(sl) 1 hora som släpper till både fram och bak. 2 bisexuell*. 3 manlig multiorgasm under ett och samma knull. 4 kuk. ”Hulkades att IsoIisko hade en dubbelpipig i byxan.” (Pohjanen 2003)

(nyo) enligt SAO (2013) en samlagsställning där den aktive tränger in i den passiva bakifrån. Ordet hämtat från Strindbergs Tjänstekvinnans son (1886-87) ”... där mänskorna träffas i gröna lunder och leka djuret med två ryggar.” Se även djur (3).

(sl) se airbags.

(sl) dubbelmacka*. Se även sandwich.

(lmo) miljövänlig urinseparerande toalett med två avrinningshål. Den lär ha väckt mycket uppmärksamhet vid hyresgästkongressen i Västerås 1996. Detta enligt  Vår bostad (8/96).

(eng) ankansikte. Sägs den ha som vid fotografering plutar med botoxfyllda läppar. 

(latin duco; föra och defero; föra ned) sädesledare; en ca 50 cm lång, strumpstickstjock gång, genom vilken sädescellerna förs från pungen upp i bukhålan.

(åld so) hanrej*. Källa: G Cederhielm, Vitterhetsarbeten 1700-1740. Utgiven Uppsala 1869.

(dial) cunnus*. (OFS)

(sl) knulla. Kamp mellan två personer med något slags vapen.

(sl) knull. Av latin duo; två. ”Spela (sjunga) duett.”  Tysk slang har Duettbläserei; ungefär tvåblåsande, dvs den ställning (69) då de älskande samtidigt slickar och suger varandras könsorgan. Se även sextionia.

(sl) knulla.

(åld) Swedberg (1720-t) har stercus columbinum; duvspillning. Jämför träck. ”Och en hård tijd war i Samarien: men de belade staden in til thes ett åsna hufwud galt ottatijo silfpenningar; och en fierde deel af ett Rab dufwoträck fem silfpenningar.” (2 Kon 6:25 Bib 1703)

(dial) skällsord. (OFS)

(euf) knulla.

(sk) Ambrius (2002) om ”otrogen hustru”. Se även doldomshora.

1 (dial) ”ljudlös fjärt”. (OFS)  Jämför fornsvenska och isländska  dumbr; stum, dov, och även äldre svenska  dum; stum, svag, skum. 2 i uttrycket göra dumt (euf)  t ex genom att ingå en "otillåten" sexuell förbindelse. 

(för sl) hallick*.

(euf) samlag. ”Dessutom är det snart föreställning och han kan inte vara någon längre stund med henne. Underförstått: tiden tillåter inte några dumheter även om han varit en sådan figur.” (Bolinder 2001)