se boobies.

(sl) 1 kvinnobröst. 2 Amerikansk slang har boom-boom; sex. Uttrycket vanligt i sydostasien i bordell— och sexköpssammanhang. Det förknippas med länder som Thailand, Kambodja och Laos. Boom boom har troligen skapats och använts av  prostituerade med dåliga kunskaper i engelska. Det är så mycket enklare att säga "You boom boom? till en tänkbar kund än att t ex fråga; "Would you like to have intercourse with me?"  3 boom-boom parlor; bordell.  

(nyo) ordet boomer förekommer främst i Ok boomer, som  Tove Larsson i Frågor och Svar (F+S) i Språktidningen 3/2020 menar är "ett något nedlåtande uttryck som brukats flitigt på nätet det senaste året i humoristiskt syfte, ofta som enda kommentar till ett foto.  Ordet används främst av yngre personer för att avfärda äldre personer ur 'babyboomgenerationen' — så kallade boomers — när de yngre upplever att dessa har gjort ställningsstagande som är trångsynta och dömande."  

Uttrycket OK boomer spreds snabbt under 2019 och var det svar den nyzeeländska parlamentsledamoten Chlöe Swarbrick (f 1994) gav till en häcklare under en debatt i parlamentet.   Som boomer räknas personer födda från 1946 och 1964 men ordet brukas också om vuxna i allmänhet.

 (sl) kvinnobröst.

(sl) från amerikansk slang booty; arsle, bakdel och call; söka eller ringa upp. Syftar på en tillfällig sexuell förbindelse där det hela oftast sker på den ena partnerns villkor. Jämför hemsläp och KK.

(lmo) snygg rumpa från engelskans delicious; snygg, läcker.

1 (sl med dial urspr) bröst. Hos Nilsson Piraten (1946) heter det: ”—Ska du ha bopp? arpades Loppan kokett med sin smed och tog en ny karamell.” Enligt Öhrn (2005) får man veta om man tillfrågar äldre skåningar att uttrycket ”Ska/vill du ha boppe?” var något som mödrar sa till sina spädbarn då de gav dem bröstet. 2 bopp (sl) kuk.

knulla; ’eget ord’ enligt uppgiftslämnaren 26-årig man. Boppa var annars i min barn- och ungdom detsamma som att ’spela bebop’; en jazzstil som slog igenom på 1940-talet. Därav boppare om anhängare till denna stil.

(sl) kvinnobröst. Möjligen från engelska boppers med samma betydelse. Roger Hansson i Järfälla menar stt ”det torde handla om en variant av ’poppe’ (bl a Värmland), ’pape’ (bl a Dalarna) etc., ett ord för bröstvårta som finns i många varianter.” 

(sl) behå*. Jämför hållare.

(sl) borda en brud; knulla. Sjöterm för lägga till vid, äntra en båt.

franska bordel, av fornfranska bordel; brädhus, liten gård, diminutiv av borde; koja. Av germanskt ursprung och besläktat med bord;  bräda, bräde. Enligt NEO ”hist.: sedan 1665”. Eftersom de medeltida bordellerna oftast förvisades utanför stadsmuren kan bordell också tänkas vara en diminutivform av borde; ett friliggande hus utanför ringmuren i motsats till maison; ett hus inne i staden. Ibland kunde bordellerna också ligga vid stadens vallgrav och vårt ord skulle med tanke på detta även kunna härledas från bord och eau och betyda ”i vattenbrynet”. Enligt Lennartsson (2019 s 118) ska "engelskans brothel vara inhemskt och syfta på en eländig varelse".

I Europa fanns vid medeltidens slut bordeller i varje medelstor stad, vilka stod under uppsikt av magistraten och med höga kyrkliga dignitärer som beskyddare. Bordellerna inrättades ofta i närheten av kyrkorna eller prästernas bostäder, och både kyrkan och staten fick skatteinkomster från verksamheten. Kahn (1944) berättar att det i ”Strassbourg på 1500-talet fanns cirka 60 bordeller, i början av 1800-talet hade London 1500 och Rom i början av 1900-talet 20 kontrollerade och 250 fria bordeller. I den berömda bordellstadsdelen Joshiwara i Tokyo finns det cirka 400 bordeller och omkring 5.000 geishor. I Japan har varje stad, ja, varje by sin Joshiwara och där är det lika litet oanständigt att gå på bordell som det var i Europa på medeltiden.” År 1871 fanns 175 bordeller i Paris och 30 år senare hade ytterligare 100 tillkommit. Dessa bordeller var fullt lagliga ända fram till 1946.

