när han räknar upp kartnamn som Sexdrega (Vgl) (Troligen döpt efter sex fångstplatser för fiske), Snopptorp, Veke, Koddeböke (Sml), Fittja (Sdl), Porrarp (Sk), Kåtaträsk (Lpl), Kåtaviken (Lpl), Runkbacken, Bög (Upl) och Flata (Mpl). Till denna lista kan läggas Snoppslida (Halland), Fanbyn (Bräcke, Sundsvall, Husum), Fansjön (Norrtälje och Älmhult), Kuntberget (Ludvika), Kuttaboda (Åseda), Kåtabacken (Vb), Lem (Gst), Mensträsk (Vb), Musån, Kåtorp och Pung (Sml), Pungen (Varberg), Musön (Bo), Bocktjärn och Stora Pungen (Dal), Pungpinan och Tuttboda (Stl), Ballabo (Ha) och Vekerum (Bl). 

Andra ”fula” ortnamn är Knullfjället (Krokom) Kåtebol (Dsl), Sexträsk (Lpl), Luderbygget (Dal), Helvetesåsen och Lillhelvetesåsen båda från Hälsingland. Utanför Mora låg Penisar, numera av kartografer ändrat till Per-Nilshar, men i folkmun har det gamla namnet bevarats. Från Svenska Ortnamn (1999) kommer följande urval: Djurmus i Mora, Harrikutta i Jukkasjärvi, Kutteboda i Åseda, Kuttan i Älvros i Härjedalen och Pittjärnen i Bräcke. Vidare Horsby i Herrljungatrakten, där Hors är ett fornnordiskt ord för häst och Kräkånger  i Skellefteå kommun som 1951 bytte namn till Lövsele. Här är kräk (dial); skarp vinkel och ånger i ortnamn brukar betyda havsvik. En fäbod i Orsa kommun heter Luderbygget, där luder har med åtel vid jakt att göra. Runkarp i Kronoberg kommer av mansnamnet Runke. Berget Snålkuk Jokkmokks kommun, kuk=spets och Kukasjärvi i Övertorneå är ett finskt namn, egentligen Kukkasjärvi, där kukka = blomma och järvi = sjö, således Blomsjön. I en omröstning (Språktidningen 8/2021) listades snålkuk som en av tio kandidater till titeln Sveriges roligaste ortnamn. "Snålkuk har traditionellt tolkats som en äldre innebörd av svenskans kuk i betydelsen spets. Namnet har även förklarats som en avledning till lulesamiskans snållkke, 'bergutsprång som bildar en brant bergvägg'." (Språktidningen 2/2022 s 29) Vidare finns Snorrslida (Laholm) där Snorre troligen är ett namn och lida; betyder backe, sluttning. Runkarp (Hamneda; Kronobergs län)  från mansnamnet Runke kortform för fornnordiska Runkil och arp; torp samt  Porrarp (Hässleholm)  från purra; risig buske eller snår.

I en artikel i DN.se (24 jan 2010) med titeln ”Språkforskare: ’Kåta’ är inte så uppseendeväckande”. vill kyrkorådet i Storuman döpa om Kåtakyrkan, då man anser att namnet kan uppfattas som stötande och att ungdomar kan missuppfatta det hela. I artikeln nämns fler anstötliga platsnamn som Klittberget, Kuballe, Snålkuk och Köttsjön. Vidare heter det att ”Det finns många ortsnamn i Sverige vars innebörd betyder en annan sak idag än vad de betydde när namnen bestämdes. Valefittan, Kåtebol och Muslickberget är alla namn som ofta nämns när man listar roliga ortsnamn runt om i Sverige”.

Författaren och språkforskaren Mats Wahlberg som står bakom uppgifterna ovan förklarar: ”Till exempel syftar namnet Köttsjön på att ett antal älgar en gång gått ner sig i isen, kåta syftar på en traditionell samisk byggnad och orter med namnet fitta har antagligen legat på någon slags våt ängsmark.” För ytterligare ett exempel på namnbyte se under neger.

kan helt eller delvis täckas in av begrepp som runda ord, obscena ord, vulgära ord, smutsiga ord, snuskiga ord, oanständiga ord och oord, allt sammanfattat i följande vers: Finns det ord som är fulare än andra/ vulgära oord som alla måste klandra/ Ord så oanständigt runda och obscena/ att dom smutsar ner och förstör även för dom rena?

