(dial) djäkel.* (OFVG)

(svr) förskönande omskrivning för djävlar*.

(svr) variant till djävlig.

(euf) djävligt. ”Dikten är alldeles förbannat bra skriven, men djäkligt snuskig.” (Sign Tacksam i Figaro 28 nov 1896 om Frödings åtalade dikt En Morgondröm.)  Se under censur. 

(dial o svr) djävlig. (OFVG)

 (dial o svr) djäkla, djävulen. (OFVG)

 (sk dial) djävulen*.

fornsvenska diævul från latin-grekiska diabolus;  förtalare, anklagare. Det bibliska ordet djävul är en grekisk översättning av hebreiskans satán och användes som en eufemism för det onämnbara satan. Djävulen var en storhet, som, till skillnad från fan, helvete och satan, infördes med den kulturrevolution som kristendomen innebar. ”Nepn icke gerna diefweleen”, skriver heliga Birgitta i ett brev till sonen Birger någon gång på 1300-talet. Djävla är egentligen en gammal genitivform av djävlar och betyder  ’typiskt för djävlar’. Om man i äldre tider sa att någon hade en djävla klokhet så hade denne en klokhet som var typiskt för djävlar. Först senare fick ordet sin nuvarande betydelse i uttryck som djävla dum eller djävla skärpt.

Som svordom möter oss ordet för första gången i ett brev från biskopen och politikern Hemming Gadh (ca 1450—1520) till riksföreståndare Svante Stures hustru. Året är 1507 och Gadh förklarar varför han svär: ”Förlather mik, at jak taler saa grofft, jak hawer ekke nyliga waret i frwstwffewen”, dvs det var länge sedan han träffat kvinnor och därför glömt bort hur man umgås med sådana. Uppgifterna är hämtade från SAOB.

Att använda sig av djävulens namn ansågs tidigt som en grovhet och ett risktagande då man med det åkallade onda makter. Med hjälp av olika knep och omskrivningar försöker man lindra effekten av den fula djävulen. Ett gammalt knep är att i uttryck som tusan djävlar bara använda räkneordet och låta lyssnaren själv tänka sig resten. Eller så finns det rader av likljudande ersättningsord som jäkel, jäkeln, jäklar, sjujäklar, jäsiken, jädra, jädrans, jädrar, jädraranåda, järnspikar och järnvägar. Vidare de något ålderdomliga knäfvel och snäfvel samt jädervulen. Svordom använd av butiksbiträden på 1940-talet: Jävleborgs förbandslådas helvetesäck! (enligt butiksföreståndare född 1920) Andra omskrivningar är Jävleborgs läns allmänna kungörelser, jävelbärj, samt ta mej gärsgårn och Gästrikland.

I Harry Martinsons Nässlorna blomma (1935) har den lille pojken Martin upptäckt kraften och användbarheten i djävulen. Och han kommer att få användning av sin ”djävulsträning”, då det ska sväras i manliga sällskap. Detta gäller inte minst den kanske mest mansdominerade värld som finns, nämligen den militära. Följande yttrande av en f d militär, Wilhelm von Braun, får ses som ett typexempel från militärlivet: ”En tjenstgörande major, som icke kan svära duktigt, duger icke till tjenstgörande major. Han måste ständigt öfva sig i denna ädla konst samt åkalla djefvulen, när han går på vägen, när han nedlägger sig och uppstår.” (von Braun, Berättelser, reseminnen 1850) "Jävlars blod, änkors klagan och spenabarns gnäll!" (uppgift från Boel Gehlin  som hört ramsan från  sin morfar Magnus Wiksell (1874—1974).

En undersökning bland 90-talets skolungdomar visar att djävel är den vanligaste svordomen tätt följt av fan, fanken, fasen och fasiken. Med oseden att svära har Alf Henrikson (1905—1995) en gång för alla gjort upp i följande dagsvers hämtad från DN den 3 januari 1981: ”Den djävla djäveln djävlas varenda djävla da/ ja djävlar vilket djävelskap/ men djävlar säger ja/ ja djävlas lika djävligt/ ja djävlas djävla bra/ å dej din djävla djävel/ ska själva djäveln ta.”

(svr) orsaka stort förtret för person eller företeelse. Enligt SO ”hist.: sedan 1902”.

(svr) mycket besvärlig. ”Hist.: sedan 1839.” (SO)  

(so) lagen om alltings djävlighet; använt vid upprepade motgångar eller förhinder.

(dial o svr) djävla*. (OFVG)

(dial o svr) djävlig. (OFVG)

(fsv) diävul, diauul, dyaw  och isländska djöfull  samt  latin diabolus. Uppgift från Söderwall (1885) med förklaringen: "djävul, menniskornas anklagare hos Gud och frestare, det andeväsen som utgör det ondas princip".  Söderwall betecknar också diävul som skymford och svordom och ger exemplet "tw (du) dieffuill" hämtat från "Sagan om Didrik af Bern. Utg. af G. O. Hyltén-Cavallius 1850—1854". Djävul förekommer ofta i kraftuttryck som Må djävulen ta dig! Ge någon djävulen!  "År 1598 hade kyrkoherden i Dingtuna blivit på fyllan och angripit prästerskapet. Så ofta en gift präst predikade och förrättade mässan, förklarade han, borde prästen giva hustrun tre resor djävulen i våld, och till det yttersta skulle djävulen rida prästhustrurna till helvete med gnäggande." (Wetterberg  2022) §Ordet ”hist.: sedan senare hälften av 1300-talet.” (SO)  Se vidare djävla, djävlar.

(åld) kallades förr i vissa landsändar kortleken. Med den bedrevs ofta ett, i kyrkans ögon, syndigt spel om penningar som inte sällan urartade i bråk och slagsmål. 

(sym) benämning på gardiner. Uttrycket myntades av predikanten Lars Levi Laestadius (1800—1861) som startade en väckelserörelse, laestadianismen, i det tidiga 1800-talets Norrbotten. Enligt Laestadius vanhelgade man ljuset  genom att sätta gardiner, som han kallade djävulens kalsonger, för fönstren.

(åld o smn) syfilis*. "Syfilis — 'djävulskyssen' — var emellertid en hotfull realitet i det tidigmoderna Stockholm. Under 1700-talet blev venerisk smitta epidemisk i Sverige, men inte förrän 1774 blev venerisk sjukdom officiell dödsorsak — nära tre hundra år efter att syfilisepedemin blossat upp i Europa." (Lennartsson 2019 s 215)  Se vidare under könssjukdomar.  

(latin membrum diaboli) det kolossala organ som häxor blev våldtagna med och med vilket  deras manliga kollegor utövade sodomi*. Lemmen ifråga var lång som en arm och betäckt med fjäll, vilka lade sig vid införandet men reste sig och stack vid utdragandet, vilket orsakade en smärta jämförbar med den vid barnafödande. Djävulslemmen, som enligt en häxa bestod till hälften av järn och till hälften av kött, tillät varken fellatio* eller onani* och säden som kom från den var iskall. Varje kvinna som kände den kalla säden, insåg till sin fasa att hon haft samlag med djävulen. Den ofta kluvna djävulslemmen var omåttlig i sitt begär och ständigt erigerad. De kvinnor som råkat ut för lemmen påstod att den enbart förorsakade dem smärta och aldrig någon tillfredsställelse. Förebilden till djävulslemmen sägs ha varit en mulåsnelem. Se även lem.

.

(lmo) alkohol.