(dial)  liten hög. Förekommer som häst- och koruka hos Ihre (1766) och förklaras med ”så mycket träck som fälles på en gång”. SAOB har ruka från 1749. Rietz (1867) har ruka (Hls), ruke (Ögl) och roga eller råga (Sk), även han i samband med häst och ko. Ohlmarks (2004) har ruga om samma sak. ”Han blev efter godkännande som kadett kallad ruka (redan på 1850-t), ett namn som antydde de äldres förakt och av inhemskt ursprung utan sammanhang med det engelska ordet ’rooky’, som på samma tid betydde ’rekryt’. Han kunde också få heta gallruka, dvs färsk ruka.” (Langenfeldt 1947)

(dial) ha samlag. Även skrynkla*.

(dial) penis. Rul (dial); knöl, hård valk. ”Våra getter och våra bockar,/ de gnaga barken av trä./ Våra pigor och våra dränga,/ de sätta knä emot knä./ Ser du himmel och jord?/ Ser du fittan på mor?/ Ser du bassen på far?/ En tocken ruling han har.” (Anderberg 1977)

(sl) rulla bär, rulla hatt, rulla hud, rulla knopp, rulla kotte, rulla skinn, rulla snigel och rulla ärta; runka, onanera. Rulla hatt;  festa.

(sl) 1 ha full rulle; ha stånd, erektion. 2 spinna på sista rullen; dö. ”Hon brukar säga, att hon arbetat på sin föda lika länge som hon tuggat den själv. Och nu spinner det på sista rullen för henne.” (Moberg 1953) 3 porrulle; porrfilm. Se även p-rulle.

(sl) förhud*. Se även under krage.

(sl) knull. ”Sedan tvingade hon pojken, som redan hade tre rullningar bakom sig, att ge henne ett fjärde knäpp*, eftersom tittandet kåtat upp henne.” (Salten 1983)

(sym) kuk för formlikhetens skull med bakverket. Se även tårta.

(euf) 1 ofta om stor rymlig fitta. I sammanhanget talas det också om det yttre respektive inre rummet, kvinnans yttre respektive inre könsorgan. ”Hon: — Ser du inte att rummet är upptaget? Han: — Jo, men det verkar stort nog att rymma oss båda.” 2 avträde, dass. Även rökrum, röksalong (skol sl) en plats dit eleverna drog sig tillbaka för att tjuvröka. Också nödrum. ”Hon befann sig med förlov sagt i pensionens minsta rum, det som hade regel på insidan.” (Siwertz 1920) Den tyske tonsättaren Max Reger (1873— 1916) lär ha haft följande att säga till en av sina kritiker: ”Jag sitter i husets minsta rum med er recension framför mig. Snart skall den vara bakom mig.”

På samma sätt satt också greve Magnus Stenbock (1663—1717) i ett litet rum och läste ett skarpt formulerat brev från grevekollegan Carl Piper (1647–1716). Så här löd Stenbocks svar: ”Sittandes sk-tandes fick jag ert bref,/ Ju mera jag läste, ju mera det dref,/ Och som uppå marken ej fans något löf,/ Ty tog jag ert bref at torka min r - -.”  Versen har även tillskrivits skalden Johan Runius (1679—1713) och författaren och prästen Jacob Wallenberg (1746—1778) menar att han funnit versen översatt till engelska: ”Sitting and shitting I’ve got your letter,/ The more I read, I shit the better;/ The ground was naked and bare of grass,/ I then took your letter and weep’d my a...”.  (Kakamoja 1983/1872) 3 (so)  slemmaste rummet. ”Margarteta Olofsdotter [...] kärade mot hustru Maria Olofsdotter som skällt henne för hora och tjuv och bett henne kyssa sig i slemmaste rummet [i arslet].” (Jarrick/Söderberg 1998)

(euf) knulla enligt  30-årig man som också ger exemplet: ”rumla runt i sänghalmen”.  Festa om, ägna sig åt osunt nöjesliv. "Fly långt bort härifrån — bortom ishavet! —är vad jag ville, var gång jag hör något sägas om vandel av sånt folk som låtsas leva som Curius men rumlar i ständiga orgier." (Juvenalis: Andra satiren s 29)

1 fornsvenska rumpa, rompa; svans. Söderwall (1894) har också rompa; "stuss, bakdel på menniska". Ett nordiskt ord med grundbetydelsen klump. Därav rumphuggen; den som berövats sin svans. I svensk och norsk dialekt har vi rump; bakdel, rund bergknalle. OFVG har betydelsen svans, (fisk)stjärt. Västgöta-Bengtsson (1993) har rump; svansen. Lundbladh (2012) har skånsk  dialekt rompa, råmpa. Jämför tyska Rumpf; bål, svans. Ordet är av dunkelt ursprung, men Hellquist (1980) menar att det troligen kommer av en rot för ”skrympa ihop”, dvs det rör sig om något hopskrumpet.