I ett tv-program den 11 februari 1967 samtalar författaren Clas Engström och hans hustru, skulptrisen Pye Engström, med skådespelaren Per Oscarsson, kring en liten samlagsstatyett. (En liten plåtgubbe sätter på en liten plåtgumma.) De använder bl a ordet knulla, och konstaterar att många svenska köns- och sexord är både fina och runda. Eller som Per Oscarsson uttryckte det: ”Knulla, det är ett runt och mjukt och vackert ord”. Men redan i Rune Pär Olofssons roman Och  (1964) heter det om knulla att det "var inte alls fult, det var runt och mjukt och hisnande”. Men det var i sagda tv-program som uttrycket runda ord blev officiellt erkänt och händelsen noterades med en fotnot i SAOB. Tv-programmet orsakade närmast tittarorkan, över 1000 svenskar ringde tv och levde rövare, och anmälningar gjordes till radionämnden som beslutade att pricka sändningen för de runda orden och producenten Kristian Romare stämplades av radioledningen med en skriftlig varning.

En av enkätfrågorna hos Stroh-Wollin (2010) löd: Vet du vad uttrycket ”runda ord” står för? Svaren tyder på att uttrycket är allmänt känt t o m den generation som föddes på 1960-talet, medan yngre svarande inte säger sig veta vad det betyder. Enligt Stroh-Wollin tycks gränsen för begriplighet ligga runt 35—40 år.

”Sådana ord kunna väl icke vara runda, sade Ottar Lurpass. Avlånga tycker jag vore bättre. Att säga sexkantiga vore måhända att gå för långt. Jag tillhör den gamla stammen, sade Blamund Illhärje, och jag föredrager de fyrkantiga orden.” (Runda ord i Svitjod 1967)

Under rubriken ”Runda ord berikar sexlivet” berättar en insändare i DN (29/9-1982): ”Min f d fru och jag använde under flera decennier s k runda ord under våra sexstunder. Varför? Jo, vi fann dem adekvata i sammanhanget och framförallt verkade de upphetsande under sexualakten. Vi har båda relativt hög utbildning och god allmänbildning men fann uttryck som ’bedriva sexuellt umgänge’, ’utöva älskog’ etc tråkiga och intetsägande. ’Nu knullar vi’ är ett skönare uttryck även om detta i de flesta fall kanske anses som fult. Nu är jag sambo med en kvinna från en annan världsdel och använder inte runda ord, dels på grund av hennes annorlunda samhällsbakgrund, men framförallt på grund av att hon inte förstår orden, vilket ju gör dem värdelösa. Jag försöker i övrigt föra ett hyfsat språk.”

Ytterligare ett exempel på hur oanständiga ord stimulerar sexlivet ger Fabricius-Møller i sin bok Könslivet (1946): ”Vissa ord som används för könsorgan, urin, avföring, samlag m.m. ska jag förskona er från. De flesta av oss känner dem förresten. Jag ska bara göra er uppmärksamma på, att de mycket ofta används som retningsmedel före och under samlaget även bland bildade människor. En högt kultiverad dam sade en gång till mig: ’Jag får ingen riktig glädje av att vara tillsammans med min man, om vi inte talar oanständigt till varandra’. Det oanständiga hos sådana ord skulle försvinna i samma ögonblick som de blev vanliga men människorna skulle genast hitta på nya hemliga ord som ersättning för dem de förlorade. Annorlunda är inte livet. Användandet av sådana ord är naturligtvis harmlöst och angår ingen, så länge parterna nöjer sig med att använda dem inbördes. Men det är allt annat än harmlöst, när män, ibland också kvinnor, kommer med en massa oanständiga ord i närvaro av flera andra. Sådant kan vara olidligt att höra på. Ibland kan det rentav bli till en sjukdom, som vi kallar koprolali*, vilket betyder oanständigt tal.”

Men användadet av ”fulheter” kan också dämpa både lust och humör, vilket följande ”lapp” budskap från Batra (2008) vittnar om. Under rubriken ”Vi är väl vuxna människor? heter det: ”Någon som har fått för sig att skrika svordomar/könsord mitt i natten. Detta får mig att slakna totalt till min sambos stora förtret. Visa lite respekt. TACK!!!”

