fan
(svr) fornsvenska fanden, fänden, fennen. Swedberg (1720-t) har fanen; diabolus." Ther Gudh bygger sigh een kyrckia, ther bygger fanen strax sigh ett cappell breddwidh (1561)". Bellman (1740—1795) använder ofta uttrycket Fan far i någon. I F E finns t ex det Fan far i dej (nr 21) och Fan far i den blågula draken! (nr 31). "Bellman kallade den lilla teckning han gjort I morgon är jag död ta mig tusan fan!" (Brunner 2020 s 484) Fan är känd som svordom sedan 1400-talet. Troligen av frisiskans fannjen, fannen, fännen; frestaren till fandia; besöka, hemsöka. Det finns också de som menar att ordet kan härledas från gotiskans fan; herre, en benämning på de hedniska gudar, som med kristendomens seger kom att betraktas som djävlar. Andra åter anser att ordet går tillbaka på det gamla nordiska fiandi; fiende, djävul. Merparten experter är dock överens om att det är härledningen via frisiskan som gäller.
Men Stroh-Wollin (2008) menar att Sven Pettersson redan 1939 övertygande visat i en uppsats att denna etymologi knappast är riktig. Pettersson pekar bl a på att de utomnordiska beläggen är mycket få och bara uppträder i frisiska och nordtyska områden som haft särskilt täta kontakter med svenskar och danskar. Stroh-Wollin menar därför att ”all rimlig logik talar för att ordet tillfälligtvis spridits från skandinaver till friser och plattyskar, inte tvärtom.” Och fortsätter hon: ”Därför är det sannolika istället att fan, via mellanformer som fæn(d)en, fan(d)en och faen, ska härledas till det medeltida ordet fiande ’fiende’ i bestämd form.
Eufemismer och synonymer till fan är t ex fabian, faderullan, faderulingen, fadren, fanken, fanen, fammen, fasingen, fantomen, fadern, farao, fanders, fanners, fasiken, Fagerlund, fanjunkaren, som Hellquist 1981 tidigast påträffat i publikationen Portnyckeln 1901: hvem fanjunkaren!, fasen, fåglarna och fördömt. ”Du kan hälsa mina gubbar att dom ska bete sig som folk för annars kommer faderulingen och tar dom...” (Persson 2005) "Världen har tagit mig i nackskinnet och tryckt ner min nos i mitt eget träck, men det ger jag blanka Fanen. (Burman 2021 s 133) "Alldeles precis det samma tänkte jag, men trodde mig tänka åt fanders." (Meidal 2022 s 125) "Det var kul, eller jobbigt för hon var full som fasiken." (Kalmér 2024 s 155) OFS har fagg, fakul, fakuti, fankul, fansare, fansari, fargan, fargile och fargen.
I Astrid Lindgrens (1907—2002) Lotta på Bråkmakargatan förbjuds Lotta att använda eufemismen fy farao som hon då ändrar till den förskönande omskrivningen fy fransson, som av någon outgrundlig anledning godkänns.
I följande egenproducerade vers sammanfattas fan eufemismerna: ”Den faggige Fagerlund fattlar varenda fargens da/ förbasad vare farao, fansari och fargan/ ja fanken vete fanjunkarn och fasen vete ja/ och dej din förbasade fakuti ska själva fåglarna ta.”
FAN är enligt trafiksäkerhetsverket en olämplig bokstavskombination på bilregistreringsskyltar. ”Jag vet bara det, att när en har en son och han hänger på ett hår så att säga, så ger en fan i fan.” (Bergman 1919)
Fan är det mest använda svärordet bland svenskarna enligt 43 % av de tillfrågade. Detta enligt en undersökning gjord av Novus 2024. Näst vanligaste svordomen är jävlar (13 %) följt av helvete (8 %).
”Det femte fula F:et kan knappast skrivas ut,/ Men det har horn på knäna och osar svavellut.” (Fem farliga F, E A Karlfeldt, 1898) ”När fan är hungrig äter han lort.” (Wallenberg 1781/1960)
"Det ska fan vara fan, säger fan/ Allt fanskap får jag fan för/ Fy fan! (eget)
(svr) fan också.
(sl) fan va schysst, bra!
(sl) kuken. Jämför flagga.
(sl) från engelskan. Bög, homosexuell. Engelsk slang har också fancy; hallick, älskare.
