FULA ORDBOKEN

Förord

Nätupplagan av Fula Ordboken (FO) vill med sina över 20 000 uppslagsord försöka ge en så omfattande bild som möjligt av de rika och närmast oöverskådliga ämnena sex, snusk, kön och svordomar. Bl a innehåller ordboken knappt 2000 ord för det kvinnliga könsorganet, och drygt 2000 för det manliga samt runt 1800 samlagsord. Svordomarnas och skällsordens antal är nära 1500. Orden presenteras i full frihet i en vildvuxen blandning av stort och smått, skämt och allvar. Inga vare sig tids- eller rumsmässiga hinder har lagts på det samlade materialet vilket gör att där förekommer både ålderdomliga och utdöda ord och uttryck, samt här och där insmugna ord från bl a engelskan, franskan, tyskan, latinet och våra nordiska grannländer. Den vanligen så strikta och torra formen för ordpresentationen i ordböcker har jag försökt lätta upp med vitaliserande citat, roliga historier och små miniessäer. Dessutom har jag urskillningslöst tagit med alla ord jag stött på, om det så bara varit vid ett enda tillfälle. Det är nämligen fullt möjligt för envar att i ett överflödande utbud kreera sin egen sex-, köns- eller snuskmetafor.

Fula Ordboken är ett försök att presentera ofta försummade och baktalade ord, sådana ord som det stått strid om, som omskrivits eller uteslutits, som stämplats som vulgära, obscena och fula och som därför få ordforskare velat befatta sig med. Naturligtvis finns där också en mängd ”fina” och ”oskyldiga” ord i samlingen, oumbärliga inte minst då som uppslagsord i sexlexikonet. Fula ordboken har nämligen också ambitionen att delvis fylla tomrummet efter den uppslagsbok i sex som saknas idag. De uppslagsböcker som finns är antingen sedan länge förlegade och slut på förlaget (t ex Uppslagsbok i sex, 1966) eller så bygger de på utländskt översatt material (t ex Brandt: Sexikon, 1993).

Sedan den 5 upplagan av Stora Fula Ordboken (Carlsson 2013) har det tillkommit över 2 000 uppslagsord, merparten från nutid. Många av dessa nutida ord har sitt ursprung i engelsk och amerikansk slang. Andra har invandrarbakgrund och är hämtade från våra största städers förorter. Det var på 1980-talet som man började höra talas om den svenska som talades av ungdomar i främst de stora städernas invandrartäta förortsområden, ungdomar som blandade in främmande språk, främst grekiska och turkiska, i svenskan. Man talade om ett nytt språk som i stockholmska förorter gick under namnet alby- eller rinkebysvenska (rinkebyska), i Göteborg kallades det gårdstenska och i Malmö rosengårdska. Nästa stora grupp som invandrade till Sverige var latinamerikaner som blandade in spanska ord i sin slang. Efter den gruppen följde invandrare från en rad olika länder vilka alla förde in nya språk och ord i slangen. De mest inflytelserika språken idag är arabiska, turkiska, spanska samt slaviska språk. Med ett gemensamt ord kallas detta nya ungdomsspråk för förortsslang eller betongsvenska och ibland även skämtsamt för bushiska. Tidskriften Gringo har lanserat ordet miljonsvenska. Förortsslangen innehåller inte enbart utländska ordinslag utan hämtar ord också från romani, månsing och knoparmoj samtidigt som slangen har stockholmska drag i stockholmsområdet, göteborgska drag i göteborgsområdet osv.

Vad uttalet beträffar är det naturligt att man uttalar ord på olika sätt i områden där många språk talas och att en del ord återges med olika stavning och form. I förortsslangen finns ett speciellt suffix -ish som kan läggas till både substantiv, verb och adjektiv. Många av orden med detta suffix beskriver sådant som man inte gärna talar högt om, t ex sex och kön, och med tillägget -ish förvillas den oinvigde lyssnaren och läsaren så att han eller hon inte genast eller inte alls fattar vad det rör sig om. Slangen utvecklas ständigt, nya ord tillkommer och gamla försvinner dagligen. Många av slangorden i den här nätupplagan kanske är ute redan innan publiceringen medan många nytillskott saknas. Vill man vara riktigt uppdaterad måste man därför vara ute på gatan dagligen för att veta vilka ord som är inne i slangens värld.