”Knulla, suga, fitta, kuk och pitt är inte fula ord när de används i rätt sammanhang. Klottrade på väggar är de fula ord, men använda i sovrummet av älskande för att beskriva delar av kroppen och fysiska aktiviteter, så är de väldigt bra att använda och de ökar märkbart den sexuella aktiviteten. Att viska ’jag älskar dig’ till genomsnittsmannen har inte alls samma upphetsande effekt på honom som ’din kuk gör mig så väldigt eggad att jag inte står ut’. Om du rest borst varje gång din man har använt ett ’runt’ ord när han legat med dig, så börja med att revidera din pryda hållning. Han är inte vulgär, och det blir inte du heller genom att tala hans språk i sängen. Sedan du har använt ett par av de ’förbjudna orden’, så kommer du att inse hur ’korrekta’ de är — och hur sexiga. (Den sensuella kvinnan 1970)

Bjørnebœ (1967) har inget gott och positivt att säga om dessa ”förbjudna” ord: ”Den färdiga bok som nu ligger framför mig innehåller inte ett enda obscent ord. Den är bara en beskrivning av något som har hänt, och jag kan berätta det på mitt eget språk, utan alla de där ’folkiga’ orden som i smaklöshet, sin fulhet, inte visar något annat än att de som använder dem föraktar hatar det som de talar om.[...] Aldrig någonsin, när jag har legat med någon, har jag haft användning för dess ’förbjudna’ ord. Jag beklagar, men jag tycker att de har en klang som jag inte tycker om och som inte är sann, därför att den ger en falsk bild av saker och ting som de verkligen är.”

 I Ottar Rapport (14 juni 2006) berättar Arvid Norin under rubriken Kuk och fitta för fula för att skrivas: ”’Kuk’ och ’fitta’ som på kinesiska uttalas ’diao’ respektive ’bi’, finns inte i det kinesiska skriftspråket. Orden är för fula för att få finnas i skrift. När de översätts från andra språk så använder man helt enkelt ett kinisiskt tecken som låter som en av dessa två ord, men som egentligen betyder något annat. Betydelsen förstår man då alltså först av sammanhanget. Det kinesiska skriftspråket består av tiotusentals tecken, men många ’fula’ ord platsar inte. Det finns visserligen en kinesisk ordlista, motsvarande SAOL där alla ord förekommer, men de skrivsätt som finns med är obekanta för de allra flesta kineser.”

Att oanständiga ord kan verka upphetsande på mer än ett sätt, visar bl a en artikel i DN (21/11-1980). Där berättas om en barnteaterpjäs som bygger på Barbro Lindgrens (f 1937) populära Sparvelserie: ”Upprörda röster talar om otillbörlig censur medan andra öser sin galla över den omoral pjäsen ger prov på när den använder ’runda ord’.” Vad är det då som väcker en sådan upprördhet att en tjänsteman på Lunds skolförvaltning bokar av alla föreställningar som kommunen beställt, och som får den moderate riksdagsmannen Sven Sonesson att ta upp ärendet i riksdagen? Sonesson menar att pjäsen är skadlig för barn och anser att skådespelarna gnider sig mot varandra i samlagsrörelser. Annars är det främst några ord och repliker som sticker i ögonen på kritikerna: ”En skolpojke i pjäsen fantiserar om ’gäddor som far upp till himlen och biter Gud i pillesnoppen’ och vid ett par andra tillfällen nämns orden ’pitt’ och ’knullgummi’.”

I Expressen (10/12-1983) berättas om ”Riksdagskvinnan och de runda orden”. Det gäller skolteaterföreställningen ”K som i ...”, där man tar upp de sexuella prestationskrav som ställs på dagens tonåringar. Detta blir för mycket för riksdagskvinnan Marianne Karlsson (C) som utbrister: ”Det är alldeles för vulgärt att använda ord som ’knulla’ i en skolteaterföreställning. Det kan skapa ångest och olust.”

Marianne Karlsson använder här ordet vulgärt. Det kommer från latinets vulgaris; allmän, vanlig, och latinets vulgus; folk. Lån från tyskan via franskans vulgaire. Franskan har t ex langue vulgaire; folkspråk, talspråk, och svenska ordböcker varnar ofta för vissa ord genom att stämpla dem som folkliga och vulgära. Det betyder att ordet ifråga används av den stora, underförstått obildade, massan och därför bör undvikas vid kontakter högre upp på samhällsstegen. Men det finns också en och annan positiv röst för dessa ord. Som i följande utdrag ur Pip Williams De förlorade ordens bok (2022 s 162: "i mina ögon ger de färg. Ett vulgärt ord kan, i rätt sammanhang och uttalat med tillräcklig kraft, uttrycka mycket mer än sin hövliga motsvarighet."(Pip Williams 2020 s 162)

Men Jong (1984) ställer upp till försvar för dessa stackars missaktade vulgära ord: ”Naturligtvis finns det de som rycker till bara de hör något av dessa vulgära runda ord — men det är åtminstone ord som representerar känsla, ett språk fullt av starka lidelser, medan de latinska fraserna doftar av desinfektionsmedel. Om — som en viss tysk författare hävdar — språket är den universella horan som måste göras till jungfru, kan också ord som knulla och fitta göras jungfruliga (eller man kanske skulle säga ’förädlade’) av en skicklig författare, en skicklig talare.”