(da) fan, djävulen. Som i danskans fanden og hans oldemor; fan och hans mormor. Jämför fan och hans moster! ”De hade tagit sitt högkvarter hos en general+skipsmaler vid namn Galtrup, en berest, munter gubbe, som hade sett alla spökelser i naturen, ända till fanden själv och hans närmaste släktingar, de helige inkvisitionsfäderna i Spanien och Portugal.” (Wallenberg 1781/1960) "Det ska jag göra, må Fanden pina mig!" (af Klintberg 2021 s 115) "Fanden taga hugg av dig, du skinthund (snålvarg). Du äst(är) inte bättre än jag." (Karlsson A & A 2017 s 19)
(euf) betyder egentligen liten fan, på samma sätt som t ex fröken betyder liten fru. Enligt NEO ”hist:. sedan 1700”. Ordet troligen hämtat från lågtyskan. Jämför även håken till hin håle. I Strix (10/1906) berättas om stationsinspektoren som tillbringar sin semester med att sitta på en perrongsoffa och se på tågen, hela tiden muttrande: ”Där kommer ett tåg, dä ger jag fanken. Där kommer ett annat tåg, dä ger jag fanken.”
(smn) fitta. ”Så min Fanny är så liten? frågade hon ofta. —Tala om hur den är på andra, är den väldigt mycket större?” (Het Kärlek 1967) Se vidare smeknamn.
(so) kallas senfärdig karl i Östra Espinge i Skåne.
(so) om illa omtyckt person. "Fanstyget själv var i rörelse med hela sin makt, vilket vill säga 'Honan' Katarina II. Kejsarinnan ville inför kungens ankomst visa vad hon kunde." (Brunner 2020 s 370)
(euf) 1 fan. Utläses fan ta (dig). Reklam för läskedrycken FANTA. What the fanta! 2 FANTA (sl) kort för Fuck And Never Talk Again; knulla och snacka inte mer, dvs ett engångsknull*.
enligt anställda på ett telefonsexföretag fördelade sig mäns sexuella fantasier som följer: 37 % vill ha fantasier om dominans; 23% fantiserar om sex med skolflickor; 15 % har analsexfantasier med en kvinna; 9 % fantiserar om sex med två flickor; 5 % fantiserar om att klä upp sig i kvinnokläder; 4 % fantiserar om att ha sex med en äldre kvinna—ofta sin svärmor, 3 % har sexorgiefantasier och 2 % fantiserar om sex med lesbianer. En man fantiserar ofta när hans sexliv inte är bra och kvinnor har mer fantasier när sexlivet är bra. Uppgift från Cox (2004). "Jag tycker om balansgången när fantasier ligger precis på gränsen. Det är eggande, men man behöver inte leva ut dem. Sexuella fantasier kan uppstå i mötet med personer jag attraheras av." (Kalmér 2024 s209)
se under kåt.
(sl) 1 kuk. 2 fantom; konstgjort hondjur använt för spermieutvinning från hanne. Enligt SO ”hist.: sedan ca 1820”.
(sl) Thorén (2015) har "sexuellt upphetsad”.
(sl) runk, runka. Från fap (eng sl) med samma betydelse. Förslag till ord för kvinnlig onani (2 % av rösterna) i RFSU:s tävling (2014) om bästa ord för fenomenet. Segrade gjorde klittra*. Enligt Sjödin (2017) "ord som används i serier för att beskriva ljudet när någon onanerar."
(euf) 1 ”han ska bli far” anknyter precis som ”hon ska ha barn” till barn, föräldraskap och förlossning och betraktas därför, enligt Gunilla Byrman (1983), som ett fint och positivt uttryck. För motsvarande fula och negativa uttryck se under betäcka. 2 far (dial) brunst (om djur). (OFS) 3 (sk dial) i far; dräktighet, dräktig om gris.
i kraftuttryck som ”far åt helvete!”, dvs man tycker så illa om någon att man önskar denne till den värsta plats man kan tänka sig. Omskrives med ”far åt skogen”, även det en hemsk plats där många faror hotar. I skånskan används också far i ... Wallenberg (1781/1960) har far i huvudet på dig; må fan ta dig.
1 (sl) fara i varann, fara över; snabbt avklarat samlag utan finesser och känslor. ”Så ni talar om sånt också. Jag trodde ni for i varann som grisarna. Under gurgel men ordlöst, när ni känn hä behövs. När kroppssaven stigit så högt att den måste dras ner.” (Sjöström 1973) Rietz (1867) pekar på att det i fornnordiskan finns ett ord ”Fara; coire”, varav kommer bl a ”kvennafar; slinka, sköka” och ”samfarast; coire”. I svensk dialekt finns även fara, fära; avla. Se även damma på, dra och fräsa över. 2 (sl) fara till himlen; dö.
(fsv) fårurin. "med fara piiss" (Läke- och Örte-böcker. Utg G. E. Klemming 1883—1886.)