Öresunds Översättningsbyrå (danska-svenska.se) har betydelsen chattspråk för för fan.

(sl) att dra ut bad- eller underbyxor som skurit in mellan skinkorna. 

(sym) kuk. Unge av häst. Fornsvenska fyl, föl. Diminutivbildning till fåle. ”Hon gör som jag ber henne, blomman vecklar ut sig en centimeter från min hand. Såja, mitt darrande föl.” (Dahlström 1975)

(dial) vara med föl.  Byrman (1989) har ordet belagt endast i Värmland ”ho ä fali” och i Jl ”hu e följu”; hon är fölig, havande.

(fsv) förföra. Uppgift från Söderwall (1887).

1 används ibland som inledning till svordomar, t ex för tusan, för djävulen, för fan, förbankat, fördubblat, förbistrat, förnicklat, förbankat, fördubblat, förbenat, fördömt, förbålt och förblånat. Bellman har i F E  för all ting (nr 24). För betyder här ungefär inför, till, och Hellquist (1918) menar att det ”är ett minne av sådana fordom vanliga fraser som ’visa (ngn) för tusan dj.’, ’drag eller ränn för tusan dj.’, och andra i allehanda varianter”. 2  fyllig, tjock om att vara havande i det ålderdomliga ”hon är för” t ex ”hon var för i fjärde månaden”. Om den som är mycket tjock under graviditeten sägs att ”hon är illa för”. (Byrman 1989)

(euf) knulla, komma in i en partner. "Kåtheten är så häftig, jag vill bara komma henne nära och längtar efter att hon ska bli våt och att jag kan få tillträde till henne och långsamt föra mig in i henne." (Kalmér 2024 s 325)

(euf) offentlig bekvämlighetsinrättning. Titeln på 1945 års svenska översättning av fransmannen Gabriel Chevalliers (f 1895) roman Clochemerle (1934), som handlar om de problem som uppstår när man placerar en offentlig toalett alldeles intill kyrkan i den lilla staden Clochemerle. Se vidare under vattenhus.

(nyo) från tyskans verarschen. " Förarschla är inte svenska, det är min översättning av tyskans formidabla uttryck för att lura, bedra, förlöjliga någon. Tyskarna räds inte klartext, de drar inte någon lätt vid näsan som det svenska uttrycket lyder. Tyskarna säger att de drar dig över rumpan. Läs aschlet."  (Kommentar I Undertexter i SvT: Lotta Lundberg "Efter mötet i aliasca —ska silenska kapitulera".   SvD Kultur 19 aug 2025)  

chattspråk för förbannat.

(euf) genom att ändra en smula på de ’farliga fula orden’, här förbannad, försöker man tona ner deras ’farlighet’ och ’fulhet’. Hellquist (1980) härleder förbaskad tillbaka till 1741 och jämför det med dialekt ordet förbasad och nysvenska förbankad, det senare uppträder redan på 1600-talet. Hellquist upptar även ordet förbanskad. Han menar vidare att orden ovan kan ha uppstått i anslutning till ord med betydelsen slå; basa, banka. Ingers (1977) har förbaskelse; förargelse, obehag och tidsbestämt till 1890-talet.

(dial o svr) förbaske* mig. (OFVG)

(svr) av banna, förbanna; tillrättavisa, gräla, svära. Fornsvenska (for)banna; bannlysa, förbanna av medellågtyska vorbannen. Ursprungligen en bildning till bann; förbud, påbud. ”Hist.: sedan senare hälften av 1300-talet”. (SO) Förbannad och förbannelse* vanligt i bibelöversättningar alltifrån äldsta tider. "Förbannelse över den som visar förakt för sin far och mor – Hela folkert skall svara: Amen. Förbannelse över den som flyttar sin grannes gränsstenar. — Hela folket skall svara : Amen." (5 Mos kap 27:16-17. Bibel 2000) 

Det finns ett stort antal eufemismer och synonymer till svordomen och Björkman (1937) tar upp följande: förbaska(de), blixtförbaskad, förbaskingen, förbaske mig, förbankad, likförbaskad, flyförbaskad, förbanskad, förbanningen, baskade kar, fördubble mig, fördubblat, förhärdade, förbenat, fördömd(a) och förbålt. Vidare eviga, evinnerlig, evärdelig, välsignade, besinna, besitta, anamma, anfäkta, regera (de tre sistnämnda är, med utelämnat djävulen, eufemismer), anacka, anagga, anamma och regera, anfäkta och regera, anfäkta det. Förbålt är bildat av adjektivet bål; oerhört stor, bålstor, som ursprungligen är ett förstärkningsord av typ oerhörd, kolossal. ”Vi hade förbålt tråkigt.” Fördubble mej! anger Cederschiöld (1900) som starkare eufemistiskt än förbaske mej! och det ”förbättras” stundom, säger han, till ”fördubbla mina inkomster”.

Langenfeldt (1947) har fördubbla sjöavlöningen (sjö sl) svordom och von Braun (1844) har ”Gud fördubble mina inkomster.” Östergren (1919) anger det som skämtsamt med anslutning till fördöma ooh dylikt. ”Vi hade ett rent fördubblat arbete med att få hem dem.” Kotsinas (2003) har bl a förblånad, förbistrad, förnicklad och förpicklad. Enligt Kotsinas (1994) visar ”slangtalaren sin skicklighet i hanterandet av språket genom att i ett och samma ord kombinera olika typer av ljudförändringar”. Och hon ger bl a exemplet ”förbannad blir förbenad med vokalutbyte och vokalförkortning”.

(svr) tidigare ett farligt uttryck som innebar att man åkallade Guds straffdom över sig. Uttrycket belagt sedan 1600-talet. Från 1700-tal har förbanne mig använts som en mer allmän svordom och från slutet av 1800-talet mildrades förbanne mig ytterligare t ex i baske mig*.

fornsvenska forbannilse. Söderwall (1885) har ban; förbannelse och banz buker; förbannad kropp. Han har också forbannelse, förbannande och "han om wände forbannelse j wälsignilse" (Ett Forn - Svenskt Legendarium. Tredje bandet 1874.)  1 (euf) manlig förbannelse; impotens. 2 (euf) kvinnlig förbannelse; mens, menstruation.  Engelskan har curse; förbannelse.

se förbajad.

(dial) förbanken*. (OFVG)

(dial) ORB har betydelsen ”skamord”. Se även skam.

(sym) lösa förbindelser, utomäktenskapliga förbindelser; om ett förhållande utanför äktenskapet. ”Hist.: sedan 1740.” (SO) ”Uppskrämd frågade jag mig, huruvida han tänkte avstå från en förbindelse med mig.” (Ramos 1946) ”...milt men fast tog jag min motvilliga älskling om nacken och ledde henne till vårt lilla krypin i och för en snabb förbindelse före middagen.” (Nabokov 1984)