 Den romerske statsmannen och filosofen Marcus Tullius Cicero (106—43 f Kr)  är inne på tanken att ingenting är fult, vare sig i ord eller handling. Enligt honom skulle det vara lika fritt fram att fisa som att hicka.  "Crepitus aiunt aeque liberos de ructus esse oportere."  Här använder Cicero ordet crepitus ett godkänt och artigt ord för att fisa. Under hans tid var t ex penis ett fult ord om än inte lika fult som mentula*, ett ord som penis ursprungligen var en eufemism till med betydelsen svans.

En bra illustration till hur läget har förändrats vad gäller synen på fula ord, får vi genom att bläddra i äldre upplagor av SAOL. I 1950 års upplaga hette det att vulgära benämningar på könsdelar och sexualvanor och en del andra kroppsdelar och kroppsfunktioner tas inte med. En mindre mängd runda ord infördes först 1986. Samtidigt dröjde det till 1998 innan benämningar på etniciteter började förses med varningar typ "kan uppfattas som nedsättande". När ordet negerboll ströks 2015 kan nog förändringen anses fullbordad.

Vissa ord och uttryck stämplas som obscena; oanständiga, skamlösa. Från latinets obscenus, obscaenus; osedlig, smutsig. Via franska obscéne till Sverige i slutet av 1600-talet. Stolpe (1984) berättar att ”i äldre svenska och danska kunde man använda obscoena för att beteckna oanständigheter i allmänhet”. Angående ordets osäkra etymologiska bakgrund har Stolpe bl a följande att säga: ”Det förefaller troligt att det underliga ordet scaenus hänger ihop med scaevus, samma ord som vårt skev. Detta scaevus betyder vänster, och vänster sida har i alla kulturer alltid betraktats som olycksbringande. Siarna tolkade fåglar som kom inflygande i deras templum (avspaningsområde på himlen) från vänster som ogynnsamma ostenda.” Stolpe menar också att även om det mesta är osäkert vad gäller härledningen av detta ord kan man nog fastställa att ”innebörden åt det smutsiga hållet troligtvis bara är ett folketymologiskt påhitt”.

Oord används första gången i Fula Ordboken (1985) men presenteras närmare först i Oordboken (1989), där det bl a står i förordet: ”Det rör sig om ord som av många anses o-passande, o-uttalbara och o-acceptabla, och som därför getts o-status; nollstatus. Hit hör t ex vissa köns-, dass-, fis-, skit- och pissord samt svordomar. Etiketter som fula ord säger mer om dem som klistrat dit dem än om orden själva. Ord bör naturligtvis varken kallas fula eller oord. Men så länge vi människor envisas med att etikettera ord, att ge dem olika status, så länge är det trots allt rättvisare att använda uttrycket oord. På sikt bidrar förhoppningsvis också nya beteckningar som denna — med neutrala och positiva förtecken — till en utveckling bort från den orättvisa nerklassningen av vissa ord och ett steg i riktning mot ett accepterande av orden ifråga.” Länge  presenterade jag oord som "mitt eget ord" tills jag upptäckte fornsvenska oordh (se do) hos Söderwall (1892).

Slutligen något som ändå ger ett visst hopp för dessa baktalade och misskrediterade ord. På frågan Vad anser du om fula ord? ställd i tidningen Kvällsposten (21/6-2007) förekommer följande svarsalternativ och andel svarande: A) Använder dem aldrig. (27 %  eller 1030 svar) B) De fyller en funktion. (61 % eller 2312 svar) C) De är fina (12 % eller 445 svar) Nästan 3/4 positiva svar (61+12 %) medan åtminstone 100 % av de som använt svarsalternativ A talar osanning eller så vet de inte vad de talar om. Se vidare Inledningen.

”fina” ord i ett språk kan bli ”fula” i ett annat. Så uttalas t ex den tyske filosofen Immanuel Kants namn cunt; fitta på engelska. New Yorks förre borgmästare Edvard Koch uttalar sitt tyska namn som Kotsch, för att det inte skall förväxlas med engelskans cock; kuk. Den amerikanska firman Heinz får det inte lätt att marknadsföra sina Erin-produkter i arabisktalande länder. Där betyder erin nämligen två stora kukar. Antiförkylningspreparatet Vicks uttalas som Ficks i tysktalande länder. Det är samma ord som tyskans ficken; knulla. För att undvika en sådan förväxling marknadsförs Vicks i stället som Wicks, då tyskt w, till skillnad från v, som bekant inte uttalas som f. Hindistudenter uttrycker ofta en önskan att få studera vid Lunds universitet. Lund betyder nämligen kuk på hindi. Samtliga exempel ovan är hämtade ur Maledicta (3/2-1979).