Förutom från slang- och sexordböcker har mycket material hämtats från dialektlexikon. Här ska främst nämnas prosten Johan Ernst Rietz: Svenskt Dialektlexikon (1862—1867) samt två förnämliga ordböcker under fortlöpande utgivning: Ordbok över Finlands svenska folkmål (1976—) och Ordbok över Sveriges dialekter (Uppsala 1994—). Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) och Ordsamlingar (SAOS) är andra viktiga ordkällor. Andra ord har tillkommit vid läsning av fack- och skönlitteratur och av ordböcker från 1630-talet och fram till vår egen tid. Nationalencyklopedins ordbok (NEO) har främst tjänat som källa för när ett ord för första gången påträffats i svensk text. Här är möjligheterna till felaktigheter stora och uppgifterna måste därför tas med en nypa salt. Inte nog med att ordet kan ha använts länge i tal, innan det dyker upp i skrift, det skall också till både skicklighet och tur för att i mängden skriftlig information finna just det äldsta belägget för ordet. Medan t ex NEO anger äldsta belägg för fitta till 1867 (förmodligen hämtat från Rietz’ Svenskt Dialektlexikon) har SAOB ordet belagt redan från 1617. Och för fikus anges i NEO 1950 som första skriftliga belägg, medan Bergman (1985) hittar ordet i skriftlig form första gången hos Thesleff (1912). Ett alldeles för sent belägg återges också för kuk (ca 1865).

Exemplen kunde mångfaldigas, och när jag skriver till redaktionen för NEO och påpekar felaktigheterna, svarar biträdande projektledaren Sven-Göran Malmgren att ”de runda orden varit ett notoriskt problem”, och att man inte haft resurser att genomföra ens en så enkel primärforskning som att sitta och slå i äldre ordböcker. Istället har man fått inskränka sig till att få fram årtalsuppgifterna i första hand från SAOB, i andra hand från SAOB:s samlingar och i tredje hand från andra ordböcker och eget språkmaterial. Sven-Göran Malmgren lovar dock bättring i framtiden, inte minst tack vare alla tips som kommer in från läsarna.

Ord och uttryck har också kommit in via en enkätundersökning (redovisad i Oordboken 1989) besvarad av 300 slumpvis utvalda personer, liksom vid muntliga förfrågningar bland främlingar, vänner och bekanta. Till ovärderlig hjälp har Gunilla Byrmans uttömmande Graviditetsuttryck i svenskan (1989) varit och författarens löfte att fritt få citera ur boken. Till stor hjälp, både vad gäller att hitta nya ord och att få kunskap om de s k fula orden, har också varit Lars-Gunnar Anderssons Fult språk, Bengt af Klintbergs Kuttrasju, Fredrik Lindströms Jordens smartaste ord, Ulla-Britt Kotsinas Norstedts svenska slangordbok, En bok om slang, typ och Förortsslang (tillsammans med Dogge Doggelito) samt Magnus Ljungs Om svordomar och Svordomsboken, vilka samtliga innehåller värdefulla analyser och ordpresentationer. (Se vidare litteraturförteckningen.)

H Magnus Olsson, Lund har gett mig värdefulla tips och orduppslag genom åren och även lett mig in på Ordbok över Folkmålen i Västra Göinge Härad (OFVG) för vars fjärde del han varit en av redaktörerna. Roger Hansson, en av delförfattarna till Språk och skrift i Europa (2004), har varit till ovärderlig hjälp med att gå igenom materialet och komma med tips och synpunkter på både framställning, layout och innehåll. Mycken hjälp och stöd har jag också fått från författaren och historikern Tomas Söderblom som disputerade 1992 i Lund med avhandligen Horan och batongen, samt från Martin Ljunggren vars c-uppsats Ergi inom kult och magi och via en omfattande mejlväxling väglett mig genom den fornnordiska orddjungeln.