Vid reformationens genombrott vidtogs stränga åtgärder mot bordell- och prostitutionsverksamheten, detta i ett försök att sätta stopp för en härjande syfilisepidemi. Snart nog insåg man dock att förbud inte hjälpte och på 1700-talet tilläts bordeller och prostitution på nytt men under ordnade och kontrollerade former. De prostituerade bevakades med hjälp av bl a det s k reglementeringssystemet enligt vilket de registrerades och regelbundet läkarundersöktes. Men då man trots dessa försiktighetsåtgärder inte lyckades få bukt med könssjukdomarna och då motståndet mot legaliseringen av prostitution och bordellväsendet var stort så avskaffades reglementeringssystemet i många länder, bl a i Sverige år 1919.

I vårt land har vi, under en kort tid, haft ett fåtal offentliga bordeller. I april 1838 öppnades två kommunala bordeller i Gamla stan i Stockholm. London, som drevs av en viss Anna Carlström, låg vid Kråkgränd intill Skeppsbron och Stadt Hamburg, vars drivande kraft var änkan Maria Martell, fanns vid Järntorget. Bordellerna, med ganska höga entréavgifter, blev populära bland medel- och överklassens män men folket i gemen ogillade dem och under de så kallade crusenstolpska kravallerna senare samma år (1838) attackerades bordellerna och stängdes strax efteråt.

Ahlströms jungfrubur kallades en bordell som låg på Baggensgatan 23 i Gamla stan i Stockholm. Ägare till bordellen var en sjökapten Magnus Ahlström som allmänt kallades Ottomaniska porten, för sitt grova språk. (Ottomaniska porten kallades det turkiska riket på 1700-talet.)  Bordellen beskrevs som: ”Ett verkligt Veneris tempel med rum för prästinnor i tre våningar.” Ahlström drev bordellen mellan 1762 och 1767 men nr 23 på Baggensgatan fortsatte att vara en av stans mest kända bordeller till långt in på 1800-talet. Så här diktade Bellman i Fredmans testamente nr 48 Bacchi litania: ”Fräls mig från allan fara I Ahlströms jungfrubur/ Och från de skönas skara Med tofflor och med ur…” Uppgift från Wikipedia.

Kanske är det denna brist på offentliga bordeller som gör att vi, till skillnad från t ex Frankrike och England, har så få ord och uttryck för och kring fenomenet. Wistrand (1843) kan t ex inte komma på fler ord än horhus, kaffehus, bordell och skökohus. Wistrand vet också att berätta att ”svenskarna var så oskyldiga på detta område, att när en viss doktor Landgren i sina anteckningar under en resa råkade nämna för ett sällskap i Berlin, att bordeller voro hos oss Svenskar en okänd sak, åhörarne vid dessa ord fulla af förvåning betraktade honom, och en af dem med förundran ropade: ’Aber um Gottes willen! wie machen die Schweden es denn? Huren sie überall in den Häusern herum’?” (Men herregud, hur gör svenskarna då? Horar de omkring i hemmen istället?) Officiellt stämde nog doktor Landgrens yttrande, för, som Wistrand säger, ”svensk lag är sträng emot all lösaktighet och förbjuder uttryckligen anläggande af bordeller”.

I 1734 års lag står det också mycket riktigt i Missgernings Balkens 57:e Cap. §1: ”Håller någon sådana hus och samqväm, der otukt och lösaktighet drifves; stånde för sådant kopleri tre dagar vid kåken, och varde den tredje dagen af bödelen hudstruken [äldre uttryck för prygel på bara kroppen med spö, ris eller knutpiska] och hålles sedan till allmänt arbete i try år. Finnes någon dermed annan gång; varde sammaledes vid kåken hudstruken och arbete hela sin lifstid. §2 De qvinnor, som i sådana hus låta sig till skörlefnad bruka, skola genast gripas och i häkte sättas och sedan dömas efter brott deras, till böter, eller allmänt arbete. Komma de oftare åter; straffas de med ris efter omständigheterna.”