Pippi Långstrump får heta Fifi Brindacier i Frankrike eftersom pipi betyder kiss. Inte heller Alfons Åberg går hem i Frankrike då alphonse betyder hallick. Göran Ek i Helsingfors berättar att mentula (latin); manslem ”är ett tämligen vanligt familjenamn i Finland” (över ett dussin träffar enbart i Helsingfors telefonkatalog) och ”väcker inga stötande associationer”. Värre var det för den numera avlidne finländske ambassadören med det namnet som tjänstgjorde i ett sydeuropeiskt land.

Ibland kan ett alldeles oskyldigt ord bli fult, därför att man förknippar det med något fult, främmande eller utländskt. I det viktorianska England var eskimå ett sådant ord. Eskimåer åt t ex valspäck och delade frikostigt med sig av sina döttrar och hustrur till främlingar. Bull (tjur) var långt in i vårt århundrade ett fult ord, inte minst på den amerikanska landsbygden. Anledningen var förstås att tjur var synonymt med avelsdjur. Istället användes omskrivningar som big animal och he-thing. Betydelsen manlig ko gick igen i många omskrivningar som gentleman-cow, gentleman-ox och man-cow. I en Floridatidning lär följande annons ha varit införd någon gång i början av 1900-talet: ”Upphittad — ung manlig ko. Ägaren kan höra av sig till 2020 North Hayne.” Allt enligt Maledicta.

Kuk är en arkeologisk fyndort i Papua Nya Guinea. Orten uppfördes i juli 2008 på Unescos världsarvslista. Enligt Wikipedia är "Kuks träskområden den internationellt mest kända boplatsen med en domesticering av gröda".

I DN talas det i Just Nu-spalten (23/4-1981) om människans behov av att dölja även de mest oskyldiga ting med hjälp av långa och krångliga omskrivningar. I 1700-talets Paris blev en näsduk ”ett tygstycke avsett att komma de ädlare delarna av kroppen till undsättning, då det är av nöden påkallat”. Och när Victor Hugo i en pjäs år 1830 dristade sig att kalla en näsduk för en näsduk haglade ruttna tomater över scenen och pjäsen fick skandalstämpel.

Från svensk horisont berättas i DN (15/2-1981), i en artikel kring firandet av Bellmans födelsedag (4 febr) om en viss mamsell Risell: ”Denna dam distribuerade gärna egna avskrifter av Carl-Michael Bellmans sånger i bekantskapskretsen (innan de utkommit av trycket). Men madamen var pryd, så hon ändrade alla känsliga ställen. [...] Att pigan ’klådde sitt lår’ förvandlades till det anständigare ’klådde sitt barn’, ’barm’ blev ’arm’ och ’byxor’ döptes om till ’gråa rocken’.”  När svenska hamburgerkedjan Clock lanserade sin Big Clock utomlands råkade man missa en bokstav i reklamen så att Big Clock blev till Big Cock.

Smuts är inte skit överallt. Den sydafrikanske premiärministern Jan Smuts (1870—1950) behövde inte lida för sitt namn. Kuk duger som namn i Japan och Korea och som bokstavskombination i bilregistreringsskyltar överallt utom i Sverige. Så berättas under rubriken Nytt skifte i Nordkorea (SvD 26/2-1995) om O Kuk-Ryol som är nära vän och f d skolkamrat med Kim Jong Il, son och efterträdare till den ”store ledaren” Kim Il Sung.

Fart reagerar ingen på i Sverige, men väl i engelskspråkiga länder där fart betyder fjärt. En engelsman som återvänder hem efter ett Sverigebesök kan berätta för chockade och roade landsmän att intresset för fjärtar och fisar är så stort i Sverige att fenomenet fått en egen tidskrift: FART MAGAZINE. För att inte tala om den för engelsmännen absurda informationen INFART. Man kan också leka med ordet fart från andra hållet som i detta geniala dassklotter: NO FART LIMIT!

