(fsv) förstoppning*. (Söderwall 1897) Jämför stämma i stämma blod; stoppa blodflöde.

(sl) avlida, dö.

(euf) kuk. Stam på ört. Av tyska Stengel; liten stång. ”Framför allt när de supit sig fulla på värdshusen väcks hos vissa män ett pockande behov av att dra fram sitt ’don*’ ur byxorna för att inför närvarande kvinnor och män skryta med vilken väldig ’stängel’ de har.” (Duerr 1998)

Italienaren Pietro Bembo, som bl a verkade som kardinal och poet i 1500-talets Rom, hyllar i en av sina mest berömda dikter ”stängeln”. Efter att mycket målande ha beskrivit stängeln med föremål hämtade från djur- och växtriket, avslutas dikten: ”Ju bättre stängeln fyller den gripande hand/ och den kyssande mun, dess mer välkommen är den./ Vill du veta dess namn. De kallar den Sädesärla/ i det frispråkiga Rom. Och förlåt att jag säger det:/ Även om de lärde kallar den liten till omfång,/ reser den sig med våld hos mig, som är olärd./ Kan man med detta förnärma någon för mycket?” (Erotikens historia del 1/1963) "Kort och gott, för att visa sin styrka, bar pater Arlotto husföreståndarinnan, den goda själen, till sängen på sin vallmostängel...” (Aretino 2008) ”Hans styva stängel stod rak som ett ljus, och jag måste behärska mig för att inte gripa tag i den.” (Salten 2009)

(sl) ha mens, menstruation*.

(lmo) kondom.

(dial o åld) enligt Rietz (1867) ’penis equi’; hästpenis.

(sym) fitta. Trädlöst, gräsbevuxet område.

(sl) sperma*.  Sperman påminner om stärkelse.

(dial) stjärt*. (OFVG) ”Af stryben [strupen] de gjorde nyftering,/ som femton alnar hjölt (höll) ikring/ af stärten de gjorde en solafjär./ Som ungmöer bruga i sommarvär.” (Byrman/ Olofsson 2011) Lundbladh (2012) har stärt, start; stjärt, handtag, skaft.

(smn) fittan.

(åld) klitoris. Ordet finns med, utan närmare förklaring, i Robergs Lijkrevningstavlor (1718), vår första lärobok i anatomi.

kondom av kraftigt material som ger stöd för otillräckligt styv penis. Se även kondom.

se stygga.

(smn) fittan.

(dial) manligt könsorgan. (ORB)

germanskt ord, fornsvenska stynia, stönia, isländska stynja; stöna, stånka. 1 (sbst) sitta på stönan; sitta på avträdet, dasset. Med tonvikt på ljudåtergivningen. Besläktat med stånka. Nilsson (1937) har stöna; avträde, från K2 i Helsingborg. 2 (vb) knulla ljudligt. ”Hon stönar högre och högre. Jag hör henne viska herregud och hon skriker när hon kommer.” (Hagman 1991) "Jag börjar stöna av tillgjort välbehag, sådär nu har jag gjort det igen. Fejkat för att det ska ta slut." (Tikkanen 1975) "Så gav han äntlgen ifrån sig sitt höga avslutande stön, och sjönk sen ner på henne och andades häftigt." (Segerlund 2021 s 19)

(ljud) man som tänder sexuellt på att anonymt ringa upp kvinnor och trakassera dem med sexuella förslag och antydningar, samtidigt som han onanerar och stönar i luren. En form av telefonterror. Amerikansk slang har breather för samma fenomen.

(sl) kuk, stång. Fornsvenska stör; stör, stav. ”Ack käre fader, det känns som grenslade jag en kittlande gärdsgårdsstör.” (Häglund, Kärlek 8/1967)

(sl) starkt sexuellt upphetsad. Se även under kåt.