Ord har även plockats upp från Snuskiga Akademiens ordbok (2013), med nykomponerade könsord inskickade till de 17 akademiledamöterna, varav undertecknad var en. Ledamöterna bedömde orden och gjorde ett urval. Ordförande, grundare och eldsjäl bakom Snuskiga Akademien var Dirty Snow, som när hon uppträdde som rappare fann att hon saknade relevanta könsord.

När ett ord betecknas som t ex symbol, eufemism eller barnord, så innebär detta mer ett desperat försök från min sida att bringa lite ordning i orddjungeln än någon slutgiltig klassificering av ordet ifråga. Ord låter sig sällan tyglas och stoppas in i olika fållor, gränserna är ofta flytande och ord klassas inte sällan efter vilket sammanhang de uppträder i och efter vem eller vilka som använder dem. Flerordiga uttryck som t ex ratta muffen återfinns antingen under ratta eller muff eller under både ratta och muff.

Ett tack till alla dem som bidragit med material, med svar på mina frågor och med stöd och uppmuntran. Ett exempel: Måns Hagberg i Ystad tipsade mig om Rune Palms bok Vikingarnas språk (2004) och speciellt då sidan 334 där det står längst ner om runraden kukr:kus kuntu kys att ”Inskriften som har daterats till 1000-talet ger de äldsta beläggen på de här två orden för det manliga respektive kvinnliga könsorganet”. Med hjälp av Rune Palm och första amanuensen vid norska NTNU Karin Fjellhammar Seim, samt inte minst efter en intensiv e-postutväxling med den danske runologen Michael Lerche Nielsen, som själv medverkade vid tolkningen av inskriften, så tillkom miniessän under kukr. Tack också till dem som inte brytt sig om att svara, eller som sagt ifrån att i en bok som denna vill de varken medverka eller citeras, ofta utan att ens ha tagit del av ordbokens innehåll. Bland dem återfinns några av vårt lands mest kända skribenter, bl a ett par avhoppade akademiledamöter. Alla har med sin tystnad och sitt avståndstagande visat hur angelägen Stora Fula Ordboken är.

En ordbok blir aldrig färdig. Aldrig fullständig. Saknar du som läsare något ord eller uttryck, så hoppas jag att du hör av dig till mig. Välkommen också med synpunkter på föreliggande material. Mycket finns säkert att diskutera och anmärka på i denna bok. Gör det! Den fulländade ordboken har aldrig getts ut och kommer heller aldrig att kunna ges ut. Alltid missar man eller misstar sig på något ord eller uttryck i det oändliga urval och de obegränsade möjligheter som språket bjuder på. Men gemensamt kan vi i varje fall försöka att lösa ytterligare några av de oräkneliga gåtor som orden ställer oss inför.

Slutligen ett stort tack till alla mina trogna läsare av tidigare upplagor, alltifrån de två av Fula Ordboken till de följande fem av Stora Fula Ordboken. Ordboken är läsvänlig och det finns faktiskt de som läser den från pärm till pärm, som vilken roman, novell- eller essä-samling som helst. Att ordboken är uppskattad har jag fått många bevis för genom åren bl a följande från bokbloggar.se och Fantastiska Aparta Bokdjävlar i Udda Categorier: ”Det här är massivt. Det är en helt fantastisk bok som till sin uppbyggnad liknar ordlistor, som t ex Svenska Akademiens, men innehåller termer, slang och uttryck, av oanständigt slag från A till Ö. Än mer fantastiskt blir det då man närmare studerar dess ingångsord, som ofta mynnar ut i små lärda essäer, anekdoter eller citat från litteratur eller intervjuobjekt. Att sedan detta till på köpet är ett enmansverk är närmast obegripligt. Bengt Dagrin har jobbat med projektet i över 30 år.”

Bengt G Dagrin
Maledictolog
www.dagrin.se
bengt@dagrin.se

TILLBAKA TILL TOPPEN