Lena Andersson berättar på Namn & Nyttsidan i DN (23/2-1994) ”att det ibland uppstår underligheter när filmtitlar översätts” och att detta inte är något ovanligt. ”Men”, fortsätter hon, ”att det kan vara lika illa att låta bli att översätta en filmtitel från ett språk till samma språk är något nytt. Amerikanska och engelska är väl samma språk, trodde man, ända tills familjefilmen Free Willy (Rädda Willy) blev omöjlig att se i England endast som dramat om en pojke som befriar en val, skriver Sunday Times. Willy är det oskyldiga namnet på en val — i USA. I England betyder det ... tja, Petter-Niklas är väl den bästa idiomatiska översättningen. Free Willy. Befria ... vadå? Inte undra på att engelsmännen har skruvat sig i generade skratt ända sedan trailern dök upp. Frågan är dock om det inte rör sig mer om engelsk ovana än språkbarriär mellan broderfolk. Sunday Times glömmer nämligen att Amerikas mest kända val i drygt 165 år har hetat, just det, Moby Dick. Dick och Willy, vad skulle Freud säga om detta.”

Landstingets fastighetsbolag locum annonserade inför julen 2001 att man valt att inte skicka ut några julkort till sina kunder. Man motiverade det hela med att ”Vi vill gärna låta så många träd som möjligt få leva — även efter jul.” Firmanamnet locum gjorde man om så att o-et förvandlades till ett hjärta. Det hela gick då med lite fantasi att utläsa som ”I love cum”, som ju på svenska betyder ”Jag älskar sperma”. Det omedvetna tilltaget slogs upp stort i svenska massmedia och det harmlösa budskapet blev rena dynamiten.

Om ett par andra svenska företag som också gjort bort sig fast utomlands berättas i artikeln Byrån som arbetar över gränserna (SvD 15/2-1995) där det talas om vikten av att ”se upp med språket vid internationellt samordnade kampanjer och anlita experter”. Annars kan det gå som när Electrolux skall marknadsföra sina dammsugare i USA med hjälp av ”Nothing sucks like an Electrolux” eller som för Åke Larsson Byggare som i samma land försöker sälja sina produkter genom att tala om att ”The Swedish beaver comes to Boston”. Nyckelorden här är förstås sucks och beaver. Om ytterligare vägledning behövs hänvisas till uppslagsorden suga och bäver.

Engelsk slang har prick (härlett från 1500-talet, men säkert äldre än så), ett ord som inget har med svenska prick (punkt) att göra, något som den svenske representanten för ett stort dataföretag smärtsamt får erfara, när han inleder sitt tal inför ca 1000 personer vid en mässa i Paris på följande sätt: ”My name is Jönsson. That is Johnson with two pricks.”

Ola Billger (Nämn ett namn... SvD 7/5-2001) menar att Hondas nya bilmodell ”kommer rimligen att byta namn innan den når Sverige. Japanerna har nämligen döpt den lilla bilen till Honda Fitta utan att kolla med kollegorna på Svenska Honda Bilimport i Malmö. De höll på att få slag.” I pressinformationen för Honda Fitta i Sverige stod bl a: ”Storleken är liten men överraskningen är stor. Honda Fitta är en daglig njutning.” Det udda bilnamnet spreds snabbt på internet, och efter en månad hade företaget bytt namn på bilen. Nu hette den Honda Fit i Japan och Honda Jazz i övriga världen.

Billger berättar vidare att Ikea i Älmhult har en databas med namn som är tabu. Detta ledde till att den oskyldiga stolen Rut fick byta namn. På engelska betyder nämligen ordet rut ”perioder av sexuell upphetsning hos däggdjur”. När den svenska spegeln Glans skulle säljas på Ikeavaruhusen i USA blev det panik och omedelbart namnbyte. Glans betyder ollon och Billger avslutar sitt kåseri med att ”då pratar vi inte om sånt som växer på träd”.

”På Brent Street i London ligger Mr Fitta Health Club. Ett gym där ägarna numera vet vad namnet betyder på svenska. Själva har de tänkt sig fitta som stavningen av ordet ’fitter’ uttalat på londondialekt, som i ’get fitter’, vilket betyder ’bli mer vältränad’.” (Höjer 2004)

Hos Mitsubishi finns en stadsjeep med namnet Pajero. Det är ett namn som i vissa delar av sydamerika betyder en man som tillfredsställer sig själv, med andra ord en runkare. Detta berättar namnskaparen Peter Eklund på Skriptor, ett företag som specialiserat sig på att ta fram namn åt företag och produkter. Han berättar också att det i Tyskland finns en tandkräm Kukident, som knappast lär introduceras under det namnet i Sverige. Och från svensk sida blir det nog svårt både att lansera mineralvattnet Loka i Finland, där det ordet betyder skitvatten och Pricks pepparkakor skulle nog knappast ha någon marknad i engelsspråkiga länder.