Rump(a) är ett mycket gammalt ord (”hist:. sedan slutet av 1200-talet [Westgöta-Lagen]).” (SO) och förekommer bl a i våra äldsta ordböcker, även i formen romp(a). År 1579 skriver en viss M Lewenhaupt "få ris på ehr rumpe”. Ordet finns i dialektala sammansättningar som t ex ”rumpedrag; ett barn som jemt följer modern” och ”rumpegris; yngsta barnet”. (Rietz 1867) Samme upptecknare har även rompetånge ’stuss på menniskor’ och: ’slå rumpetången i isen’. I Hälsingland finns  rumpa, rompa; springa fort, jaga efter och rumpa om rumpa; byta jämt mot jämt". Rump(a) förekommer såväl i norskan som danskan och engelskan. Norsk slang har t ex rumpejeger om homosexuell och engelskan har rumpsteak, egentligen stek från bakre ryggen, dvs biff från fransyskan. Ordet rumpstek lån från engelska rumpsteak på 1800-talet.

Cederschiöld (1896) har bl a följande att säga om ordet rumpa: ”När vi tala om den kroppsdel, hvarmed hunden viftar och fäkreaturen bortjaga flugor, begagna vi numera i bildat tal alltid ordet svans. Vår allmoge däremot brukar fortfarande det gamla svenska ordet rumpa. Att det senare ordet, i de bildade klassernas tal, blifvit utträngdt af det tyska svans, beror tydligen därpå, att det så småningom fått alltför dålig klang, blifvit ’opassande’ sedan det (sannolikt i början som eufemism) kommit att tillika beteckna den mänskliga kroppsdel, som nu eufemistiskt benämnes ’ryggslutet’, ’sätet’ m m.”  Prosten Daniel Harbe (1956) berättar: "Att den som åt mer än han behövde var en ’matsluk’. Om en sådan hette det: ’Han har buken till sin gud å rompa te sin speleman’.” ”R är Rumpan Rund och Rar/ vändes opp om frugan bakmus har.” (Tankekorn)

När detta skrivs (2010-tal)  ser rumpa mer och mer ut att bli normalordet. Numera är det, som Catharina Grünbaum (Språktidningen 7/2019) påpekar "överallt rumpor" och hon ger exemplen "sitter snyggt över rumpan", i annons för byxor och "träna din rumpa till perfekt form". Och fortsätter hon: "Ack, det var inte så längesedan övningarna i stället gick ut på att förminska, platta till och helst osynliggöra bakdelen. Men då var det också otänkbart att i skrift använda rumpa. Bak och stjärt gick an - det var riktigt länge sedan små barn fick lära sig tre fula ord att undvika, nämligen stjärt, kommod och pilsner."

I skånskan finns  där rög rumpan;  om en person som blir hastigt arg eller sur och samma uttryck med tillägget av'na innebär att någon får lång näsa. 2 (sl) fitta. 3 skaka rumpa; knulla.  ”Jag fattar inte att de är så otroligt ängsliga — nu är det helt plötsligt farligt att skaka rumpa på video.” (Andersson 2006) ”... han borrar med stadiga narware up hålet, och emedan det ej skjer utan stort arbete, får han många gånger skaka rumpan innan det går igenom.” (Linné 1979/1700-t)  4 rumpa; det sista av något. ”Ordet användes t. ex. vid timmerflottning om den sista omgången timmer som flottades för säsongen, alltså svansen på timmermassorna.” (Roger Hansson i Järfälla)

(sl) homosexuell.

(sl) rumpa hos Berg (1924). Ordet är bildat av rumpa och latinets podex*.

(no lmo) toapapper.

(sl) ”den frans av tobak som uppstår då man röker en hemrullad cigarett utan filter”. (slangopedia.se) Se även skägg.

(no lmo) stol.

(dial) enligt Västgöta-Bengtsson (1993) grodyngel.

(dial)  ”nedersta svanskotan”. (Västgöta-Bengtsson 1993)

(sym o sl) bög, homosexuell. Se rumpa.