Men även om det i Sverige inte fanns några offentliga bordeller, så var vårt land, enligt Wistrand, "värdshuspigornas land och hvarje bättre eller sämre värdshus är i sjelfva verket en hemligt okontrolleradt bordell. Ja mångenstädes t ex i många Stockholms värdshus, äro pigornas lön och underhåll beräknade att utgå genom biförtjenster af otukt, eller så kallade drickspenningar. Smyghoreri och osedlighet öfverhufvud saknas sålunda ingalunda hos oss, oaktadt våra stränga lagar deremot.” Wistrand drar av detta den slutsatsen att ”osedligheten alldeles icke står att utrota, att så länge det finns betalande som önska att tillfredsställa sinnliga begär, det också skall finnas fala qvinnor som mot betalning gerna låta bruka sig dertill”. Erfarenheten visar, menar han, att ”oaktadt alla polisjagter, Kgl. Djurgårdens promenader hvimla af smyghoror, att Vauxhallen och Lördagsbalerna äro deras börssammanträden, att det smutsiga lefvernet i stadens smågränder, i Ladugårdslands kasernernes granskap och i de bättre och sämre värdshusen ingalunda aftager.”

Lennartsson (2001) menar att det också fanns regelrätta bordeller i stan: ”På Urvädersgränd 8, Riddaregatan 18, Nybrogatan 28, Majorsgatan 8 och Regeringsgatan 88 låg horhus som var kända av sedlighetspolisen.”

I våra dagar döljer sig ofta illegal bordellverksamhet under rubriker som massage och sexklubbar både i press och via Internet. ”Enligt tillgängliga uppgifter finns f. n. mer än 500 bordeller i Sverige. Dessa är maskerade som sexklubbar, massageinstitut etc. Verksamheten av denna typ förekommer i hela landet men en koncentration tycks föreligga till storstäderna samt södra Sverige. Prostitution i fasta lokaler tycks f.n. omfatta ca 2000 kvinnor.” (Ur organiserad och ekonomisk brottslighet i Sverige presenterad i Pockettidningen R 4/1977)

På många håll i Europa avskaffades bordellväsendet efter andra världskriget, i Frankrike bl a som en följd av att många bordellägare varit samarbetsmän med ockupationsmakten. I t ex Tyskland och Holland finns alltjämt offentliga bordeller.

kvinna som förestår bordell. Enligt SO ”hist.: sedan 1965”. "Förlöpte de på ett för självkänslan tillfredställande sätt, dröjde han gärna i livserfaret samtal med bordellmamman." (Ardelius 2009 i essän om Emile Zola.)

man som förestår bordell. ”Bordellvärdar, Alfonser, och vällustingar, som alla hafva umgänge med glädjeflickor, få i sin blick och i hela sitt väsende ett visst något, som genast förråder dem för hvarje någorlunda erfaren människokännare.” (Kress 1905) "Här ska bordellpappans pojkar sitta (ett av hans horhus såg dem födas), här får utroparns son klappa händer mitt bland nätkämpens finklädda gossar och fäktmästarns söner. ... " (Juvenalis Tredje satiren s 45) Se även  bordellmamma.

(sym) samlagsvariant där kvinnan ligger på rygg på ett bord varpå mannen stående tränger in i henne.

(lmo) lösaktig kvinna. En slampa* som knullas över ett bord.

(sym) 1 kvinnans könsorgan. Duerr (1996) berättar att kvinnans underliv under medeltiden gärna beskrevs ”som en minneborg som den häftige älskaren tänker ta med storm” och han citerar ur den tysk-latinska 1200-talsdiktsamlingen Carmina Burana, en deflorerad pigas klagan: ”han stormade min lilla borg/ med upprest spett.” ”Den borg, som det kostat mig så mycken möda och blodsutgjutelse att erövra, kommer jag inte att åter utrymma så snart som du tror.” (Chorier 1967) 2 göra en Borg; göra helikoptern med snoppen.  Göra en Borg syftade runt decennieskiftet  på att jobba stehårt för att ta fram en gemensam politik. Detta efter Anders Borg (f 1968) och finansminister mellan 2006— 2014. Att uttrycket senare "spårade ur", och kom att betyda något helt annat för många,  lär ska ha berott på att Borg under en  privat fest  2017 fått en blackout och hotat värden, visat snoppen och tafsat på medfestande.  Se även helikopter.

(dial) svordom. Kanske kort för borgared? Uppgift från OFS. Ordet kunde uppfattas som invektiv så sent som 1886, enligt Ekenstam (1993) som på tal om några av de första etikettsböckerna på svenska menar att ”de bär tydliga spår av etikettens ursprung inom den höge aristokratin”. En handbok gör gällande ”att den som går fort på gatan ger uttryck för låghet, något som kan gå för sig för en hantverkare eller borgare, men inte för en förnäm eller belevad man.”

(åld so) åsna. Jämför franska bourrique, åsnesto, spanska borrico och itlienska burico; åsna av senlatin burricus; mindre fuxröd häst. ”Tvi, Edra dumma Borickor!” (Bellman F E nr 62)