Hagström (2006) berättar utifrån The Urban Legends Reference Pages (www. snopes. com) och under rubriken ”Racial Rumours” om hur ”fula” främmande ord kan upplevas som vackra därför att man inte känner till deras betydelse. ”För berättelserna om flickorna Eczema och Vagina är bara två av många exempel. I andra versioner får flickan namn som Chlamydia, Latrine, Placenta eller Urea. Modern har hört någon ur sjukhuspersonalen använda ordet utan att förstå dess innebörd. I ytterligare andra fall har modern sett ett ord i en text som hon inte förstår men tycker låter vackert utifrån det felaktiga uttal hon använder; Clitoris (cla-tore-us), Gonnorrhea (gu-no-ree-ah) eller Shithead (shaw-thayd).”

I Språktidningen (nr 2/2010) säger Monica Wolf på Svensk galopp under rubriken Strikta regler ger galna namn: ”Namn som ger uttryck för extrema värderingar går bort. En gång godkände vi La Pija. Det visade sig betyda ’penis’ på spanska. Det var inte så trevligt.”

En del kraftuttryck förstärks med stora och heliga tal. Stora tal är främst hundra och tusen. Här ligger kraften just i antalet och tusan djävlar är därför kraftfullare än hundra dito. Heliga tal är sju med varianter som sjutton och sjuttsingen. Genom att använda sig av heliga tal i fel sammanhang bryter man mot ett tabu, och det är just i denna förbjudna handling som kraften ligger. Den som inte vågar missbruka heliga tal, nöjer sig med att hålla sig i närheten av det förbjudna. I stället för sjutton använder man sig av femton, sexton, arton och nitton. Arton omskrivs ibland som attan, som får extra styrka genom ljudlikheten med satan. Se vidare under svordomar.

Ett samlag där parterna är så placerade att de samtidigt kan slicka och suga varandras könsorgan kallas ibland en 69:a. Den använda sifferkombinationen visar samlagsställningen. Av samma anledning betecknar 66 och 99 ett analt samlag.

Engelskan använder sig mer av sifferkombinationer för fula ord än vad svenskan gör. Ett vanligt uttryck är number 1, som står för kissa och number 2 som står för bajsa samt mindre vanligt number 3; onani. Uttrycken används mest av och i sällskap med barn. Man kan också kombinera det fula ordets eller begreppets begynnelsebokstav med den sifferplacering denna har i alfabetet. Så kallas t ex heroin för number 8, eftersom h är åttonde bokstaven i alfabetet.

Signaturen G B (manlig pensionär) i Malmö berättar om en ful sifferkombination i Uppenbarelseboken 13:18 ”där det talas om vilddjurets tal = 666, dvs fan själv”. Och, fortsätter han: ”Herr och Fru Reagan skulle sedan de lämnat Vita Huset ha någonstans att bo. De fann då ett passande hus med adress 666 vid gatan ifråga. Det klarade inte de vidskepliga pensionärerna och efter mycket skrivande av skrivelser och andra påtryckningar kunde adressen ändras till nr 668. Händelsen återges i en tv-intervju med Maria Borelius, som sändes 5 jan 1991.” (Ronald Reagan amerikansk president 1981—1989.)

I SvD (3/11-2009) berättas om en mamma som överklagat att siffrorna 666 ingår i den nyfödda dotterns personnummer. För som mamman säger till Västerbottens-Kuriren: ”Vi tänkte mest på hennes känslor när hon blir i tonåren”. I en kommentar till nämnda bibelställe står att läsa i Bibelkommissionens översättning av Nya Testamentet (1981): ”666 Annan läsart: ’616’ — Då samma siffersumma kan räknas fram på många olika sätt, kan det inte avgöras vad detta tal syftar på. Enligt en vanlig tolkning avses kejsar Nero. Bokstäverna i hans titel och namn, skrivna på hebreiska, ger summan 666. Med den latinska formen av namnet blir det 616.”

Andra forskare menar att talet 616 inte står för Nero (kejsare 37-68 ) utan en annan despotisk kejsare nämligen Calicula (12-41).

Felix Bryk har på ett par ställen i sin Linné als sexualist (1951) en rektangel med en punkt i mitten, ett tecken Linné använde för ”urina”. I artikeln H.C. Andersens sagor ersatte erotiken (SvD 14/7-2002) heter det att ”Wullschlagers redogörelse för hans (Andersens) sexuella liv tar sig många uttryck, ända till flera gånger förekommande påpekanden, att han i sin dagbok skrev ’+’ som kod för att han onanerat, och ’ont i penis’.” I boken Sex - en politisk historia (Alfabeta-anamma RFSU 2003) berättar Ingegerd Hellgren för Mian Lodalen om sitt liv som homosexuell på 1930-talet: ”Det talades överhuvudtaget aldrig om homosexualitet på den tiden. Vi kallade heterosexuella normala. De kallade oss perversa. Vi hade kodord också. Ett betydde bög, två lesbisk och tre hetero.”

" I de dövas teckenspråk finns det, precis som i talspråk massor av svordomar. Och vissa tecken kan anses vara lika fula som svordomar, även om det inte sägs rent ut. Man kanske använder ord som anses fina, men med kroppens eller kanske framför allt ansiktets känslouttryck, visar man en annan känsla än den man tecknar." (Amanda Hajney/ Wenche Nevalainen: I hel***e heller. Idus förlag, Lerum 2022) Jfr fula fingrar.

detta med att utelämna hela eller ett visst antal bokstäver i ett s k fult ord är ett vanligt fenomen i tider då ett sjukligt moraliserande överskuggar allt, inte minst det sunda förnuftet. Vilka ord som är fula kan variera från tid till tid, liksom graden av fulhet. Fulast genom tiderna är våra vanligaste könsord: fitta, knulla och kuk. I skrift har dessa ord antingen utelämnats helt och ersatts av andra oskyldigare och inte sällan olikbetydande ord, eller så har orden streckats - - - eller ”punkterats” . . . i ”värsta” fall med någon enstaka bokstav i inledningen, t ex k... Från den amerikanska tidningen Newsday (18/7-1977) kommer följande exempel på hur långt denna streckhysteri kan gå. Det rör sig om ett utdrag ur en dialog mellan en svärande spelare och en dito domare i en amerikansk basebollmatch: Domaren Montague menade att spelaren Vail ”turned and said, - -, which I don’ t know whether it was directed at me. Then he looked at me - this time. I know it was - and said. - -. I said’ - -’you are out. He said - -. I said, See ya.” (Maledicta 1978) Tryti (1985) kallar detta punkt- och streckfenomen delatio. Strecken och punkterna motsvarar ofta, men långtifrån alltid, antalet utelämnade bokstäver. Ytterligare ett sätt är att stava eller bokstavera sig ur knipan t ex r-ö-v eller så utelämnas ett eller flera ord i ett grovt uttryck eller svordom t ex du min store (Gud) och vad ända in i (helvete).

Men hur det än bollas med bokstavs-, streck- och punktkombinationer blir resultatet bara att ordet står där än mer iögonenfallande och lockande än om det skrivits ut i sin helhet. Konstruktionen tvingar läsaren att stanna upp och tänka efter, vilket gör fixeringen vid det misshandlade ordet betydligt allvarligare än om det stått där i sin totala nakenhet och på ett naturligt sätt ingått i meningen eller sammanhanget. Ju mer ett fenomen mörkläggs och tabuiseras, desto större blir önskan hos dem som berörs av förbudet att bryta mot det.

Än idag används streck och punkter för att försöka dölja något som i och med detta bara blir tydligare. Detta är särskilt vanligt kring våra svordomar. F-n, dj-a, s-t-n och h-e är nästan lika använda i vår tid som för 100 år sedan. Och detta har inte enbart sin förklaring i den förkortningshysteri som råder idag och som Tryti (1985) bl a ger följande skämtsamma exempel på: ”p-lunken og g. p. p. (generelt pissprat), s. p. (ståpikk) og b. f. (bjønnfitte, dvs pelslue for herrer).” Vidare s. o. s.; seksuelt overspent og s. s. s.; seksuelt skrubsulten; svältfödd. Hon tar också upp svenskans p d v eller pedeve; på det viset (gravid). Ytterligare svenska exempel är p t h och p t v (se do); skräddarjargong för pitt till höger respektive vänster, här rör det sig om pittens läge i byxan.

Omskrivningar förekommer också. Ett exempel är när den amerikanske förläggaren till Norman Mailers De nakna och de döda (1948) vägrade ta med ordet fuck om det inte skrevs om till fug. Dylika ordvrängningar blir tack och lov allt ovanligare t o m i det pryda USA.

Mer skämtsamt används omskrivningar i form av s k dingbats, en sorts typografiska hänvisningstecken, som inte är av bokstavs- eller sifferkaraktär. Dessa dingbats dyker ofta upp i serietidningarnas pratbubblor och då som uttryck för någon hemsk ed: $ % &*. Antalet använda hänvisningstecken har inget att göra med det faktiska antalet överhoppade bokstäver i kraftuttrycket och läsaren kan inte heller av tecknen dra någon slutsats om vilken ed som åsyftas. Troligt är att dessa dingbats började användas först mot slutet av 1800-talet då skrivmaskinen kom i allmänt bruk.